onsdag 31 oktober 2012

Hemma igen och åter i syrummet

Men herregud, varför skriver aldrig människan nå´t? Nej, för det kostar på att åka till Budapest med glada vänner. Det tar liksom några dagar att smälta allt och komma igen.
Men så mycket kan jag säga, att roligt hade vi även om det blev lite väl blött. Å då menar jag inte vätskeintag (ähuurrrrm...) utan nederbörd. Det regnade nästan hela tiden vi var där. Men man kan ha kul även när det är skitväder, om man bara har rätt människor omkring sig och DET hade jag!
Imorgon kanske jag kan rota fram någon fin bild som ni kan få se från resan. Några ville absolut att vi skulle ta oss till något bad för det är sånt man MÅSTE när man åker till Ungern. Detta pratade dom sen om under hela vår vistelse, men kom liksom aldrig till skott. Men det kanske berodde på att vi ju tillbringade den mesta tiden i vatten ändå.

Jag har idag hittat in till syrummet igen. Det är likadant varenda gång. Jag måste liksom röja undan reser av det jag pysslade med sist, innan jag kan börja med det jag egentligen skulle göra (en barnklänning).
Sen hittar jag inte nålarna för dom har någon (!) burit ner till nedervåningen. När jag hämtat dom så är saxfan borta. Så där håller det på tills jag nästan tappar sugen och drämmer igen dörren.
Men jag bet ihop (jag är ju envis också) och fortsatte mitt röjande och då hittade jag en ett handtag till en barnvagn och kom plötsligt på att, ja just det, den skulle jag ju sy ett överdrag till också. (Vagnen, som dotter köpt begagnad hade fått handtagsöverdraget uppätet av glupskt minimonster)
då gjorde jag det.
Först.
Före det där som jag ville sy.
Som tur var hade jag just kasserat min allvädersjacka typ 15 år gammal, så jag klippte av ärmarna och gjorde ett skydd till handtaget. Håller väl en stund i alla fall. Tills nästa lilla monster gnagt sig igenom. Tänk så bra att en del av jackan kom till användning. Kallas visst för återvinning.
Sen låg det ett par kavajer (höll på att skriva kadaver vilket väl inte är helt fel) där i högen också, med stora axelvaddar, som pockade på uppmärksamhet. Så då tog jag ut vaddarna, men ärmarna måste nog tas in mer mot axeln. Det blev ett för stort projekt.
då gjorde jag inte det.
Utan jag återgick till det jag tänkt från början. Barnklänningen. Den är nu utklippt så jag är en bit på väg. Vi får väl se om Murphy ställer till något under natten (sade den skeptiska kvinnan och väntade sig det värsta)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

2 kommentarer:

  1. Inte lätt alls.. att skapa något..
    Fast jag bor ensam så är det någon som flyttar på saker.. nu ska bara komma på hur det är möjligt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag har ju mina katter att skylla på :)

      Radera