Från tå till tårtor

Modern gick och druttade omkull igen. På toan som vanligt. Likt en packad gorilla svänger hon sig in och hittar inget att ta tag i. Sömntabletterna är otroligt bra. Tog sig upp via toastolen och lyckades göra illa tån. Tre dagar senare blev distriktssköterska ditkallad av hemtjänstflicka. "Tån är nog bruten. Åk till akuten". Jaha, det var den lediga dagen det. Bara att försöka få tag i någon på telefon som kunde ge mig en tid för att åka till närakuten på Löwenströmska. Men... i telefonen satt en sköterska som INTE rekommenderade Löwet eftersom Modern förmodligen skulle bli inlagd. Gammal och skröplig som hon är.
Det fick bli liggtransport till KS där hon brukar hålla hus med sina blodsjukdomar. Där satte cirkusen igång: Provtagningar och frågor, frågor och ännu fler frågor. Flyttning till ortopedakuten och fler frågor (undrar om dom skriver ner allting i datorerna och sen råkar trycka på delete?)och sen beslut om röntgen. Och... vänta, vänta, vänta. Efter röntgen sa ortopedskan: "den är inte bruten". Sen tittade hon på foten och sa "röntgade han rätt fot? Jag måste gå och kolla". Iväg och tillbaka och "jo, det var rätt fot. Så du får åka hem, vi kan inte göra något".
Modern var måttligt förtjust eftersom hon inte velat åka in från början. "Det var väl jävligt onödigt" var hennes kommentar. Men vaddå? Sju timmar för ingenting är väl helt okej. Man kanske ska vara glad ändå, men jag vet inte.
"Kan man inte få slippa det här snart och få komma till vår herre"? säger Modern där hon ligger på britsen och flinar. "Tror du att du ska få komma dit upp?" frågar jag. "Nä, men dit ner då" säger hon då. "Nä" svarar jag "det är fullt". Sen garvar vi. Vi har minsann roligt ihop även på akuten vi.
När jag ringde idag för att kolla läget sa hon att hon drömt om Thåström i natt. Dom hade haft ihop det och vänslats med varandra: "...sen vände han på sig och då såg jag att han hade en jättestor brun mustasch. Då vaknade jag. Ha, ha, drömma om Thåström bara för att jag har ont i tån"!

I helgen har jag även tryckt i mig tårta. Min ena hjärncell säger: börja med viktväktarna och rör på dig, medan den andra hjärncellen säger: bli mer som Onslow. Sjunk ner, ät mer, softa genom livet. Vi får se vem som vinner. När det gäller dessa tårtor som yngsta dottern och hennes kompis bakat så vann hjärncell nr 2.

Men det var ju också för att vi firade Chokladbjörnen/Parvels 1:a årsdag! Hipp hurra för han fyller 1 år idag! Här med sin vackra farmor. Äpplet faller inte långt från päronträdet!

Åldersspannet på barnbarnen är inte så stort fast vi har nio barnbarn. Här en bild på äldsta, 5 år och yngsta 2 månader. Och fler är på väg...

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Akuten, Mormor, Bruten tå, Tårta