söndag 23 september 2012

Foten saknar fäste

Jag har tappat fotfästet lite grand. Att förlora den sista länken bakåt i tiden gör en egendomlig till mods. Jag har ju i och för sig bröder som har hängt med ungefär lika länge som mig, men det är inte samma sak.
Vi kommer inte att ha någon begravning. Så konstiga är vi i vår familj. Men vi tycker inte att man ska göra saker för att andra anser att man måste det. Kanske har det att göra med att vi växt upp vid en kyrkogård och det där med begravningar har vi varit med om otaliga gånger. Jag tycker mest att det är konstigt att man ska bli indragen i kyrkan när man dött för att en präst ska stå och läsa religiösa texter över en, när man knappt satt sin fot där innan. Däremot gillar jag kyrkor men det är ingen anledning till begravningsakt.
Ja, folk får säga vad dom vill. Begravd blir man ändå på en kyrkogård även om man gör som vi gör. Minneslund blir det och vi ska ha vår egen minnesstund för modern. Så många utanför familjen fanns inte i hennes krets vilket var helt självvalt. Hemtjänsten då förstås, men dom kan få en bulle att gnaga på. 
En annan sak som gör att foten inte riktigt fäster är att man är arbetslös. Och inte ser det ut att ljusna på den fronten framöver heller. Att det ska vara så segt. Jag känner mig lite som ett suddigt fotografi. Men... det är någon mening med allt säger dom. Vad vet jag inte. Men jag har ju inte något att klaga över. Det är bara det att allt blir så ostrukturerat. Jag får nog sätta mig ner och göra en tidsplan för jobbsök och annat. Men det blir nog lugnare bara man får ordning på moderns lägenhet, bouppteckning och sånt.
För övrigt kan jag berätta att det är höst. Vart tog den här sommaren vägen?
Här en av moderns favoritsånger. "Liksom fladdrande lågor så länge vi finns här"
Läs även andra bloggares åsikter om , ,

13 kommentarer:

stella sweden sa...

Hej Baronessan, long time sins (bry dig int om min stavning) en begravning är vad man och inte den avlidna gör den till, även om en älskad mamma försvinner så är det ni som finns kvar som gör hur ni vill, en minneslund syns helt rätt för den kräver int som en egen grav med sten...

Anonym sa...

De där med minneslund låter bra tycker jag.
Ofta skriver ju sjuka anhöriga hur de vill ha sin begravning, vilket min mamma gjorde och de är jag tacksam för. Hennes sista vilja,
margareta

Emileitha sa...

Mina varmaste tankar till dig, saknaden är stor efter en som alltid funnits där..
Bry er inte om vad andra säger om begravningen, gör som ni närmaste finner det bäst.
Hoppas verkligen det är någon mening med kämpandet, för jag har fått mycket av den varan.. vi blir väl ädlare på nåt vis eller så inte....Allt brukar ordna sig på nåt vis.
Kram

Bitten sa...

Visst känns det svårt att förlora den som älskade helt utan förbehåll som bara föräldrar kan.

Helena sa...

Kramar igen! ♥

Baronessan sa...

Men hej söta du, det var ett tag sen :) Lever du?
Minneslund är det som gäller. Där ligger fadern och systern och då har vi alla samlade. Det var ju moderns vilja också.

Baronessan sa...

Ja, det är bra om man får veta. Modern behövde inte skriva för vi pratade om det. Vi har aldrig tyckt att det är konstigt att prata om döden. Det är det enda säkra här i livet.

Baronessan sa...

Tack kära du! Så jag kanske blir ädel?! Det vore något att se fram emot :) Kram!

Baronessan sa...

Ja, det är ju just det. Hon förstod alltid så bra även om det är mer jag som tagit hand om henne de sista tio åren.

Baronessan sa...

Åh, vad jag gillar dina kramar! <3

Tantaluran sa...

Ta nu en sak i taget kära vän. Först ska du tänka klart på mamsen och sakna klart (om det nu går?) SEN kan du ta tag i resten av ditt liv!

Baronessan sa...

Tack kära du! Ska försöka, men du vet AF och AK jagar en med blåslampa :)

Carina sa...

Kramar till Dig