Ringrostig

Jag är ringrostig. Jag sitter och knåpar med dotterns hemsida och sliter mitt hår. Tänk så fort saker och ting försvinner när man inte håller på med något hela tiden. Men... envis som jag är så kommer det tillbaka till mig pö om pö. Men nu blev jag så frustrerad så jag var tvungen att stänga av allt.
När man nästan står upp framför datorn och upptäcker att man har slutat andas, då är det dags att ta en paus. Men det är så himla svårt att sluta innan man har fått tag i det där man är ute efter.
Man går förbi spegeln och hajar till för man tror att det är Alice Cooper på besök. Vi är nog rätt lika när jag tänker efter. Han har lite mer blod på skjortan bara. Och så är han liiiiite smalare. Kanske ska kopiera det där med att dra svarta streck i bulldoggiporna. Framhäva istället för att dölja. Jag har inte riktigt lika mycket eyeliner heller.

Nu sitter jag i soffan och väntar på Earth Hour. Här ska stängas ner i en timme. Hm..... vad ska vi göra då? Måste man börja prata med varandra nu? Ska vi plötsligt börja umgås? Hur gör man?

Någon som vet varifrån uttrycket ringrostig kommer ifrån? En rostig ring. Man vet ju vad det betyder, men...

Här får ni lite Alice att suga på...

Läs även andra bloggares åsikter om Ringrostig, Hemsida, Alice Cooper, Earth Hour

Tillbaka från Rom

Nu... ska jag ta mig tid och skriva lite. Jag har ju kommit hem från Romresan med livet i behåll.
Vi bodde på 5:e våningen på Marcella Royal och högst upp hade vi en takterrass där vi kunde sitta på kvällarna och mysa. Vår utsikt sträckte sig bort mot S:t Peterskyrkan.

Så här såg väggarna ut i rummet. Det är inte tapet utan tyg! Skulle jag nog inte märkt men Gubbe är snickare och måste runt och kolla alla lister och kakel m.m.
Han var även tveksam att gå ut på den franska balkongen. Det var jag också men mer av höjdrädsla.

Vi var till Vatikanen och hälsade på men Benedictus hade ju åkt till Mexico så vi gick aldrig in. Är ingen hemma kan man ju inte hälsa på. Men det var det så många andra som gjorde. Köa i över en timme är inte min melodi.
Här nedan ser ni en snutt av Fontana di Trevi. Det syns inte, men jag simmar utanför bild till vänster. Därav folksamlingen. (Det är ju inte ens högsäsong. Hur ska det bli?)

På väg till Colloseum (syns i bakgrunden) såg Gubbe den enda fotbollsmatchen den här resan. Det fick räcka. Han har varit på sådana resor till denna stad förut. Undertexten på den här bilden skulle kunna vara: "var tog bollen vägen".

Gott om statyer, kolonner och ruiner var det överallt. Den här skapelsen nedan tycker jag skulle göra sig på vårt hus. Men då skulle det ju naturligtvis vara jag och Gubbe avbildade. Och kanske tre katter istället för en örn.

Inte visste jag att bröderna Marx var så populära i Rom så dom gjorde statyer av dom!?

Den här snubben måste väl föreställa en av världens första golfspelare, för visst är det väl en golfboll han håller i? Förresten, varför är nästan alla statyer avklädda? Möjligen har dom något skynke över axlarna, men för det mesta måste pillen och kottarna visas upp.

Här nedan ser ni en av alla broarna som går över floden Tibern. Varmt och härligt var det på resan. Själv gick jag omkring i linne, men några gick omkring i täckjacka. Det är lite olika det där.
Promenerat har vi gjort så det heter duga. Det är bästa sättet att se sig omkring när man är ute tycker vi. Ont i fötterna? Jodå! Men det fanns ju barer och fik i vartenda gathörn där man kunde vila tassarna.

Men... nu är vi hemma och ser våren komma smygande även här.

Läs även andra bloggares åsikter om Rom, Resa, Vatikanen, Colloseum, Promenad, Tibern, Vår

Möter våren i Rom

Igår var det vårdagjämning. Nog kändes det alldeles jämt och bra allt. Sol, värme, ledigt och "godisarna" att leka med. Jag och Pytte gav oss i kast med första sandlådegrävningen. Jag är förkyld och hon hade feber, men vi brydde oss inte om det utan grävde ändå. Jag tyckte att Pytte skulle knäppa jackan, men hon förklarade att hon inte behövde det för hon är blodvarm.Vi byggde en tunnel, vägar och hus. Sen gjorde vi kottdjur.

Besöket hos doktorn gick bra. Han var trevlig och medgörlig och skrev ut allt jag inte ville ha. Bland annat så fick jag nya sömnpiller eftersom han lovade mig att dom INTE är beroendeframkallande. Så nu ska det pillras här inför nätterna. Men... jag tänker inte ta dom för jämnan ändå.
Imorgon är det fredag och då åker Baronessan till Rom över helgen med Gubbe. Vi ska ligga och plaska i Fontana di Trevi med varsitt champagneglas i handen. (Om vi kommer fram för alla turister och vakter vill säga).Sen kanske, kanske vi tar oss till Vatikanstaten. Jag vill se om det börjar spraka och gnistra när jag kommer i närheten.
Så med denna krokus vill jag säga GLAD VÅR! och på återseende.

Läs även andra bloggares åsikter om Vår, sandlåda, sömnpiller, Fontana di Trevi, Rom

Sömn är ett normalt tillstånd

Jag ska till farbror doktorn imorgon. Utan att jag behöver. Ja, alltså, det är inte akut om man säger så. Jag brukar ju inte gå till läkare annat än om jag får lung- eller bihåleinflammation av värsta sorten. Men nu ska jag dit ändå. Jag kommer knappt ihåg varför, men eftersom man kan boka via mail hos den här doktorn, så hoppas jag att han har kvar mailet så han kan tala om för mig varför jag är där.
Dock... vet jag att en av sakerna är det här med sömnen. Eller snarare bristen på densamma.
Undrar om det var därför han tog en morgontid till mig. Han tror säkert att jag är en sån där som vaknar 5 och sen är vaken resten av dagen. Så är inte fallet. Jag vaknar mellan 3 och 8 gånger per natt. Ibland somnar jag om efter bara sådär 5-10 minuter, ibland är jag vaken någon halvtimme. Det varierar. Men när klockan ringer på morgonen DÅ SOVER JAG!
Jag sover absolut som bäst mellan kl 6 och 10 på morgonen. Men då får man inte sova. Utom på helgen då så klart.
Som hjälp för att hålla mig vaken på nätterna har jag tre katter. Dom funderar inte ens på varför lampan är släkt och matte ligger under ett täcke. Nej, hon skojar säkert bara. Då kan man provbita henne lite i ögonbrynet eller hugga henne i foten. Om det mot förmodan skulle vara lugnt på den fronten så har jag en Gubbe som ligger intill, som numera (tackochlov) har snarkskena. Han kan ändock föra oväsen emellanåt när han som nu är förkyld.
I natt satte jag mig upp i sängen, tände lampan och knuffade till honom. Han satte sig förvirrat upp i sängen och sa "va?". Jag räckte fram en nässpray till honom och han sa "vad ska jag med den?" En ganska dum fråga tyckte jag just då, eftersom man inte kan använda nässpray till så mycket annat än det den är till för. Jag kunde ha sagt "kör upp den i röven och försvinn härifrån" men så ovänlig är jag inte ens nattetid. "Använd den så jag får sova" svarade jag och släckte. Märkligt nog gjorde han som jag sagt. Det är inte givet. Han sover nämligen som en stock.
Kom nu inte och säg att jag ska sova i eget rum med stängd dörr för det är provat så många gånger liksom alla andra tänkbara tips. Det hjälper inte. Det är någon inbyggd klocka i mig som går fel. Jag kanske ska gå till urmakaren istället.
På Wikipedia står det: "Sömn är ett normalt tillstånd då en organism en kortare tid är synbart medvetslös och inte gensvarar för stimuli". Men jag har aldrig påstått att jag är normal.

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Läkare, Doktor, Sömnproblem, Katter

Snyggast på stan

Jag är ungefär lika moderiktig som Leif GW Persson. Står och går i det som jag trivs bäst i för det mesta. Ibland längtar jag efter att klä upp mig för något festligt tillfälle. När tillfället någon gång sedan har dykt upp, kan det hända att jag köpt mig något nytt. Då klär jag på mig det nya, klär av mig det igen och slänger på mig några gamla paltor. För det mesta i.a.f.
Det kan ju i och för sig ha att göra med att jag inte handlar kläder för tusenlappar stycket. Dom kläderna kanske sitter så mycket bättre. Kanske är dom tusen gånger skönare. Vad vet jag. Har aldrig haft några och kommer aldrig att ha.
Sen är det ju det där med smaken. Titta på den här bilden. Den är tagen från tidningen Veckans NU. (En tidning som jag knappt visste fanns, men som yngsta dotter tagit med. Då måste man ju bläddra i den och se vad man missat i kändisvärlden.)
Min blick fastnade på denna bild av Kate Bosworth. I den lilla textrutan står att hon hittade sin snygga kjol och tröja hos Burberry och bar plaggen under London Fashion Week.
Jag var ju tvungen att googla fram något pris och på liknande kjolar ligger priset på sådär $6-700. Inte farligt, eller hur?!!!! (obs! ironi). 
Det måste ju vara sådär fem-sju personer som knypplat ihop den trasan av sytråd under väldigt lång tid. Varför skulle denna fula skapelse annars ha det priset?
Att jag reagerade just på denna bild i första hand, var för att hon ser ut som en liten skolflicka som bara tagit något i garderoben när inte mamma var med. Särskilt undrar jag hur hon tänkte med dom där skorna till?
Det enda jag kan gå med på är den där uggletröjan, som jag aldrig skulle köpa eftersom den troligen kostar sisådär 2,5 tusingar. Sen får ni gärna kalla mig snål om ni vill.
Rubriken över hela sidan löd: Snyggast på stan!
Sen tycker jag det är lite roligt med folk som säger att man ska satsa på kvalité (vilket inte alltid har med prislappen att göra utan mer namnet) för att då håller kläderna längre och sen använder dom inte plaggen mer än högst två ggr innan dom måste köpa nya.

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Moderiktig, Mode, Burberry, Stil

Ctenocephalides felis - Lopphelvete

Vet ni vad det här är? Jo det är en Ctenocephalides felis eller som vi säger, kattloppa. En ganska otrevlig krabat som gör att man funderar på om det här med katt är så jävla roligt. Men... dom går inte bara på katter utan på hundar och pälsdjur i allmänhet.
Jag vill inte påstå att jag är ett pälsdjur, även om jag har en rejäl kalufs och hår på flera ställen där jag inte behöver, men dom gillar även mig!
Dessa loppor måste smaka först om man duger. Sen suger dom i sig allt vad dom kan. Jag är med andra ord god. Här ser ni min axel på bilden där loppan har haft frukost. Det kliar som satan, men inte så länge.
(Lika bra man vänjer sig. Vägglössen är ju tillbaka och sprider sig som pesten har jag hört. Har läst att dom kan spridas - förutom i resbagage - med secondhand-saker. Är det därför det heter loppis?)
Ska jag skylla på någon så är det Gusten. Han far som en rabiat ekorre mellan möblerna emellanåt. Han är alltså också god.
Det här är sånt som händer emellanåt. Särskilt på våren. Jag har sagt till Gusten att han får hålla sig ute när han har loppor i pälsen men han är lite korkad och fattar taskigt.
När jag läst på nätet om loppan så står det på en sida att man ska lokalisera om katten har loppor (som om man inte redan begripit det när man blivit biten) schamponera densamma (katten alltså, inte loppan!) samt smeta på något loppgift. Efter detta ska man sanera sängkläder, dammsuga alla mjuka saker 2 ggr/dag, torka av alla hårda ytor och sen...gasa huset!

Boven i dramat!

Jaha ja, och sen går katten ut och hämtar nya loppor. Vi har det här problemet emellanåt. Det kommer någon loppa och sen är det lugnt. Inte fan gasar vi huset. Eller så räcker det kanske med våra naturliga gaser. Gubbe föreslår att vi ska äta bönor och ärtsoppa till middag.
I skrivande stund ligger lopphögen på min arm. Han har ingen skam i kroppen den och jag älskar honom ändå.

Slut från naturrutan.
PS. Nu har det slutat klia!

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Kattloppa, Loppbett, Klåda, Gas

Fredagspåse

Någon som är sugen på lite piller? Jag har rensat ut bland moderns pilleraskar. Jag slutar aldrig förundras över att det ska ges ut såna stora förpackningar första gången man får något. Dom där vit/röda avlånga sakerna på bilden är några jävlaranamma-piller mot värk. Antalet var typ 120 och hon kunde inte äta dom för hon fick sån klåda. Det var en av dom sjuttioelva biverkningar man kunde få och dessutom en ovanlig sådan. Man kanske kunde tänka sig att börja med en liten provask. Det är ju inte direkt gratis.
Likadant dom där platta, vita. Dom är mot överaktiv blåsa. Hjälpte inte ett dugg utan hon blev bara torr i munnen. Snacka om bakvänt, det var ju inte där hon skulle vara torr! Nog är det väl en ironi att ens blåsa ska vara överaktiv när man själv inte längre är aktiv över huvud taget.
Nu funderar jag på om jag ska åka in till Estocolmo och kränga pillren på Plattan.
Eller man kanske skulle pilla ut pulvret ur ett gäng av dom vit/röda (morfinvärktablett) och blanda med dom beige/orange (blodtrycksmedicin) i ett glas whisky, så kanske man får en sjujäkla resa. Eller så får man hår på tungan och börjar prata swahili. Kanske växer det ut ett par nya armar eller så ramlar dom befintliga av.
Nä, jag skoja bara. Jag har redan lämnat in skräpet till apoteket. Men vem vet. Apotekskan kanske har riktig höjdarfredagsmys hemma ikväll.

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Piller, Morfin, Medicin, Biverkningar

Feber eller resfeber

Nu har jag lyckats bli förkyld igen. Med feber. Men jag vet när jag ska bli förkyld. Jag bokar in en resa bara så är det klart. Nästa helg är det bokat en tur till Rom. Är tänkt så i.a.f. Förra gången var det Barcelona. Då blev jag hemma. Fan med råge! Jag föredrar resfeber framför den här sortens feber.Men jag brukar inte få resfeber. (Det beror förmodligen på att jag inte litar på att jag kommer iväg förrän jag väl sitter uppe i luften.)
Den gången tog Gubbe med sig en av sönerna istället. Det är Gubbe som smittat mig så jag bara undrar vem han har planerat att ta med sig den här gången. Nu kan man säga att den här låten passar bra:

 
Sen kan jag berätta att det är vår. Gösta (katt) kom in och släppte av en fripassagerare på mig. En fästing! Då kom jag på varför jag blev så glad i höstas när det blev kallt.
Gösta brukar aldrig komma upp i soffan och gosa, men nu gjorde han det. Kan fästingen ha hotat honom på något sätt? Det värsta är att den kröp på min arm, men sen släppte den och nu vet jag inte var den är. Men det lär jag märka imorgon när den sitter och suger någonstans på min kropp. Kan det inte komma något djur som kan suga fett istället för blod? Kanske en fettfästing. Då skulle jag odla dom och sälja.

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, resa, vår, fästing, fettsugning

Nutidsproblem, beslutsångest

Vi planerar nytt kök. Jag har säkert skrivit det förut, men här tänker vi låååångsamt. Det ska ju bli rätt. Eller så är vi tröga. Kan vara lite av båda kanske. Det värsta är att det är så jävla mycket att välja på. Vi har inte ens beslutat oss för vilken kökstillverkare vi ska använda oss av och nu har vi redan snöat in på bänkskivorna.
Vi är inne på att vi ska ha något gjutet som ser ut som sten, men bara där finns det fler val än schampoflaskor! Först har vi färgen, sen mönstret. Sen kan man välja framkant i sjuttioelva varianter, bakkant i trettiotolv. Sen ska man välja diskho över eller under. Puh! Jag som inte ens kan bestämma mig för Expressen eller Aftonbladet. (Så jag köper ingen av dom).
Det slutar väl med att jag bara blundar och pekar och så får det bli som det blir. Det blir ju ändå nytt och fräscht så hur noga kan det vara?
Tänker på mitt barndomshem. Ett gammalt ruckligt skolhus där diskbänken hade en yta på 50 cm och en höjd som gjorde att modern fick så framåtböjd vid diskning. Var nog gjord för pygméer. Kan ju också ha att göra med att köket från början var ett skolkök. Anpassat för yngre folk kanske. Min mamma är dessutom lång så jag är förundrad över att hon inte har krokig rygg. Men ont i den har hon förstås. Som satan!
Köket hade dessutom en bänk på 1,5 meter. Två små överskåp och ungefär lika många under. Tur att det fanns ett stort hejarns skafferi med förråd innanför. Hur fan fick hon ihop det? Vi var ju 3 (ibland 4) barn och två vuxna som skulle matas där. Men å andra sidan så bodde vi ju innan dess i den nedre lägenheten och den hade - omöjligt nog - ännu färre och mindre skåp, ytor och utrymme. Att modern fått svaga nerver undrar jag inte över.
Att det aldrig blev någon ändring på detta är ju inte så underligt, för dom korvören som fanns (och inte gick till farsans öl) skulle räcka till mat och vartannat år något klädesplagg. Så står man då här och det största problemet man har är VAD man ska välja.

 Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Kök, Bänkskivor, Hi-mac, Välja, Beslutsångest

Vårdaller och Gärdestad plus en hang

Idag var det verkligen vårkänning. Riktigt varmt även i blåsten. Säga vad man vill om den hemska vintern men utan den skulle man inte känna som man gör när det lutar mot vår.
Mitt i alltihop hörde jag Ted Gärdestad. Den stora idolen när jag var i tonåren. Första gången jag hörde honom på radion så hajade jag till av rösten och funderade på om det var en tjej eller en kille. Efter ett par gånger så var jag fast. Ett tag var jag ganska övertygad om att det nog skulle bli Ted och jag, men våra vägar möttes aldrig. Lika bra det med tanke på hur han gick in i mörkret. Men en sak jag tänkt på är alla dessa låtar som vi fått genom åren. Det var ju bara till hälften han. Den andra halvan - texterna - stod ju hans bror, Kenneth för. Han kom minst sagt i skymundan men vilka texter han har gjort! Så det här är en hyllning till Kenneth Gärdestad!

När jag kom hem (och efter middagen hamnade i soffan som vanligt) såg jag på kulturnyheterna. Låter kulturellt och bra va? Det var nog mer en händelse än en medveten handling. Hur som helst så var det en person som spelade på ett instrument som jag aldrig sett förut - Hang. Ett "nytt" instrument som skapades 2000. Lite som oljefat men ändå inte. Lyssna här:

Så jag säger bara, HANG in there, våren är på väg! Slut från kulturrutan!

Läs även andra bloggares åsikter om Musik, Ted Gärdestad, Kenneth Gärdestad, Texter, Hang, Kultur

Barnpassning och nougatpudding

Visar framfötterna :)

Igår hade jag träff med barnbarnet Chokladbjörnen, även kallad Parvel. Päronen skulle ut på galej så jag åkte dit och tog över blöjor, gröt och gos. På natten hade jag nappjour eftersom Parvel är lite orolig så det blev väl så där 7-8 vändor.
Utrymmet är begränsat i lägenheten eftersom det är renovering total på gång. Det är mer likt en krigszon än en lägenhet. Men det blir nog bra när det blir färdigt. Någon gång. I en avlägsen framtid. Tur att inte Parvel kan gå omkring än. Hade jag vetat att det inte fanns el mer än fläckvis i lägenheten också, så hade jag nog tagit med mig pannlampa.
När Parvel somnat försökte jag titta på melodifestivalen men TV:n tyckte att det var ett dåligt val. Det sprack i bilden hela tiden och lika bra var väl det. Jag är ingen melodifestivaldiggare direkt. Var det rätt låt som vann? Tydligen - om man ska tro röstningsresultatet. Själv tycker jag att dom spelat sönder låtarna innan det kommer så långt som till tävlingsslut.
Jag fick titta på 007 i tappning av Sean Connery istället. Det är inte det sämsta. Men man har ju sett dessa filmer mer än en gång så helt kul är det ju inte. Sen tappade TV-helvetet alla kanaler emellanåt så man fick göra en ny sökning, så jag hade att göra i alla fall.
På morgonen hade vi gröt och bajsfest. Blöjan full med nougatpudding. Tyvärr luktar det inte nougatpudding. Men vad gör det när man får stora smilet av Chokladbjörnen.

Läs även andra bloggares åsikter om Barnbarn, bajsfest, blöjor, napp, Melodifestival

Gilla Kjelle Bergqvist

Har tittat på Kjells smakresa i Asien med Kjell Bergqvist på 3:an. Det var inget jag tänkt. Det bara blev så. Men jag säger bara - TACK! Äntligen ett program att titta på. Han är bara helt underbar. Här har vi en snubbe som är naturrolig. Länge sen jag skrattade så mycket. Sen hände en underlig grej också. Jag och Gubbe skrattade samtidigt! Det hör inte till vanligheterna. Nu är onsdagskvällarna räddade ett tag framöver. Missa inte det nästa vecka! Här ett litet klipp med Kjelle

Sen kommer här ett litet inlägg från Baronessans eget trafikmagasin...
Om du inte gillar att jag håller hastighetsbegränsningarna - kör om då för fan! Du tänker ändå inte betala mina böter! Men... det gäller bara om du inte är en taxi. För då fäller jag ut skylten: Taxi, var god dröj.

Läs även andra bloggares åsikter om Kjell Bergqvist, Kjelles smakresa i Asien, 3:an, Trafikmagasin, Hastigheter

Är det dy som luktar?

Här ska ni få se hur jävlig jag såg ut på 80-talsfesten. Jag trasslade till mitt hår så gott jag kunde med mousse och spray. Det blev ändå inte så stort som jag tänkt mig. Sen på med en attans massa smink och tingeltangel. Till detta hade jag röd och svartrandiga knästrumpor och dessutom svartvit fuskpäls som benvärmare utanpå. Lik förbannat var det tre personer som sa att jag såg ut som Cher. Jag tycker mer jag ser ut som häxan surtant. Eller varför inte hennes mamma.
Festen var i alla fall rolig och mitt lag vann! Det var ju inte tack vare mig kan jag säga. 80-talsmusik och jag är inte som ler och långhalm direkt. Det var gissa-intro, bilder på väggen á la Doobidoo samt charader. Bilderna på väggen blev en flopp. Ingen hängde med och det blev bara pass, pass, pass. Charaderna var väl inte heller någon större hit. Den ska man nog börja med för att folk ska orka engagera sig tillräckligt. Utklädningen var det väl också lite si och så med. Värdinnorna själva stod för det bästa i form av Boy George och Tina Turner. Hälften av gästerna bangade fullständigt på utklädningen. Tråkiga typer. Lite får man väl bjuda på. Men det är många som är rädda för att göra bort sig. Själv skulle jag nog känna mig bortgjord om jag inte klädde ut mig när inbjudan säger det.

Idag tog Gubbe och jag en promenad. Jag travade iväg längs en strandkant där det var is och skare. När jag vände och gick tillbaka så kraskade det till i isen och benet åkte ner till knät i ett hål. Det skulle inte vara något hål där. Jag som trodde att det där med att plurra hörde ungdomen till, men tydligen inte. Tanken vi haft att äta ute var som bortblåst.
Nåja, vi fick frisk luft i alla fall även om jag mest luktade dy när vi åkte hem i bilen. Blir nog inget hångel ikväll.

Läs även andra bloggares åsikter om 80-tal, Cher, Fest, Plurra, Dy

Tillbaka till 80-talet

Idag ska Baronessan på Musikfest. Temat är 80-tal och vi ska klä ut oss.  En del tror att jag ska gå som Cher för dom påstår att jag är lik henne. Det ska vara min fantastiska sångröst och min tatuerade slimmade kropp då HA, HA, HA. Jag sa ifrån direkt. Det ska vi inte ha. Hade jag varit modigare skulle jag ju kunnat sätta på mig någon stringtrosa, bh, nätkroppsstrumpa och låta fläsket svalla, men folk kan ju få en chock och dö. Det vill jag inte ha på mitt samvete.
För mig är 80-tal: 1. dålig musik 2. Axelvaddar 3. Stort hår 4. Knallfärger
Vet ni hur svårt det är att hitta något i knall/neon-färger idag? Finns inte. Tackålov!
Nåja, jag ska nog få till något ändå med mitt hårrufs och en burk spray. Sen 14 lager med eyeliner och en jävla massa tingeltangel.

Man kan ju även använda den mer strikta stilen à la Dallas, men det är inte lika kul. Det verkar annars som att 80-talet var lite vilse-i-pannkakan. Det var blanda hur som helst som gällde. Själv minns jag 80-talet som den tid mina barn föddes vilket gjorde att man lufsade runt i morgonrock och sjöng barnvisor. Men så kan man kanske inte gå på fest.

Läs även andra bloggares åsikter om 80tal, kläder, fest, kroppsstrumpa, neonfärg

Mattbula

Vår tvättmaskin talar till oss. Den säger E12 (tror jag att det är) och blinkar frenetiskt. Jag vet inte vad han vill men han vägrar släppa ifrån sig vattnet. Så här har han hållit på ett bra tag men varje gång vi har hotat med service så har den hoppat igång och fungerat.
Men idag fick farbror tvättmaskinsdoktorn komma och han böt ut pumpen.
Därefter... upptäckte Gubbe att vi troligen har en vattenskada. Det är en bula på golvet precis vid en skarv. Jag kollade på den när jag kom hem och nu funderar jag... Kan det vara ett marsvin? Ni vet den där historien om mattläggaren som tror att han har tappat sitt cigarettpaket. Han har lagt en heltäckningsmattan och då ser han en bula på golvet och så slår han ner den med hammaren. I tron att det är paketet alltså. Men... så är marsvinet borta.
Men nu har vi ju inte något marsvin. Vi har tre katter och ingen av dom sitter fast under mattan. Vi kan nu bara hoppas på att det är ett gammalt cigarettpaket. Eller så blir det renovering av tvättstuga. Vi som inte ens har börjat med köket.... suck!

Läs även andra bloggares åsikter om Tvättstuga, tvättmaskin, marsvin, mattläggare, renovering