Träna med möbler

Jag känner mig som en myra. Lyfter alldeles för tunga saker och springer hit och dit för att ordna till det i stacken. Ett granbarr hit och en kvist dit. Ja, det är möblering jag talar om.
Två rum uppe och ett rum nere har bytt plats med varandra. När skåp skulle upp för trappen, fick Gubbe faktiskt rycka in. Jag bar ett skåp upp på ren envishet men insåg att jag skulle kollapsa om jag fortsatte med fler på egen hand. Annars sprang jag som en lämmel upp och ner, upp och ner. Jag skulle ha haft en stegräknare igår, men den hade säkert exploderat. Jag vet inte vad det är som gör att jag börjar fixa med såna här saker en av dom varmaste dagarna på året!? Jag har ju även inbyggd värme så kokpunkten var nära många gånger. Men... när lusten faller på är det bara att hänga med så idag känner jag av väldigt många muskler som jag inte visste att jag hade.
Det är när man möblerar/byter rum som man upptäcker glömda/gömda saker (för att inte tala om all skit längst in  i hörnen). Så blir man inte nöjd med ommöbleringen så kan man vara nöjd med att det är städat ända in i minsta vrå.
För att glädja Gubbe sa jag: "om det inte funkar, så flyttar vi tillbaka allt igen". Jag tror att han svarade med ett "humpf". Möblering är inget han lägger sig i. Ibland kan han dock komma med ett och annat förslag vilket jag inte bryr mig det minsta om, eftersom jag inser redan när han säger det, att det inte kommer att fungera. Men jag säger "mhm" och sen fortsätter jag som jag tänkt. Blir det inte bra så flyttar jag om allt en gång och kanske ännu en gång. Oftast behöver Gubbe inte hjälpa till. Jag flyttar själv, bara jag inte behöver passera trappen med allt för tunga grejer.
Men jag är så nöjd med att han inte lägger sig i. Han tycker alltid att det blir bra. Därför får han härja fritt i köket med sin renovering. Ibland frågar han mig underliga saker och jag säger alltid: "det där vet du bäst". På detta sätt infinner sig en frid i huset trots full effektivitet.
Nu har jag till och med fått tillstånd att börja flytta in saker i köksskåpen. Inte i alla, för det är inte klart med "spottarna" under skåpen. Det är dessutom lite special i ena änden där vi behållit vårt stora skafferi. Där ska det fixas med passbitar, flyttas några millimeter hit och dit, samt målas. Han är perfektionist emellanåt Gubbe och han pillar i det oändliga med vissa småsaker. Men jag känner igen det där i mig själv. Även om det är småsaker så kan man ju irritera ihjäl sig på det efteråt. Alltså lika bra att göra ordentligt från början. Får vi sedan bara ett golv också så allt blir klart, då kan man börja koka sin ärtsoppa igen.

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Möblering, Stegräknare