måndag 11 juni 2012

Svajigt utan kontroll

Man känner sig inte äldre fast man blir det. Är det inte så det brukar låta? Att man är samma person inuti men inte utanpå. Men om man tänker efter...
...nog är man lite annorlunda. T.ex känner jag att jag pratar annorlunda om jag pratar med någon jag inte känner. Nog för att jag skämtar och har mig (till vissas irritation förmodligen) men jag anpassar mig ändå lite tror jag. Vräker inte ur mig vilka otidigheter som helst. Det skulle jag ju kanske ha gjort när jag var ung. Antingen skulle jag bara pratat på ett sätt eller så hade jag inte pratat alls eftersom jag var blyg. Alltså är jag mer anpassningsbar nu för tiden.
En annan sak som ändrat sig är ordning och reda. När jag flyttade hemifrån så var jag sexton. Jag flyttade ihop med en kompis. En kille. En riktig kompis alltså, inte en kk (förtydligande för eventuella ungdomar som kunnat förirra sig in hit). Det fanns inte på den tiden. Även om det fanns så fanns det inget namn och framför allt så var inte vi såna kompisar. Han var dessutom egentligen brorsans kompis, men jag behövde ett bo och han hade plats över när hans tjej flyttat ut.
Nåväl, då var det minsann ingen ordning och reda. Vem brydde sig? Inte jag. Särskilt inte som jag "bara" var inneboende. Det värsta var väl att han brydde sig inte heller. Hans mamma hade påpekat till min mamma att: "dom kunde väl ändå hänga upp gardinerna som jag gav dom". Jag visste inte ens att vi fått gardiner. Vi hade persienner. Funkade bra.
När jag sedan blev sambo (med en helt annan mansperson) så blev det nog ändå ganska bra ordning och reda. Åtminstone emellanåt. Sen blev det barn och så föll alltihop igen. När dom sen växt på sig så började jag väl sakta återgå till ordning, men då skilde jag mig och flyttade ihop med en 4-barnsfar. Slut på ordningen igen. Nu är det ju skillnad på ordning och ordning. Jag har fått anpassa mig kan jag säga. Jag bryr mig inte så mycket längre ifall böckerna inte står i rätt ordning och så,  men jag blir vansinnigt irriterad på saker som inte ligger på sin rätta plats! Jag tror att det är därför som jag har utvecklat detta mitt ordningssinne. Jag vill kunna hitta saker utan att ränna runt som ett galet marsvin.
Samma är det med kontroll. Om någon annan ska ha kontroll så blir det svajigt. Särskilt om jag förväntas rädda situationer som någon annan sjabblat till. Då vill jag helst sätta mig i ett hörn och föreställa tre apor.
Men det gör jag ju inte. Jag räddar på så gott det går men jag blir stressad av sådana situationer.
... när jag blir gammal (gamlare. Jo, det heter så) så ska jag sitta i en lägenhet med nystrukna dukar och sortera mina knappar och foton och ställa böcker i ordning och kamma mattluggen hela dagarna.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

2 kommentarer:

  1. Jag är tvärtom, hade fin och bra ordning som tonåring...sen har det bara gått utför...

    SvaraRadera