Krispig vinterpromenad

Ledig som jag är har jag tagit mig en ordentlig promenad i solen. Det var alldeles krispigt ute. Just sådana här dagar går det att fördra vintern. Sol, lagom kallt och ingen blåst. Helt perfekt.
Nere vid hamnen var det vinterstilla. Inga båtar och knappt några människor. 

 

Det knarrade ordentligt under dojorna på promenaden. Mina ben klev iväg på älgvis som vanligt. Dom lever sitt eget liv och det är bara att hänga med. En härlig promenad blev det, men det var faktiskt ännu krispigare hemma. Nyponbusken var fullständigt djupfryst och glittrade mot mig i solen. Ändå blev jag inte sugen på nyponsoppa.

 

Men en kopp kaffe blev det naturligtvis när jag väl kom in. Lurvtussarna mötte mig och beklagade sig över att dom inte fått följa med.

Läs även andra bloggares åsikter om Promenad, Sigtuna, Hamnen, Vinter, Krispigt

Saltat kvitto

Jag handlade på Maxi idag. Bland annat köpte jag två filtar. En till modern och en till mig. Jag tyckte att det blev onödigt dyrt så jag kollade på kvittot. Hon hade slagit in två rosa filtar och en grön fast det var en av varje.
Jag lämnade fram kvittot och påpekade detta varpå kassaspöket sa: "jaha, det kanske jag gjorde". Sen tittade hon på mig och jag tittade tillbaka. Så sa hon: "jag kan inte fixa det här, du får gå till informationen".
Inte en ursäkt, förlåt eller ens ojsan. Jag fick därför gå till informationen (där jag frågade om det var information för det stod det inte) och tala om att jag fått betala för mycket. Fick därefter skriva under namn och telefonnummer på ett kvitto innan jag fick mina pengar. Ingen ursäkt här heller.
Var det mitt fel, eller? Mycket märkligt kan jag tycka i dessa tider när allt "blippas" i kassan.

Läs även andra bloggares åsikter om Kassa, kvitto, saltat, ursäkt

Äkta hubotar på Telia?

Jag har kört med kontantkort på Comviq/tele2, men det funkar inte hos mig eftersom jag bor i skogen. Jag kan prata i en minut sen försvinner allt och alla. Eftersom jag nu har en ny telefon så tänkte jag då byta till ett fast abonnemang och då till Telia eftersom det har bäst täckning hos oss. 
Glad i hågen gick jag in på deras hemsida och bockade för abonnemang samt att jag ville flytta över mitt kontantkortsnummer. Det var nu det började krångla. Jag fick först ett meddelande på telefonen där det stod att jag måste registrera mitt kontantkortsnummer på tele2 för att kunna föra över numret. Okej, sagt och gjort. Jag skrev in mig på sidan och gjorde så. Strax efter fick jag ett mail från Telia där det stod att min beställning makulerats! 
Jag skickade då ett meddelande till Telia och frågade varför och ifall dom inte ville ha nya kunder. Som svar fick jag att Tele2 nekat eftersom mitt refillkort inte var registrerat. Jag skulle därför kontakta tele2 för att lösa detta och sedan lägga en ny beställning! Och så standardformuleringen: "Har du ytterligare frågor är du välkommen åter".
Jag svarade då att jag redan registrerat mitt nummer på uppmaning av Telia och undrade varför jag då skulle göra en ny abonnemangsansökan. Dessutom undrade jag ifall jag struntade i mitt gamla nummer kunde få välja ett nytt nummer. Svaret på detta blev att eftersom min beställning makulerts så krävdes det att jag la en ny Jag kunde självfallet även välja ett nytt nummer.
Nu blev jag lite irriterad. Så där så jag undrade om jag skulle bita någon. Så jag skrev igen att jag inte frågade om att göra en ny beställning. Jag frågade om jag kunde välja telefonnummer.
Jag fick då svaret att jag skulle utveckla mitt ärende lite för dom behövde mer information!!!  Dom påstod även att man hade möjlighet att påverka vilket det nya numret skulle bli via hemsidan och jag är då inte människa att hitta det.

När jag kommit så här långt sket jag i alltihop och eftersom jag fick ett tips så kommer jag hädanefter att använda mig av Halebop. Dock med ett nytt nummer eftersom Tele2 tar upp till en vecka på sig för att registrera mitt nummer. Den veckan har visserligen gått, men det är säkert något annat som har inträffat, som atmosfäriska störningar eller så. Vad som nu blir spännande att se är vilket nummer det blir. Förmodligen något som det inte alls finns något rim eller reson över. Och jag som har sååååååå svårt för siffror. Såg ni hubotarna i serien "äkta människor"  - jag tror dom finns på riktigt! På Telia.

Läs även andra bloggares åsikter om Telia, Halebop, Tele2, Kontantkort, Telefonnummer, Abonnemang

Fira Sten Sture?

Har ni koll på temadagar? I så fall firade ni väl Sten Stures ben igår? Inte? Sten Sture fick sitt ben krossat av en kanonkula och detta ska firas med att man "först kastar kanonkulor i form av snöbollar på varandra för att sedan äta upp kanonkulorna i form av chokladbollar". Detta står att läsa på sidan Temadagar och där står också att Danskarna vann slaget och tog sedan makten över Sverige. Då frågar man sig varför man ska fira? Ska vi fira att han blev av med sitt ben, eller vad? Tur att jag missade det. Sturarna kan ni läsa om HÄR. Sten Sture den yngre hette förresten Svantesson i efternamn. Han var riksföreståndare han. Själv är jag bara loppisföreståndare. Smäller inte riktigt lika högt.
Det finns massor av dagar att välja på så kolla nu så ni kan fira av bara attan. Den 1 mars tror jag att jag ska ta till mig. Det är långsamhetens dag. Men jag har ju lite svårt för att vara långsam när jag väl gör något. Bättre då att helslöa. Men det kanske finns någon sådan dag också.

Idag är det lösenordsbytardagen! Detta för att vi ska komma ihåg att byta våra lösenord med jämna mellanrum. Det tråkiga med denna dag är att den inte firas med något. Man kunde väl åtminstone fira med bokstavskex.
På sidan kan man lära sig hur man bäst fixar till sitt lösenord. Det ska vara något man kan minnas. Okej, katternas namn, frazzegöstagusten. Sen ska man ta bort prickarna och lägga till siffror eller tecken. Hm... ålder på katterna då kanske. Då blir det frazze9gosta6gusten6. Det kommer jag aldrig att komma ihåg.
Imorgon är det kramens dag. Det är okej. Då behöver man inte fira med något extra. Det liksom räcker med kramarna. Det lär nog kramas en hel del imorgon då jag ska träffa fyra glada damer och roa mig hej vilt. Men man ska faktiskt krama alla man möter och det kan ju bli lite jobbigt. Kram på er!

Läs även andra bloggares åsikter om Temadagar, Lösenord, Sten sture, Kramar, Humor

Färgtankar igen

Vad är det för fel på mig? Nu har jag återigen fått en sån där färgattack igen. Den sa blått. Jag som inte ens är särskilt förtjust i blått. Men har nu mina inre vibrationer bestämt det så blir det så. Som vanligt blir det då naturligtvis ett elände att hitta något blått. För det är ju inte inne just nu.
Jag tror att det ska vara grått och det lila hänger nog kvar tror jag. Men jag är inte hundra på det. Har för mig att nu gäller att mixa. Gammalt och nytt och alla fäger på en gång.
Sen ska det vara skinn och trä. Inga problem. Borden är av trä och katterna har skinn. Man ska visst lägga fram allt man har i drivor också. Böcker i travar och flaskor och burkar. Samla damm, samla damm.
Nu har jag hängt upp gardiner i vardagsrummet (det ställe som skulle bli blått) som är vita med blå och bruna blommor på. Men jag är inte ett dugg nöjd. Dom ser nämligen ut som att dom skulle trivas bättre i köket. Men där får dom inte vara för där är det grått och orange. Det får nog bli så att jag sätter tillbaka dom bruna längderna som satt där innan. Kanske, kanske börjar mina inre vibrationer ångra sig imorgon och väljer en annan färg. Grediskärt kanske...

Läs även andra bloggares åsikter om Färg, inredning, gardiner

Tulpaner och toarullshållare

Migränen är borta! Halelujaaaaah! Det kostar att bli av med migränen, men det är det värt. Använde denna gång först Zomig Nasal. En sprayning 100 spänn! Det dämpade men inte så mycket. Sen blev det tablettform efter det, men jag tror att det som hjälpte mest var 50 tulpaner!!! som Gubbe kom hem med till mig. Det speglar sig inte utan det är två vaser. Dom fick ju inte plats. Så vackert! Och en liten, liten föraning om våren.

Sen har vi varit på Marbodals köksutställning. Det var väl inte så att jag svimmade direkt, men vi fick återigen lite tips. Många tänkningar går det åt. Vi har en stor gammal kryddhylla som ni ser här intill. Den skulle jag vilja ha in någonstans. Nu står den på bänken och är mest i vägen. Men får den inte plats på något bra ställe, så åker den ut i hallen istället, så får Gubbe fylla den med smått och gott. Vilket inte lär ta så lång tid med tanke på vad han lägger ifrån sig emellanåt.Man kan ju bara inte göra sig av med liknande klenoder. Dom måste användas!
Apropå gamla saker. Äldsta dotterns hus är från 70-talet och en av sakerna som åkt ut därifrån är denna toarullshållare:

Den är så 70-tal så man blir alldeles nostalgiknäpp. På ovansidan ser den ut så här:

Ni ser va? Det är en askkopp med plats för 6 cigaretter!!! Känns mer som att det hade passat på ett gammalt utedass där det kunde finnas fjölar för flera personer. Kul grej ändå som jag har svårt att slänga för den ligger nämligen hemma hos mig nu, i högen för sparas-men-vet-inte-vad-jag-ska-ha-det-till-högen.

I köket väntar en Burgundisk köttgryta och på stereon spelar Jimi Hendrix. Det ska va gött att leva :)

Läs även andra bloggares åsikter om Tulpaner, Kök, Kryddhylla, Toarullshållare, Cigaretter, Jimi Hendrix

Paraskavedekatriafobi någon?

Jag ligger hemma med migrän. För en gångs skull blev jag sjuk vid rätt tillfälle. Det snöar på tvären och är fredagen den 13:e. Skönt att slippa gå ut. Men istället ligger jag här och oroar mig för alla som är ute och kör. Det gör inte värken bättre.
Igår när jag skulle hem från jobbet så höll jag inte på att ta mig till bilen ens. Så halt var det. Det är en asfalterad backe som jag skulle nedför och det var glashalt. Jag hasade mig ner i gräskanten och höll så när på att drutta i ån som finns bredvid. Just då hade jag gärna velat ha en rullator. Eller kanske broddar. Eller varför inte en hel hink med grus och sand. Det kanske hade räckt med ett par bättre skor. Hade jag varit 20 så kanske jag hade satt mig på rumpan och åkt nerför. Däremot märkte jag inte av halkan så mycket när jag körde hem.
Apropå fredagen den 13:e så är väl inte den så mycket värre än andra dagar antar jag. Men jag minns en gång när jag var liten. Det var lucia och jag och mina syskon väntade på att fadern skulle komma hem från jobbet, så vi kunde lussa. När han kom hem så var han så tokfull så han druttade omkull och slog skallen i fotskrapan vid trappan. Det blev sjukhuset och sy ihop skallen. När han kom tillbaka så ringde läkaren hem och beklagade sig för min mamma hur jävla otrevlig farsan varit. Det var en riktig fredagen den 13:e det. Usch!

Men jag kan inte påstå för den skull att jag lider av paraskavedekatriafobi. Det är alltså fobi för fredagen den 13:e. Däremot har jag nog fobi för taskit väglag men jag tror inte att det finns något ord för det. Man skulle ju kunna tänka sig att det heter autofobi, men det är rädsla för människor. Eller automysofobi, men det är rädsla för att vara smutsig. Nu är det inte så mycket mig själv jag är orolig för i trafiken, utan för att andra närstående ska råka illa ut.
Däremot har jag träffat många människor i mina dar som förmodligen har ergasiofobi. Det är överdriven rädsla för arbete! Vill ni se om ni har någon fobi av någon sort med något fint namn kanske så kan ni kolla på fobikliniken. Var rädda om er allihop!

Läs även andra bloggares åsikter om Fredagen den 13e, otur, fobi, orolig, snö

Kökstankar

Apropå kök. I mitt barndomshem hade vi skjutdörrar på köksskåpen. Precis som på denna lånade bild. Designen är väl 40-tal kanske. 
Våra luckor var blå (om jag inte minns fel). Dessa luckor gled i spår uppe och nere och allt som oftast fastnade dom. Då smällde man till med handflatan mitt på luckan så den hoppade rätt igen.
Jag skulle vilja ha sådana skåp i mitt kök. Trots att dom fastnade. Förmodligen hoppade dom ut helt emellanåt men det är inget jag minns. Det är förmodligen därför som dom inte finns längre. Men dessa skåp tillhör min barndom och det är förmodligen därför jag är så dålig på att stänga skåpdörrarna efter mig. Ingen slår i skallen så ofta som jag, eftersom skåpdörrar står öppna lite här och där.
Får jag inte skjutdörrar i mitt nya kök, så vill jag ha självstängande!

Läs även andra bloggares åsikter om Kök, skåpluckor, skjutdörrar, 40-tal

Nu blir det rullstolsrace

Efter dagens skogspromenad var det dags för mig att åka till modern för att ta emot arbetsterapeuten (här kallad ap) som kom med en rullstol. Det tog sin lilla tid innan ap fått ihop tingesten. Det var ju benstöd som skulle monteras och det var inte helt enkelt.
Sen fick modern förmaningar om att sköta om sina lånade saker. Det är ju dyra saker detta gu´bevars. Alla hjälpmedel som lånas ut ska tillbaka. (Jo, det har jag försökt med en gång, men det var så svårt att få till en tid för att lämna, så jag gav upp och ingen har frågat efter sakerna. Tror att dom åkte iväg till återbruket till slut.)
Lite besvärligt blev det för modern med dessa fotstöd som skulle fällas upp och ner. Hon har ju ingen kraft och ser ju typ ingenting. Det tar nog sin lilla tid innan hon kommit underfund med tingesten. Men nu kan i alla fall jag ta ut henne på en promenad och det känns väldigt bra.
Jag skulle dock vilja vara med och lägga in en och annan pekpinne för konstruktionen. Det skulle vara sexkantsnycklar för att kunna ändra vissa saker, vilket jag tycker borde gått att låsa upp på lättare sätt. Påpekade för ap att man kanske behöver en sån där liten verktygsväska som fanns förr på cyklar.

Till Paris, till Paris, vill jag fara på en gris

Denna lediga dag startade med en skogspromenad med Frazze. Bara han och jag. Dom andra katterna ville inte hänga med. Vi gick till den övergivna gården som kallas för Paris. Frazze och jag går ofta hit. Det är en sån lagom promenad tycker Frazze. Men det känns tungt i hjärtat varje gång man ser den lilla gården försvinna allt mer.

För c:a 20 år sedan när vi flyttade hit, så var huset öde men ganska så helt. Sen blev fönstren sönderslagna och därmed har huset förfallit mer och mer.

Frazze står på det som en gång var en trappa. Han verkar också tycka att det är synd att en sån fin stuga ska få förfalla.

Husets ena värmekälla, kakelugnen, står kvar.

Den andra värmekällan, vedspisen, där bakugnen har vittrat sönder.

Det dröjer nog inte så länge innan gården med alla uthus fallit ihop helt.

Här står skogen tät. För 20 år sedan var här en äng.Nu går det inte att ta sig igenom.

Frazze håller sig nära intill. Stannar jag så stryker han sig mot mitt ben. Han är verkligen en sällskaplig katt.

Läs även andra bloggares åsikter om Gamla hus, Förfall, Promenad

Körkortslös chaufför?

Jag har mailat till SL om en medtrafikant körandes en buss. En del av den väg jag åker dagligen är väldigt smal och krokig. Dålig sikt och kolsvart när jag åker hem. Där har jag ett par dagar efter varandra hamnat bakom en buss. Dess busschaufför har kört i 50 km/h och dessutom jazzat över mittlinjen mest hela tiden. Varje gång h*n har mött någon, så har h*n bromsat ner till 40 km/h.
Vad händer då? Jo, folk blir irriterade och kör om fast dom inte ser ett jota. Livsfarligt!
Däremot brukar busschauffören lyckas köra mer än 50 km/h vid 50-sträckan! Stopptecknet var det inte heller så noga med. Det gick efter lämna-företräde-varianten. Men man får väl vara glad åt det lilla.
Misstänker att det var samma chaufför som för ett par veckor sedan missade att stanna vid två hållplatser och tvärnitade strax efter istället.
Jag får nog leta reda på en alternativ väg om chauffören inte blir stoppad. Tror bara inte att det finns någon annan. Men nu ska man ju tänka positivt här i livet och det känns väldigt positivt att jag inte behöver åka med i den bussen!

Läs även andra bloggares åsikter om Buss, Busschaufför

Madrass och fanskap

Nu har vi varit tillbaka med madrassen. Gick det bra? Nej och ja. Vi börjar med nej.
Glada i hågen gick vi till reklamation/återköp tror jag det heter. Det blev vår tur och vi förklarade att vi upptäckt att vi köpt fel storlek när vi lagt den på sängen. Tjejen går då runt och tittar på förpackningen som vi tejpat ihop igen. (Den var för övrigt snyggare inpackat än den var från början.) Så säger fanskapet: "vi tar inte emot madrasser som varit öppna". Jag bara blängde på henne och sa "va?". Hon upprepade meningen igen och sa sen att "jag kan inte sälja den om den varit öppnad".
Jag stod som fallen från skyarna. Jag sa: "vad ska vi göra då" så där lite ut i luften. Fanskapet upprepade meningen en tredje gång varpå jag svarade: "det var sista gången jag handlade här".
Jag hade motstridiga känslor vid det här laget. Gråta högt och ljudligt, skrika som en galning eller strypa fanskapet bakom disken. Eftersom jag alltid har haft svårt för att bestämma mig så tog det ett tag och dessutom var ju Gubbe med, för det lutade nog mest åt strypning, men han hade förmodligen hindrat mig.
När jag så småningom börjat andas igen tog jag mobilen och ringde upp Ikeas kundtjänst. "Inga problem" sa den vänliga och alldeles underbara manliga rösten i andra änden. Du har bytesrätt si och så länge. Jag förklarade att jag stod på Ikea Uppsala och att jag vägrats byte. Han förklarade då ytterligare att Ikea har sova-på-saken-garanti vilket alltså betyder att jag till och med hade kunnat sova på madrassen för att sedan byta den! Sånt där känner ju inte jag till eftersom jag inte så ofta är på platsen ifråga.
Killen lovade att ringa till Uppsalaavdelningen och sedan ringa tillbaka. Jag gick tillbaka till ursprungsplatsen och skickade ilskna blickar på fanskapet. Hon märkte ingenting.
En annan kvinna vid en annan disk fick reda ut det hela efter att hon fått telefonsamtalet ifråga och bad sedan om ursäkt sådär 3-4 gånger. Hon frågade vem som sagt detta och jag pekade ut fanskapet som stod bredvid. Fanskapet hävdade då att det var en ny lag varpå den kvinnan som fått samtalet försvann för att kolla upp saken. Nu var jag inte långt ifrån att strypa fanskapet en andra gång. Kvinnan med telefonen kom tillbaka och meddelade att det inte alls var så och bad om ursäkt igen.
Fanskapet däremot bad inte om ursäkt. Hade hon inte haft kunder att ta hand om så hade jag gått fram och sagt henne ett par sanningens ord. Eller strypt henne.
Som sagt - jag gillar inte Ikea och efter den här dagen blev inte kärleken större. Så nu vet ni - Ikea Uppsala, fanskap, ung, blond med 18 hårnålar i sitt spretiga hår - UNDVIK!

Läs även andra bloggares åsikter om Ikea, Fanskap, Förbannad, Madrass

Gusten - en tigerhund

Får jag presentera Gusten. Gusten är en hund. Det är lite oklart vilken ras men troligen är han en tigerhund. Vi har försökt att få honom att bete sig som en katt och låta som en katt, men förgäves. I och för sig så låter han inte som en hund heller. Han låter mera som en fågel men det säger vi inte högt för då kanske vi förnedrar honom och det vill vi inte.

Det som mest kännetecknar honom som hund är att han tigger. (Kan han vara en tiggerhund?) Om vi så inte sett honom på hela dagen så kommer han som en oljad blixt så fort vi sätter oss för att äta något. Plötsligt är han bara där, sitter mellan oss i soffan eller bredvid i kökssoffan och stirrar på oss.

Vad det än är så ska han smaka. Vi har fullt sjå att få honom att inte gå upp på bordet. Han vet att han inte får men han försöker ändå varje gång.

Fördelen med denna katthund är att han inte är så stor i maten. Han nöjer sig med ganska lite, men om han inte får smaka så kan det hända att han parkerar sig uppe på ens huvud för att göra sig uppmärksam. Där sitter han sen och kurrar högt och ljudligt och stryker sina hörntänder mot skallen.

Lycka är att få smaka på en smörgås. Men han är nog en katt ändå för han kom in med en sork i förrgår. Men å andra sidan så sprang han bara efter sorken från rum till rum, så kanske han bara bjudit med en lekkompis in. Vem vet?

Läs även andra bloggares åsikter om Katt, Tigger, Hund, Husdjur

Nytt år, ny madrass

Snudd på en månad sen jag skrev här. Och jul/nyår har kommit och gått. Lugnt har det varit förutom på nyårsnatten. Inte för att jag gjorde något väsen av mig. Jag var hemma och petade i mig god mat tillsammans med Gubbe, men däremot grannarna. Jag har aldrig varit med om något liknande när det gäller fyrverkerier. Jo, nu ljög jag. När vattenfestivalen var igång i Stockholm - då var det ju värre förstås. Men alltså... i dessa tider när det snackas om rädda hundar, rädda barn och miljöförstöring då går folk och slår rekord i bombardemang. Visst är det vackert men det är inte värt det om ni frågar mig. Inte på något sätt om man ser till ovanstående och absolut inte om man tänker pengamässigt. Skit i smällarna nästa gång och skänk pengarna till behövande istället. Nu tänker somliga förstås att fy fan vilken tråkig kärring. Ja, men så tyck det då. Jag bjuder på det.

Julen åkte ut tidigt. Eller rättare sagt granen. Den barrade så förbannat, men den kom in tidigt så det var inte mer än rätt. Eftersom det är så mycket åkande för alla barn och barnbarn som ska till sjuttioelva ställen på julafton så slog vi till med en "minijul" veckan innan och alla kunde komma. För säkerhets skull bjöd vi in mina svärföräldrar och närmsta grannarna med barn också, ifall vi skulle få något tomrum någonstans. Vi blev 31 personer. Trevligt blev det och ingen behövde stressa iväg till något annat.
Frazze protesterade lite mot att granen skulle ut. Han gillar granar. Särskilt när dom finns inomhus och han kan ligga under dom. Han försökte lägga sig i vägen för att förhindra undanplocket, men förgäves. Ni ser ju själva hur förnärmad han ser ut.

Idag har jag varit på Ikea. Hur kul är det på en skala? Jag är ju absolut ingen Ikea-fan, men vi måste komma igång med att renovera köket. Det är byggt -90 och nu behöver man nästan slipmaskin för att få bort skiten. Vi fick faktiskt en hel del tips och idéer och vi blev inte ens osams.
När vi ändå var där så slog vi till på en ny bäddmadrass. En sån där med memoryskum som var fluffig och fin. Väl hemma anföll jag sovrummet med storstädning. Som kronan på verket skulle då den nya madrassen på. Ha, ha, ha, ha, ha säger jag bara. Det tror fan det att vi tog fel storlek!
Det är ju faktiskt ganska trångt ibland i sängen med en Gubbe som gärna vill ligga i mitten och sen ett par, tre katter som brer ut sig på det. Hur kunde jag då tro att sängen var 1,80 istället för 1,60? Så imorgon blir det en ny resa. Jippikayey så roligt. Säkert kommer jag hem med något annat också som jag inte behöver.
Därmed önskar jag er god fortsättning på detta nya år som förmodligen kommer att bli rätt så likt det förra. Men man vet ju aldrig.

Läs även andra bloggares åsikter om Smällare, Raketer, Miljö, Madrass