Idag ska Baronessan på Musikfest. Temat är 80-tal och vi ska klä ut oss. En del tror att jag ska gå som Cher för dom påstår att jag är lik henne. Det ska vara min fantastiska sångröst och min tatuerade slimmade kropp då HA, HA, HA. Jag sa ifrån direkt. Det ska vi inte ha. Hade jag varit modigare skulle jag ju kunnat sätta på mig någon stringtrosa, bh, nätkroppsstrumpa och låta fläsket svalla, men folk kan ju få en chock och dö. Det vill jag inte ha på mitt samvete.
För mig är 80-tal: 1. dålig musik 2. Axelvaddar 3. Stort hår 4. Knallfärger
Vet ni hur svårt det är att hitta något i knall/neon-färger idag? Finns inte. Tackålov!
Nåja, jag ska nog få till något ändå med mitt hårrufs och en burk spray. Sen 14 lager med eyeliner och en jävla massa tingeltangel.
Man kan ju även använda den mer strikta stilen à la Dallas, men det är inte lika kul. Det verkar annars som att 80-talet var lite vilse-i-pannkakan. Det var blanda hur som helst som gällde. Själv minns jag 80-talet som den tid mina barn föddes vilket gjorde att man lufsade runt i morgonrock och sjöng barnvisor. Men så kan man kanske inte gå på fest.
Läs även andra bloggares åsikter om
80tal,
kläder,
fest,
kroppsstrumpa,
neonfärg
Jag har gått i morgonrock på fest en gång!! Det var iofs en maskerad men iaf... :D
SvaraRadera