onsdag 5 december 2012

Recept från anno dazumal

Jag bakar. Jag måste ju för att tjäna in den där bakmaskinen jag fick. Nu har jag två sorters mjuka kakor och två saffranskransar i frysen, 4 sorters småkakor samt chokladskorpor. Dessutom har jag bakat fyra misslyckade vörtlimpor.
Ja, jag bakar och jag svär, bakar och svär. Mest svär jag över de misslyckade vörtlimporna. Det var länge sen jag bakade vörtbröd och jag hade ett så väldigt bra recept. Jag trodde att det var det jag sedan hittade när jag läste i en gammal kokbok. Nu menar jag GAMMAL kokbok. Alltså inte 80-tal gammalt utan den är från 54 gammalt. Två år äldre än mig alltså vilket torde kallas urgammalt.
Nåja, den boken är faktiskt väl bevarad med många bra recept. Detta recept var inte bra. Jag läste receptet och förundrades över mjölmängden, men jag slog igång assistenten och körde på. När 3/4-delar av mjölet var ihällt så började maskinhelvetet vobbla. Jag fick ta upp degrullen och trycka ner alltihop och sen fortsätta. Sen läste jag receptet. Sen läste jag receptet en gång till. Det hade inte ändrat sig. Inte ens den fjärde gången jag läste det.

Plötsligt slog det mig att receptet inte innehöll något fett. Det borde jag ju ha tänkt på från början, men när jag nu för en enda gångs skull tänkte följa ett recept så tänkte jag inte, utan bara läste och gjorde. Dumt, dumt, dubbeldumt!
, i med smör och lite mer vätska. Till slut fick jag väl till något stubbliknande som jag la på plåtarna. Dom jäste ganska bra men i ugnen hände just ingenting. Detta gjorde att det blev ett superkompakt bröd. Inte degigt, men kompakt. Det ska det inte vara. Det ska vara luftigt men luft var det en oerhörd brist på i detta bröd. Dessutom... när jag bakar vörtbröd vill jag att det ska smaka vörtbröd. Det smakade limpa. Och jag gillar inte limpa. Skit, fan, helvete.
När jag bakat klart, städat undan och svurit färdigt... DÅ hittade jag det riktiga receptet. Det låg där framför mig, vinkade prassligt med sina kanter och gapflabbade.

En annan sak jag svurit över är bakplåtspappret jag köpte sist. Det liksom växer fast i det bakade. Jag bakade surdegsbröd, typ chiabatta och när de var klara så fick jag SKÄRA (!) loss pappret. Det gick inte att få bort hur jag än pillade och strök på vatten. Tyvärr vet jag inte vilken sort det var för jag  slängde ytterförpackningen. Suck! Nu måste jag bara komma ihåg att smöra/olja pappret varje gång. Och komma ihåg har jag också brist på.
Detta gjorde att när jag bakade mina sistbakade kakor - kokos- och lakritskakor - (Låter som en vansinnig blandning men blev superbra) så fick jag KARVA loss kakorna från pappret. Dom var klara ovanpå och helt kletiga under vilket gjorde att dom gick sönder förstås. Jag föste ihop dom och vände dom sedan uppochner och körde dom en sväng till i ugnen. Då blev det blev bra. Eller, ja... något så när.
Är man en självkritisk människa så är man. Dom blev i alla fall goda och det är väl huvudsaken.
Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

6 kommentarer:

Fru Venus sa...

Jösses vad du bakar! Jag har inte kommit längre än att jag ätit upp två paket pepparkaksdeg...

Anonym sa...

hur orkar du! Limpor där går gränsen.

lakritskakor är ok.

mw

Emileitha/Tarja sa...

Nu vet inte jag om jag ska tycka synd om dig eller vad.. Men du verkar ihärdig i dina bakförsök.. Bara det går att äta så är det väl ok... eller jag vet inte. Jag bakar inte särkilt mycket alls.. så kan inte säga nåt..
När du har lugnat ner dig så kan du ju baka med det riktiga receptet.. o gott blir det..det är jag säker på

Baronessan sa...

Ja, men nån ska väl göra det också :) Eller kanske inte...

Baronessan sa...

Limpor är inte kul. Men jag förväntar mig (envisheten igen) att dom en dag blir så som jag vill ha dom!

Baronessan sa...

Japp, jag ska ge mig på det rätta receptet men jag måste fylla på mjöl- och jästförrådet först :)