fredag 21 september 2012

Katter och papper och dårar som ringer

Men tror ni inte på fan att det ringde en dåre idag igen!? En kvinna den här gången som frågade efter herrn i huset. Jag tog fasta på Lailas kommentar i förra inlägget, drog en stor suck och sa på svenska "nä, jag orkar inte.... han är inte hemma" sen la jag på. Ingen har ringt upp efter det. Än.

I moderns lägenhet har jag nu fått en skaplig struktur på det hela. Jag har monterat ner möbler och sorterat sakerna på olika platser. Det har varit ganska segt eftersom jag varit ensam med allt, samtidigt som man går omkring och saknar den där människan som funnits där.
Jag varit ner till vårdcentralen för återlämnande av 2 rullatorer och en rullstol samt några dynor. Hämtar gör dom inte och eftersom jag inte fick in allt i min bil så fick det bli två resor. Dessutom, när man kommer dit så finns ju inte en enda jävla parkeringsplats! Jag ställde mig på otillåten sådan båda gångerna och la en lapp i fönstret. Vad ska man göra?

Katten Kajsa har dock fått ett nytt hem och det är jag glad för. Men inte i samma område. Lite synd för jag märkte de två sista dagarna att hon hade någon svag parfymdoft, så någon ny människa hade hon tagit som sin. Hon var ju inte hemma särskilt mycket heller för hon har ju känt att matte inte skulle komma hem något mer. Säkert förstärkt av mitt roddande i skåp och lådor.
Hoppas bara att det går bra för hon har nu flyttat upp på andra våningen. Hon som förut vägrat gå på låda. Vi får väl se om hon kommer tillbaka igen. Jag föreslog en spång ner till marken så hon kan gå ut och in. Men hon måste ju ändå vara inne från början annars lär hon sticka iväg.
Hon gick i alla fall fram direkt till nya matten när hon kom, nosade på kattburen och gick in i den direkt när luckan öppnades. Det var ungefär som "ta mig härifrån". Inte ett ljud gav hon ifrån sig. Hon brukar annars vara rätt så ljudlig och beklagande. Jag håller tummarna.

Idag tänkte jag mig ner till moderns bank för pappersfix men det kanske inte är läge på en fredag. Sen ska jag fixa vidare i lägenheten och dessutom trixa med CV och skriva ansökningar och jag tycker inte att livet är så kul just nu faktiskt. Tur att jag fick gosa lite med godisarna igår och att svärsonen hjälper till med pappersjobbet.

6 kommentarer:

Renée sa...

Ojdå, hade inte läst att din mamma dött, jag beklagar verkligen... Verkar ändå som du tar det rätt bra även om det är så jobbigt i början. Man ska inte bara sörja, man ska greja med tusen andra saker oxå..
Hoppas det går bra med kissen, STOR KRAM till dig!

Margit Torkkola sa...

ja, gos med de små är som medicin - hjälper mot i stort sett allt! Du har varit jätteduktig att röja. ringa och fixa! Men nu tar ni väl helg så på måndag kommer starke Bo och spelar med sina muskler! Ha, Ha! (Tänkte på Stacka Bo!)

Det är fyra år nu sen mamma gick bort så konstigt. doktorn skulle ta henne några dagar till Löwet att vila upp sig. Efter fyra dagar ringer dom kl 09 och frågar om jag vill säga ett sista ord till henne för hon var ju döende. Jag fattade ingenting men fick sagt att jag älskar dig. Hoppas hon hörde det.Helt utan förvarning - hon som skulle flytta till västkusten?

Baronessan sa...

Ja, det kom ju inte direkt som en överraskning utan mer som en efterlängtad vän vad gäller modern. Men saknar det gör man ju mest hela tiden. Kram!

Baronessan sa...

Stacka Bo, ja :) Kan han få heta istället för Bo-Ko som jag brukar säga :D
Hon har säkert flyttat till Västkusten, men på ett annat sätt!

Bitten sa...

Usch ja, det är jobbigt det där med att riva runt i saker samtidigt som saknaden finns där. Och det är väl så att livet sällan bjuder på en motgång i taget, utan flera har en tendens att komma samtidigt, tröttsamt och sånt som suger musten ur kroppen. Du har i alla fall humorn i behåll.

Baronessan sa...

Ja, men det får räcka med motgångar nu. Och den dagen jag inte har humorn kvar då är jag död :)