Tomtar på loftet

Jag fick för mig att jag skulle börja röra på mig (ha, ha). Jag hängde med en vän på zumba. Hög musik motionerade mina trumhinnor, kroppen undrade vad jag höll på med, men anpassade sig och började läcka ut svett i oanade mängder. Benen for över golvet värre än på Ginger Rogers. Riktigt, riktigt roligt. Ända fram till den tredje gången. Då fick jag ont i ryggen. Enveten som jag är, gick jag ändå, men tog det lite lugnare och överlevde.

"Jaha", tänkte Murphy"  
det satte inte stopp på kärringen. Då får vi ta till något annat".  

Så då fick jag ont i axeln/nacken istället. Det får jag emellanåt och jag försökte få bort det med gummibandsträning. Och jag gick ändå på zumban, (enveten som sagt). Jag viftade inte lika ivrigt som vanligt, men det gick ändå inte bra. Så nu har jag haft satans ont i en vecka.
Men jag vet (innerst inne) att det har inte ett dugg med träningen att göra. Det är datorknappande och stickande som gör det. Jag hade tre stickningar på gång och nu ligger dom där alla tre.
Idag har jag ringt en naprapat och fått tid på onsdag. Jag drar mig lite för det (man hoppas att det går över ändå) för jag vet hur ont jag kommer att ha efteråt.
Det är ju tyvärr så att man (jag) är dum i hela huvudet när det gäller dessa kroppsliga fel. När jag mår bättre så slutar jag med mina övningar. Man hasar ner i soffan med krökt rygg och gamnacke. Dumt, dumt, dubbeldumt.
Men någonstans i min omgivning sitter det en liten tomte (Murphy?) med ett trollspö och tycker att jag inte ska träna. Den tycker att jag ska bli en riktigt fluffig mormor med stort förkläde och med bulldeg längs med armarna. Men när jag får tag i den där jävla tomten så ska jag tala om, att det går ju inte att baka om jag ska ha ont!
Men promenera kan jag (än så länge...) och då blir i alla fall Frazze glad.

Sen måste jag ju bli av med eländet också tills jag ska åka till Budapest över veckändan med ett gäng galna, härliga människor. De två sista gångerna det har varit resor på gång har jag blivit hemma pga lung- bihåleinflammation, så nu tycker jag att jag borde få åka med! Tredje gången gillt, eller....? Snälla tomten!

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Värk, Tomtar, Murphy, Gummibandsträning