onsdag 17 oktober 2012

Gösta, Stortutten och Alma

Jag har haft oväntat besök. Vilket inte är ovanligt i detta hus med tre katter samt kattlucka.  Men för det mesta är det monstret till höger (Gösta) som är den skyldige. I alla fall när det gäller att släpa in LEVANDE djur.
Igår hörde jag ett prassel i hallen och gick ut för att titta. Då hade nämnda katt lyckats få in en talgoxe. Den var så vitt jag kunde se, oskadad för den kikade fram bakom en gardin. Jag slängde ut katten och öppnade fönstret och fågeln flög sin väg.
Just detta fönster öppnas inte så ofta, så det var lite trögt. Jag stängde igen och gick ut i hallen och såg i ögonvrån något som satt på min hand. Jag skakade snabbt av mig den hemska tingesten och vibrerade en stund av rysningen som följde.
Men... trots att jag inte vill ha dom på mig och helst inte inomhus, så kan jag ändå inte låta bli att fascineras av SPINDLAR. Så, eftersom den här inte ville röra sig nämnvärt, så hämtade jag förstås kameran och placerade en krona intill för att visa storleken. Man kan ju tycka när man ser det så här på bild att en krona inte är så stor. Men lägg den på handen och tänk spindel. Sen kan ni tänka er den här med utvecklade ben också. Och nu ryser vi alla tillsammans en stund.
Den här sorten är en korsspindel. Vi kan kalla henne Alma. Jag läste på Wikipedia:
"Parningsritualen är lång och invecklad, för att hannen ska kunna närma sig honan utan att hon misstar honom för ett byte. Det händer att hannen inte överlever parningen, utan blir dödad och uppäten av honan. (Hoppsan! min anm) Anmärkningsvärt är att honans äggantal ökas efter att hon har ätit upp hanen. (Hoppsan igen!) Parningen sker oftast i augusti - september. Efter att honan lagt sina ägg dör hon.
Nu kan man ju nästan gissa då att i mitt fönster finns det spindelägg och att Alma gjort sitt och höll på att gå in i den eviga sömnen. Det var väl därför hon var så seg. Hon förpassades ut på trappen och sen har jag inte sett henne.
Slut från naturrutan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

5 kommentarer:

  1. Hoppsa hoppsa, men en sådan dramatik en onsdag.

    margareta

    SvaraRadera
  2. Fy vad hemskt för spindeln.......... o jag som är rädd för katter också..

    SvaraRadera
  3. Jotack...jag rös faktiskt. :/
    Katter är faktiskt massmördare....tur dom är söta...lite som Dexter. :)

    SvaraRadera