tisdag 3 juli 2012

Halelujamoment in the syrum

Plötsligt hittade jag till syrummet! Just när solen lös som bäst. Men så mycket värme var det inte ute direkt för här hos mig har det blåst så ögonbrynen fladdrat. Jag gillar inte att bli blåst!

... jag klev in i syrummet och stod där och glodde ett tag. Jag hade dagen innan börjat sy och naturligtvis vänt en del fel så det åkte i soporna alltihop. Så där har det hållit på väldigt länge nu. Jag försöker och försöker och försöker och det slutar med att jag står i ett hörn och skriker och bankar huvudet i väggen. Nej, det gör jag inte alls det. Jag önskar att jag gjorde det, för jag är mer sån som suckar och blir alldeles tom och ledsen. Jag skulle nog må bättre om jag fick rediga utbrott istället.

Jag börjar bli som modern. Hon säger "jag kan ingenting längre". Det har hon sagt i cirka tjugo år tror jag. Jag är lite före min tid. Eller hennes tid, men på sista tiden (läs ett gäng månader) så har det stadigt varit två steg fram och ett tillbaka. Ganska ofta två tillbaka. Då tappar man fullständigt lusten och vill till slut inte ens försöka. Man vet innan att det bara kan gå åt ett håll. Åt helvete.

Men - haleluja - idag har jag sytt en hel klänning till Pytte! Envis som jag är. För det har jag ju lovat henne länge. Det ska ju vara en lååååång klänning som inte finns att köpa. Så där prinsesslång. Nu blir den inte i rosa utan rödblommig på vit/beige botten så jag får hoppas att den duger ändå.

Jag har även börjat sy ett par klädesplagg till Parvel och ännu har inget hänt. Mer än att det har gått bra. Men det skulle inte förvåna mig om jag, när jag går upp till syrummet imorgon, ser att jag har vänt något uppochner eller bakochfram. I så fall, mina vänner, är det färdigsytt för min del. Då låser jag nog dörren till syrummet och slänger bort nyckeln.

Men jag vill bara säga, att när man har lyckats sy fem knapphål utan problem, då blir man glad! För det är liksom bland det värsta, att när man nästan sytt klart ett plagg, så ska man ge sig på knapphålen. Man kan hålla sig för skratt om man gör fel i det läget.

... just idag är jag stark, just idag mår jag bra... som den gode Kenta sjöng. Vem vet, kanske jag kan komma igång och sy alla dom där kläderna jag tänkt, av alla dom där tyghögarna jag har. Tummar hålles!
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

4 kommentarer:

  1. Jamen jamen....bild på klänningen vill vi ha!! (ja jag pratar för alla andra bloggläsare också i den här frågan)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha, ha, ja det kommer. Jag ska bara ge kläderna till respektive barn först :)

      Radera
  2. Visst är det så skönt när man känner att man får lite, lite kraft. Själv städade jag faktiskt min klädkammare (skrapade på ytan kanske är mer nära sanningen...)häromdagen, jag blev så glad att jag orkade. Att jag sedan var dålig dagen efter gör liksom inget när man vet att man har gjort nåt bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det så. Även om jag inte har dina problem. Här är det nog mer det mentala som stretar emot. Det känns bra när man har lyckats!

      Radera