söndag 24 juni 2012

Katten, musen, tiotusen

Den där katten, Gösta, som släpar in djur, jobbar vidare på att bli cat-of-the-year. Det måste ju vara så att när vi människor sover så har katterna möten. Smider planer, diskuterar nästa attack osv. Det där med att dom slåss med varandra är nog bara en täckmantel. 
Natten efter musen-i-ansiktet var det dags igen. Denna gången var det jag som blev väckt av vilt jamande katt. Eller jamande.... det låter mest som ett gurgelgnisselkurr om man kan beskriva det så. In i sovrummet alltså och släpper återigen ner en skogsmus på golvet. Han verkar inte intresserad av att äta dom, men dom är ju så kul dom små rackarna, hoppar högt när man skrämmer dom. Just när jag skulle fånga musen så smet den in bakom elementet. Det var lite besvärligt eftersom Gösta skulle vara med hela tiden, trots att jag slängde iväg honom flera gånger. Tredje gången slängde jag iväg honom så han åkte kana på fötterna genom hallen och stängde sedan dörren. Jag är inte säker på att han fattade piken ändå.
Musen satt där den satt. Bakom elementet. Jag tog ett skärp och försökte fösa ner musen med, men den flyttade sig bara i sidled. Jag försökte en lång stund samtidigt som jag svor eder över katten så det osade svavel i hela sovrummet.
Vi gav upp och gick till gästrummet. Vi ville inte ha någon nattlig underhållning. Jag slängde mig i sängen och när Gubbe klev in i rummet så skrek han till: "men va faan". På detta yttrande var jag ju  tvungen att fråga "vad?" Svaret blev "det sprang ut en mus!" Vi stängde dörren och somnade.
Nästa dag var alla dörrar öppna för att få musen/mössen att vilja springa ut, men i det här huset vet man inte om det var fler som kom in istället. Tur att dom är så söta och att vi inte är rädda för dom. Men man vill ändå inte ha dom i sovrummet.
Nu har vi haft katten, musen här ett flertal gånger, men några tiotusen har jag inte sett. Lika bra det för dom där tiotusen kanske är musbarn. Fattas bara att dom två som kom in är av olika kön och nu planerar för en stor familj under någon av sofforna.

 Läs även andra bloggares åsikter om , ,

8 kommentarer:

  1. Och katten tycker att han är superduktig, hihi!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, han blev nog lite förnärmad när han åkte ut :)

      Radera
  2. Härlig berättelse måste jag säga!
    Vi har haft en objuden musgäst i vår lägenhet i cirka ett halvår, nu är den nog död.
    Vi fick med den ifrån landet i en klädlåda och jakten var febril under några veckor. Till slut tröttnade vi, vi lät helt sonika ballkongdörren vara öppen, en gång såg vi den klättra ut, precis innan vi skulle stänga så kom den tillbaka! (ler)
    Fick inte sätta ut några fällor heller, Lilla Frun var orolig att det skulle bli blodstänk på tapeterna, precis som på landet!
    Sedan fick vi problem med Dotterns kompisar, flera av dem riktiga Stockholmsstadsbarn, en mus är för dem ett tungt levande väsen, Mimmi Pigg i egen hög person på någotvis. Att ta livet av en mus är otäkbart i deras ögon.
    Ha en fin fortsatt helg!
    Kram ifrn Oumberlige Peter!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, se ta livet av de små liven, det gör vi icke! Det får katterna stå för. Men det gör dom ju så sällan. Dom vill visst helst leka. Får väl för god mat inne kanske :)

      Radera
  3. Än har jag inte sett att Wille kommit in med någon mus. Två gånger har han fångat fåglar, som vi släppt ut igen. Fjärilar är hans byten. Han är nog inte så snabb ...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har inte sett att mina tar fjärilar men det gör dom nog. Fåglar tar dom ju också, men för det mesta kan man släppa ut dom igen.

      Radera
  4. Ni har verkligen fullt hus. :D

    SvaraRadera