lördag 2 juni 2012

Ankfotens läkeväxt och andra blomster

Varför har jag inte några vårblommor i mitt hem? Varför står det inte buketter med gullvivor, vitsippor, liljekonvalj och prunkar i varenda hörn?
Hela min barndom stod det blommor i vaser under sommarhalvåret. Min mamma var som en skördetröska. Från allra första lilla tussilagon till de allra sista höstliga blomstren. Jag har länge undrat när det där skulle slå till och jag skulle bli som min mamma och jaga ut i skogen och plocka, men det kom aldrig. Jag går gärna i skogen, men jag plockar inte blommor. Inte så mycket i alla fall.
Och hur många gånger har jag inte suttit och glott på blomsterarrangemang i böcker och tidningar och tänkt att "det där skulle man göra". Men inte gjorde jag inte. Och varför inte? Nä, jag bläddrade väl vidare och kom in på något annat spår antar jag. Min hjärna rör ihop tankarna och dom virrar gärna till något annat som jag skulle, borde, kunde göra.
Jag är nog för mycket för att göra klart först. Måste städa först, måste laga mat först, måste diska först, måste handla först, osv. Sen när jag är klar med måste, då har jag tappat lusten. Jävla måste!

GROBLAD
Blomster - jag såg i en tidning att "kloka gummor" hade rätt angående groblad. Dessa ska man nu framställa sårläkningsprodukter av.
Det visste jag väl! Hela min barndom gick jag omkring med gröna fläckar på kroppen där jag gjort mig illa och som läktes med groblad. Min mammas specialknep. Man kokade bladen först och när de svalnat la man dem direkt på såret och band om.
Jag börjar tro att min mamma är en korsning mellan en älva och en oxe. Ett kämpande skogsväsen. Men  själv säger hon att hon är som en ko med ankfötter. Inte mig emot. Jag gillar både kor och ankor.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

3 kommentarer:

  1. Tänk, jag är likadan när det gäller plockandet va blommor. Det brukar bli två buketter per år: En med liljekonvalj och en blandade blommor till midsommar! Eventuellt någon mer, om min mamma är nere på besök - men då är det ju inte jag som plockar...
    Ja jag tycker det är så fint när man ser det på bilder och i andra hem, men jag brukar hindras av tankarna: "Men vem ska se dem? Jag är ju nästan aldrig hemma mer än när jag sover. Jag sitter ju vid datorn också, men DÄR får det inte plats med några blommor. De hinner ju vissna utan att jag hinner njuta av dem."
    Sådär pessimistiskt.
    Och sådana där ARRANGEMANG sedan! Vackert, men så mycket jobb och pill och så vissnar de och skräpar ner, redan efter ett par tre dagar! Och tänk om man var borta från hemmet de två första? :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Alldeles! Nu fotar ju vi blommorna istället. Håller mycket längre :)

      Radera
  2. "Ko med ankfötter"?! Din mamma verkar rolig. :)

    SvaraRadera