Birdie nam-nam

Igår fick jag äntligen ändan ur och hängde upp fågelmat. Jag var ju tvungen. Dom satt och skrek i träden när jag kom hem från handlingsrundan. "Ja, ja, jag ska" sa jag. "Förlåt att jag glömde".
Oroande såg jag hur dom alla vässade näbbarna, så då fick jag fart. Lämnade kassarna på verandan och skred till verket. Och det var värst vad dom var hungriga. Jag hann knappt sätta upp fröautomater och nötautomater förrän det började tuggas. Fast dom tuggar inte så mycket, va? Rätt så tandlösa. Dom flyttade inte ens på sig när jag kom klampandes med mer mat - talgbollar. Satt på armlängds avstånd och käkade.
Så nu gäller det bara att komma ihåg att fylla på några månader framöver. Alla tre katterna kom förbi och undrade vad det var frågan om. Gösta fick något dimmigt i blicken så jag knuffade till honom och sa "det är inte så att jag matar din mat! Kom ihåg det. Du ger fan i fåglarna". Han bevärdigade mig inte med en blick utan svansade iväg åt annat håll.
Förra året gjorde Gubbe fågelmatsburar som småfåglarna kan flyga in i och äta i lugn och ro. Där kommer inga katter in. Att dom sen sitter utanför och väntar tills dom flyger ut igen kan man ju inte göra så mycket åt. Det är i alla fall ett bra försök.
Nu vet ju jag att folk som inte gillar katter klagar på att dom tar fåglar. Därför har jag nu googlat på fågeldöd. Då kan man se att fåglar dör av (förutom katter): Vindkraftverk, Oljeutsläpp, Jägare och trafik. Men det som är absolut värst är Kraftledningar och byggnader/fönster! Så man kan säga att värst för fåglar är människan!
Sen är det inte bara katter som gillar fåglar. Det finn ju rovfåglar som äter småfåglar. Ekorrar gillar också pippi. Sen - mitt i alltihopa - kan man ge sig fan på att dessa katthatare/
fågelälskare gladeligen sitter och stoppar i sig kyckling som ju aldrig ens haft ett liv!!!
Men oftast är det nog så att dom som yttrar sig om att katter tar fåglar, även skiter fullkomligt i fåglarna! Det är bara det att dom måste hata katter. Men se det skiter jag i. Mina katter är mina älsklingar, så det så! För att inte tala om hur mycket barnbarnen tycker om dom. Vilket ju inte är direkt besvarat, men ändå.
Nå... var var jag. Mina tankar skenar iväg som vanligt. Jo, katterna var med ute och Frazze visade sig på styva linan genom att klättra upp i päronträdet.  (Ser ni det röda bakom trädet? Det är en fågelmatsbur.)

Han försökte gömma sig lite när jag fotade, men det är inte så lätt för en niokiloskatt. Så här ser ni, ni som kallar honom för T-ordet. Gör om det där om ni kan!

 Slut från naturrutan.

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Fåglar, Fågeldöd, Katter, Fågelmat