Vad ni gör - skaffa inte lunginflammation!

Nu är jag frisk. Fast sjuk. I fyra veckor har jag dragit med den här jävla lunginflammationen och sviter efter den. Lungorna har tydligen sagt upp sig och det är fortfarande tungt att andas. Det känns som om det sitter en uppblåst ballong i bröstet som hindrar mig att dra in luft.
Jag ringde till Karolinska sjukhusets akutmottagning. Eftersom det var där jag var sist och att den läkaren sagt att jag skulle komma tillbaka om det inte blev bra. Förklarade läget. Sköterskan sa: "lunginflammation kan ta väldigt lång tid, men det är klart att du ska ju inte ha tungt att andas". Ändå hänvisade hon mig till närakuten på Löwenströmska.
Jag ringde till Löwenströmska. Pratade med en sköterska som - efter att jag rabblat hela förloppet ännu en gång - tyckte att jag skulle komma dit. Hon kopplade mig vidare till tidsbokningen. Där fick jag dra hela ramsan en gång till varpå den manliga sköterskan sa: "Då får du boka in dig på vårdcentralen".
Mina rara vänner på Fejan uppmanade mig att åka in till KS ändå och skita i vad dom sa så då gjorde jag det.
Efter provtagningar och hjärttest så visste läkaren inte vad det var. Proverna visade ingenting (som vanligt) och jag blev återigen hänvisad till vårdcentralen för att utredas. Jag var tröttare än någonsin efter att ha rabblat hela förloppet för jag vet inte vilken gång i ordningen och dessutom svarat på trettifjorton frågor som "hur långt orkar du gå?" "hur ofta känner du av...?" "hur länge har du haft..." osv. osv. Man önskar att man var en hund och fick gå till veterinären istället. Läkaren avslutade det hela med att säga "du kan ju ta en värktablett om du har ont". Vad han fick denna briljanta idé ifrån vet jag inte för jag hade inte sagt något om värk.
Nu ska jag ju ändå till vårdcentralen på måndag eftersom mitt knä låser sig emellanåt. (Är det inte det ena så är det det andra). Så jag får väl dra hela versen igen då. Men utredningen lär jag ändå få vänta på eftersom jag ska på datortomografi först den 4 juni. Man ska ju helst bli frisk innan man får kolla vad det är för fel. 
Just nu känns det något bättre men så har jag inte varit uppe och rört på mig än heller. Det brukar funka i en halvtimme till en timme, sen orkar jag inte mer. Men jag får väl gå och jobba ändå, för det är nog mindre jobbigt än att ta sig igenom sjukvården.

Läs även andra bloggares åsikter om Pneumokocker, Lunginflammation, Sjukvård