Progmusik och födelsedagsfirande

Förra helgen var intensiv kan man säga. Fredag/lördag tillbringades i Stockholm på Sweden Prog där yngre broder med kamrater i Darxtar gjorde en ypperlig spelning. Man kunde ju ha önskat att arrangörerna inte hade dragit på så mycket med biljettpriset, men det dök upp bra med folk ändå.

Det här med prog är ju lite speciellt. Man måste orka med låtar som kan vara i 20 minuter där början kan spelas på blockflöjt och där slutet kan dra på med ylande gitarrer och en vild batterist. Eller tvärtom. Det är tvära kast kan man säga. Nu tillhör ju inte Darxtar dom extremaste, men dom platsar tydligen i facket ändå. Man måste ju tillhöra ett fack när man sysslar med musik. Så är det bara. Blockflöjt har dom inte använt. Än. Vad jag vet. Men däremot elfiol och Fredrik som spelar på denna är min absoluta favorit. Alltså elfiol och rockmusik - det är magiskt!

På söndagen firades min äldsta dotters 30-årsdag och Pyttes 4-årsdag. Lite i förväg men nästa helg blir det kompisfirande så vi fick komma lite innan. Det blir lite trångt ibland när födelsedagarna ligger tätt i familjen. Tänka sig att det är trettio år sedan man födde sitt första barn. Jag är ju inte äldre än 37? Jag var 26 när hon föddes. Hur går det ihop? Men så har ju matte aldrig varit min starka sida heller.
Idag faller snöregn från skyn. Kan det vara en ny syndaflod på gång? Dags att ta fram arken.

Läs även andra bloggares åsikter om Sweden Prog, Darxtar, elfiol

Ett extra ben

Angående skelettfyndet hos den 37-åriga kvinnan. Hur desperat är man om man har sex med skelettdelar? Eller hur knäpp är man? Kanske att hon är engelsktalande och förväxlade bone med boner. Vad vet jag. Verkar inte friskt i alla fall.
Man vill ju helst tro att det bara finns en enda sån människa på denna planet, men tydligen inte. Hon har ju både köpt och sålt skelettdelar på nätet!!! Nu kanske inte andra människor använder benen för sex, utan kanske har en dödskalle som en chic detalj att odla blommor i. Vad vet jag.
Enligt Metro så kan skeletten komma från plundrade gravar i Kina, eller Indiens slum. Vill ni ha ett lårben så kostar dom tydligen runt tusenlappen sedan Kina har gjort exporten olaglig. Priset har nämligen gått upp på grund av det. Så innan var det lagligt!?? (går här upp i falsett) Man slutar aldrig förvåna sig.

Ja, ja, den sista dåren är inte född än. Eller dårarna, ska man väl säga. För dyker det upp en figur som t.ex. gillar att få massage med en elvisp, så kan man ge sig fan på att det dyker upp ännu fler!
Nåja, man får vara glad om dom använder gamla ben och inte ger sig ut att mörda för att skaffa dylika tingestar.

Klicka på bilden om du vill läsa mer om ben

Här måste ju bara Rolf Harris få vara med på ett hörn. Kanske är det benköparnas signaturmelodi.

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Metro, Skelett, Ben

Långt inlägg om Märsta Centrum

Igår trodde jag att jag gick igenom en skräckfilm. Himlen var mörkgrå och regnet strilade ner. Det var byggnader på båda sidor om mig och dom var mörka och skräckinjagande. Jag är inte säker men jag tyckte att jag såg en  gam på ett av taken. När jag såg in i fönstren på byggnaderna, så var de helt tomma. Fönster efter fönster gapade som mörka tunnlar. Det var likadant på båda sidor. I fjärran kunde jag se en skylt till Ö&B och rusade dit där människorna fanns.
Var det inte otäckt?
Det är min kommuns centrumtorg. Märsta centrum. Jag har länge tyckt att dom kan ta ner skylten. Det som finns där är Willys, Ö&B, ett café och en databutik modell minimal. För övrigt gapar torget tomt som ett bombhål.
Jag antar att dessa butiker som ligger i själva centrumet är de dyraste och därför tomma. På utsidan finns fortfarande (kors i taket) några fungerande butiker. En klädbutik har klamrat sig fast otroligt länge, men på det stora hela är det nog Systembolaget som säljer bäst. Och Willys.
I ett pressmeddelande från juli 2010 (!!) finns denna flashiga bild på ett nytt Märsta Centrum. Se bara så fint. Till och med solen lyser!

 I texten står det bl.a.: 

”Ett nytt Märsta Centrum”. Det handlar om en ny galleria, nya lokaler för retail i övrigt, 200-300 nya bostäder, nytt badhus, ny kulturskola, nytt stadsbibliotek, bowlinghall, konsthall med mera. 

Lite längre ner under avsiktsförklaring står det: 

Utbyggnaden ska ske i etapper och inleds med nytt stadsbibliotek och konsthall. Detaljplanearbetet beräknas komma igång under hösten.

Detta var alltså 2010. Nu är det 2012 och nu först har dom grävt ur en krater för att sätta dit ett bibliotek. Tänk er bara vad folk kommer att välla in på detta centrum för att låna böcker och se på konst! Men om ni mot förmodan vill köpa en strumpbyxa, var ska jag hitta den? Kanske att det finns någon på Ö&B men det var kanske inte riktigt det jag tänkt. 
Då får man åka till Eurostop (ett par km bort) istället för där finns det dom allra vanligaste stora klädbutikerna såsom HM, Lindex och Kappahl. För det är nämligen så att inga mindre butiker har råd att ha sina kläder på dessa köpcentra. Där har vi istället två stora sportaffärer och det ska nu öppnas en stor butik för jakt och fiske! Ja, hurra! Man ska tydligen ägna sig åt sport och inget annat i denna kommun.
Jag vill ha ett centrum som är TREVLIGT! (Eurostop är inte trevligt) Där man kan strosa omkring och impulshandla. Sätta sig och fika och glo på folk. Ha som en träffpunkt. Numera finns det ju fik i centrumet. Inte ens det fanns det under en längre tid. Men vad hjälper det nu när det inte finns några butiker? Det blir liksom inte att man går och impulshandlar på Systembolaget och sen sätter sig och fikar. Man åker hem.
Eller så gör man som jag och många andra. Man åker till grannkommunen Upplands-Väsby som har ett fungerande och TREVLIGT centrum och lägger sina pengar där. Jag vill så gärna lägga mina pengar i min kommun men då får jag nöja mig med strumpbyxor från Ö&B.

I samma pressmeddelande säger den politiska ledningen:

Märstas invånare säger i våra rådslag att ett bra utbud av butiker och service är viktigt för trivseln, och vi vill att fler ska kunna erbjudas att bo centralt. Nya Märsta Centrum kommer inte direkt konkurrera med stora kommersiella centra i närheten. Istället vill vi skapa trivsel, attraktivitet och hållbarhet i centrala Märsta genom att utveckla och komplettera butiksutbudet och föra in ett stort inslag av kultur- och fritidsaktiviteter, kommunal service och många bostäder.

Vad fan menas med skapa hållbarhet? Sen undrar jag hur fler bostäder gör det till ett bättre centrum? Är det det som ska skapa attraktivitet?
På Eurostop har man nu ett apotek (ja, dom har ju poppat upp som svampar ur jorden). Om dom bara slänger in ett systembolag där också, så är det nog kört för Centrumet. 
Om ni vill se eländet Märsta Centrum så kan ni klicka HÄR. Under fliken "välkommen..." så står det om butikerna i centrum och sen är det bilder på..... öh... fruktochgrönt-handlarens tältprojekt under sommarhalvåret! 
Idag ska jag åka och handla julklappar. Få se nu... vart ska jag åka?

Läs även andra bloggares åsikter om Märsta Centrum, Eurostop Arlandastad,

Dagens middag: Gris i svepning

På TV:n pratar Jamie Oliver om "sin" köttfärssås. Sen pratar han om italienska matmammors egna recept. Jag vet inte hur sånt där går till. Jag tror inte att jag gjort köttfärssås likadant ens två gånger i mitt liv. Det blir lite på en höft som alltid. Idag höftade jag till denna måltid. Nu ska jag för ovanlighetens skull notera denna rätt så jag kan göra den igen. Men den lär väl inte bli likadan, men på ett ungefär.

Gris i svepning:

Stek gris i strimlor. (Jag använde mig av benfria kotletter)
Släng i en lök, hackad
Ett par gamla överblivna champinjoner fick göra sällskap
1 förp krossade tomater basilika
1 msk stark paprika  (inköpt i Budapest men finns säkert även här)
Buljong (av någon sort)
Koka ihop detta.

Sex tortillabröd bredes med philadelphiaost
Lägg därefter på ett gäng av grisröran på varje bröd
Rulla ihop och lägg i form.
Ringla över lite olivolja och strö över riven ost.
Gratinera tills det blir färdigt.
Serveras med sallad och Creme Fraiche

Det blev svingott kan man säga. Nu ligger vi i soffan och stönar i matkoma. Nästa gång ska jag slänga i vitlök, för det glömde jag. Det går nog inte lika bra med selleri som med gris, men kanske med squash eller aubergine. Det får det bli nästa gång men säg inget till Gubbe!

Läs även andra bloggares åsikter om Recept, Gris, Fläskkött, Tortillabröd

Birdie nam-nam

Igår fick jag äntligen ändan ur och hängde upp fågelmat. Jag var ju tvungen. Dom satt och skrek i träden när jag kom hem från handlingsrundan. "Ja, ja, jag ska" sa jag. "Förlåt att jag glömde".
Oroande såg jag hur dom alla vässade näbbarna, så då fick jag fart. Lämnade kassarna på verandan och skred till verket. Och det var värst vad dom var hungriga. Jag hann knappt sätta upp fröautomater och nötautomater förrän det började tuggas. Fast dom tuggar inte så mycket, va? Rätt så tandlösa. Dom flyttade inte ens på sig när jag kom klampandes med mer mat - talgbollar. Satt på armlängds avstånd och käkade.
Så nu gäller det bara att komma ihåg att fylla på några månader framöver. Alla tre katterna kom förbi och undrade vad det var frågan om. Gösta fick något dimmigt i blicken så jag knuffade till honom och sa "det är inte så att jag matar din mat! Kom ihåg det. Du ger fan i fåglarna". Han bevärdigade mig inte med en blick utan svansade iväg åt annat håll.
Förra året gjorde Gubbe fågelmatsburar som småfåglarna kan flyga in i och äta i lugn och ro. Där kommer inga katter in. Att dom sen sitter utanför och väntar tills dom flyger ut igen kan man ju inte göra så mycket åt. Det är i alla fall ett bra försök.
Nu vet ju jag att folk som inte gillar katter klagar på att dom tar fåglar. Därför har jag nu googlat på fågeldöd. Då kan man se att fåglar dör av (förutom katter): Vindkraftverk, Oljeutsläpp, Jägare och trafik. Men det som är absolut värst är Kraftledningar och byggnader/fönster! Så man kan säga att värst för fåglar är människan!
Sen är det inte bara katter som gillar fåglar. Det finn ju rovfåglar som äter småfåglar. Ekorrar gillar också pippi. Sen - mitt i alltihopa - kan man ge sig fan på att dessa katthatare/
fågelälskare gladeligen sitter och stoppar i sig kyckling som ju aldrig ens haft ett liv!!!
Men oftast är det nog så att dom som yttrar sig om att katter tar fåglar, även skiter fullkomligt i fåglarna! Det är bara det att dom måste hata katter. Men se det skiter jag i. Mina katter är mina älsklingar, så det så! För att inte tala om hur mycket barnbarnen tycker om dom. Vilket ju inte är direkt besvarat, men ändå.
Nå... var var jag. Mina tankar skenar iväg som vanligt. Jo, katterna var med ute och Frazze visade sig på styva linan genom att klättra upp i päronträdet.  (Ser ni det röda bakom trädet? Det är en fågelmatsbur.)

Han försökte gömma sig lite när jag fotade, men det är inte så lätt för en niokiloskatt. Så här ser ni, ni som kallar honom för T-ordet. Gör om det där om ni kan!

 Slut från naturrutan.

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Fåglar, Fågeldöd, Katter, Fågelmat

Petanten och jag

Inuti den här trassliga kvinnan bor en Petant. Man kan kalla henne för en pet-tant. Hon är inte som en pedant för hon vill inte så gärna hålla på och städa. Det skiter hon gladeligen i. Sätter på sig skorna och sparkar undan damm och grus och klampar vidare. Men ATTANS om inte sakerna ligger där dom ska! Då sliter hon sitt hår och visar hörntänderna.

Jag har ju under åren fått trycka undan petanten då barn virvlat runt i huset, men hon finns därinne under skinnet och kommer fram när man minst anar det.. Det som petanten mest gillar är att sortera så att allt är i rätt ordning. Petanten är lite petig med sånt som ligger i oordning nämligen. En titt på Gubbes skrivbord kan till exempel lätt göra att hon (jag) tuggar fradga likt en rabiessmittad hund.
Nå, idag tittade hon fram. Irriterad som en ilsken iller. Frågade hur fan fotona kunde ligga i en sådan oordning. Ja, jag försökte ju försvara mig med att jag började en gång att sortera om alla foton, men så.....
Ja, vaddå, men så???  skriker petanten.
Jo, jag började...(försvarar jag mig) men så kom något emellan. Och nu vet jag inte vart korten hör hemma.
Idiot! Skriker petanten. Hur fan ska jag nu få ordning på alla bilder. Jag kan ju inte placera bilder från 1999 med dom från 2001. Det är ju helt omöjligt!
Så där håller det på när petanten är framme och man får sig det ena okvädningsordet efter det andra kastat rätt i ansiktet. Hon är så irriterad så hon fräser. Det enda som kan lugna henne en smula är att ge henne kaffe.
Idag har vi druckit sex koppar (läs muggar)!

Läs även andra bloggares åsikter om Pedant, pet-tant, sortera, ordning

Det blir aldrig jag och Fred

Jag vet att folk avskyr när man berättar om drömmar. Därför ska jag göra det nu.

Jag drömde i natt att jag skulle börja i en ny skola (!!!) utomlands. Jag vet inte var, men det pratades visst engelska. Vi åkte buss och så försvann plötsligt de två personer jag kände. Jag var ensam. Så gick jag på första lektionen (tror jag, det var ju en dröm, hur tydliga kan dom bli?) Sen var jag plötsligt i ett rum och skulle klä på mig ett par byxor inför nästa lektion!!! Ja, det är sånt man gör i drömmar. Då visar det sig att blixtlåset var trasigt. Hur jag än drog i det så sprack det upp hela tiden. Dom var inte för trånga för dom hängde som en säck på mig, så det var inte det som var felet. Här kommer jag ihåg känslan av att inte hinna till lektionen för att byxjävlarna krånglar. Jag övervägde därför att inte gå eftersom byxorna var trasiga och jag hittade inga andra. Sen vaknade jag.
Nå... någon analys?
När man för en gångs skull får chansen att åka utomlands för att studera (lite väl sent, men ändå) så ska det förstöras på grund av ett par brallor!

Men så här är det ganska ofta när jag drömmer. Det är alltid stress. Något jag har glömt eller något som krånglar. Aldrig att jag drömmer att jag ligger på en grön sommaräng, tuggandes grässtrå i solen. Aldrig blir jag uppbjuden av Fred Astaire för en dans i cheeck to cheeck.
Det kanske är därför jag har så svårt att sova. Mitt huvud vill inte somna för då börjar den där stressen igen. Det blir liksom ingen lugn och ro ens när jag väl lyckas somna. Undra på att lakanet ligger som en strypsnara runt nacken när man vaknar.
Det är ju så här jag vill ha det...

Läs även andra bloggares åsikter om Dröm, Blixtlås, Fred Astaire

Den gamla ank-vännen

Kalle Anka! Min gamla idol och frände :)
Så mycket roligt vi haft ihop. Nu ligger ju dom roligaste tidningarna låååångt tillbaka i tiden. Dagens K.A. går inte ens att jämföra. Det var en humor som passade oss uttråkade barn på landet. Ja, men tänk er själva. När det roligaste man hade att göra var att leka kurragömma bland gravstenar. Det näst roligaste var skogen. Då var det fest när det lyxades till med en Kalle Anka.
Nu säljs förstanumret från 1948. Då kostade det 60 öre att köpa tidningen. Idag är utropspriset 250.000! Då är det förstås ett otummat sparat exemplar det handlar om. Men HUR kan man lägga undan en Kalle Anka utan att läsa den? Jo, för att man var förlagsägare. Han tog säkert hem ett ex för läsning också.
Vi har i vår (obildade) familj fått och sparat många kommentarer från K.A. Till och med min gamla moder (i tacksamt minne bevarad) använde sig av kommentarerna ända in i slutet. Då har det fastnat minsann. Kanske skulle liknande lektyr användas i skolorna ;)  Mer seriefigurer och musik. Om historieläraren gett mig en tecknad strip om kungaårtal till läxa kanske jag hade tagit det till mig. Om geografifröken dragit en rap om alla insjöar och berg så kanske det hade fastnat.
Nu vet jag ingenting om Gustav Vasabis framfart i Lützen. Men jag kommer ihåg KA:s kommentarer och alla sångtexter från den tiden! Ja, alltså inte från tiden vid Lützen, utan tiden i skolan.
Men nu var det K.A. vi pratade om och visst kan man tycka nu att det hade inte varit dumt att ha ett otummat exemplar, men hade jag haft det så hade jag säkert inte sålt det ändå. Bilden nedan - som visar en K.A. i sitt esse - är från 1977 och kostade då 3:85.

 (Det kanske inte är så konstigt att jag inte får något jobb ändå...)

Läs även andra bloggares åsikter om Nätauktion, Kalle Anka, Läxor

Sökbara tjänster

Söka jobb var det ja...
Här har vi en lista på sökbara tjänster: Självgående skadeingenjör, sjuksköterska, specialistläkare, Butikschef, Independent Search Consultant, Fritidspedagog, Förskollärare, Lärare, Specialistläkare, Ekonomiassistent, Account Manager, Pizzabagare, Centerkoordinator, Säljare, Undersköterska, Cafébiträde, Undersköterska, Handläggare (överförmyndarnämnden), Musikledare, Redovisningsekonom, Undersköterska, CE-chaufför.

Ja, skulle man kanske möjligen slå till på cafébiträde? Det kan väl inte vara så svårt, eller? Läser att man ska ha tidigare erfarenhet (räcker det inte med 40 års kaffedrickande?) samt baristakunskaper! Jaha, där sket det sig. Man ska alltså ha baristakunskaper, men man ska tituleras cafébiträde? Hm...

Då ska vi se... Centerkoordinator. Man vill ju gärna ha ett jobb med en fin titel, eller hur? Läser: "Ditt ansvar inom driftsområdet innebär att säkerställa att det är helt och rent på hela träningscentret". Sen läser jag meriterna. Där står bl.a.: "Arbetat som gruppträningsinstruktör och har en giltig licens" Ja, jag fick då inte ihop det där riktigt, men det är skit samma. Jag har ändå inte kompetensen.

Det blir till att omskola sig till lärare eller sjuksköterska. Det är det som söks mest. Sen finns det en och annan personlig assistent också. Där åldern allt som oftast spelar in samt att du helst ska ha utbildning förstås.

Men det är väl bara att kämpa på i galenskapen. Och för er som har läggningen "mitt land":  Det lär finnas en plats ledig i SD nu.

Läs även andra bloggares åsikter om Jobbsök, Arbete, Meriter

Dorvil, hurril, ironi och humor i släktled

Åter till dorvel som jag skrev om i förra inlägget. Det var ett uttryck som fadern använde sig av. Åka på en dorvel. Har ni hört det? Det är detsamma som en hurril, orre och örfil. Många namn för att slå någon över käften. Men så tillhörde han en äldre generation (han var 45 när jag föddes) och hade en mormor som läxade upp honom över somrarna. Där åkte han på en och annan dorvel enligt egen utsago.
Här till höger, den lilla väna damen i bästa finkläderna tillsammans med sin make. Dessa två stoltserade med namnet Lind på torpet i Furingstad, Norrköping.
Huset står fortfarande kvar (eller i.a.f. sist jag var där för några år sedan) och så här såg det ut förr i tiden.

Här är familjen Linds dotter, Elsa, tillika min farmor. Hon var nog inte den vänaste på jord hon heller men hon var min farmor och jag gillade henne. Kanske för att hon är den enda av mina far/mor-föräldrar jag har träffat.
Men hur vän kan man vara när man har en suput till make. En karl som enligt bilder och berättelser var en riktig lördag-hela-veckan-snubbe. På de flesta foton jag har sparade så ser han mest ut som Helan. Och det kan väl passa bra för det var nog helan-går alltsomoftast.

Så på sluttampen kommer här min far, Gunnar. Han som fick dorvil efter dorvil och som gladeligen även delade ut sådana. Dock slog han aldrig mig.
Farsan var skräcken för en del folk för han sa alltid vad han tyckte. Särskilt när det var något som han inte gillade. Och det var en hel del. I och för sig lindade han in ett och annat i ironi och sarkasmer, men det var tydligt vad han tyckte. Roligt att höra berättas om, hemskt att uppleva.
Det jag trots dorvilar och fylla har uppskattat att få del av är humorn. Den har stått som spön i backen och man tackar för att även sånt kan gå i arv! För att inte tala om ironi. Det gäller dock att använda den på ett bra sätt, men det är inte alltid den förstås av andra, vilket man ska vara väl medveten om. Och det är man. Men bryr man sig? Mja... vid det här laget hoppas jag att dom som är mig nära har lärt sig vad mina kommentarer/lustifikationer går ut på. Och jag har ju en hel del vänner så jag fortsätter nog som förr. Men jag undrar om inte humor och ironi föds som ett försvar. Ett sätt att skydda sig när man inte har förmågan att vara diplomatisk, vilket jag lider stor brist på.

Som Caskie Stinnett sagt: "En diplomat är en person som kan be dig att dra åt helvete på ett sätt som gör att du faktiskt ser fram emot resan." 

Jag gömmer mig hellre bakom ironi och ett asgarv. Eller så är jag bara glad av födsel och ohejdad vana.

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, dorvil, hurril, ironi, sarkasmer, arv

Sööööömn och mallar

I natt var det nästan dags för att öva in den eviga sömnen. Eller åtminstone dags för ide-sömn. Jag var nämligen till naprapaten igår igen för lite axelknådning. Det var då fan vad det sitter i. Bära barnbarn på vänsterarmen är inget man ska göra tydligen, men hur ska man kunna låta bli? Stickning går också bort.
Det knådades och trycktes på massor av punkter och sen blev jag insmetad med ett liniment som hettar/kyler. Verkligen effektivt. Men när jag kom hem föll jag i koma. Somnade i soffan och sov i 2,5 timmar.
Detta gjorde ju att jag inte somnade för natten förrän vid halv 3. Sen sov jag. Till halv ett!!! Jag hade nog sovit ett tag till om inte Frazze kommit med sin stora tass och gett mig en dorvel (återkommer till det) över näsan. Fast när jag tänker efter så var det nog när han klev upp och satte sig på mig. Nio kilo på bröstkorgen är inte något man sover sig förbi.
Tio timmars sömn alltså! Visserligen med sömntablett och visserligen med ett gäng uppvaknanden, men ändå. Men sömnen funkar ju alltid bättre när jag lägger mig sent.
Så... vad göra av den här dagen (det som är kvar)? Söka jobb står på listan. Eller rättare sagt LETA jobb. Sen ska jag försöka göra en ny mall för hyresavier till Gubbe, eftersom hans dator håller på att dö och programmet han använder inte funkar i nyare datorer. Köpa nytt program? Nä, det kostar ju tusentals kronor och det tycker Gubbe är onödigt när han har mig. Men vi får väl se om jag lyckas. Man vill ju gärna använda sig av någon form av databas så man slipper sitta och skriva nytt varje gång. Har man tur kan man hitta en mall i Microsoft access.
Jag är inte överförtjust i officepaketet dock. Särskilt inte i Word. Hemskt program som inte tillåter något om du inte ändrar i inställningarna. Jag vill göra som jag vill! Inte som någon annan bestämt. Excel däremot är ett bra program. Kanske kan jag använda det.

Läs även andra bloggares åsikter om Sömn, Katt, Dorvil, Officemallar

Farsans dag

Under inlägget "stortass" här nedan fick jag en förfrågan att lägga ut ett foto på Frazzetassen med en tändsticksask intill. Bara för att visa hur stor tassen är. Ja, alla tassar ska väl vara lika stora, men jag undrar om han inte har övat upp högersvingen under åren och därmed fått en något större tass i den främre högra regionen.
Nu är det ju inte så lätt att få en katt att göra som man vill. När jag tog fram tändsticksasken så trodde ju Frazze att matte ville leka. (Här blir det lite gratisreklam, men det var den enda ask jag hittade i huset. Om ni på Plantagen läser det här kan ni väl skicka mig en hacka!?)

Igår var det farsdagsfirande. Gubbe bjöd in hela konkarongen (härligt ord!) barn/resp/barnbarn à 25 st på käk/fika. 21 st kom. Jag gjorde två långpannefikakakor och Gubbe "pizzaman" fixade pizzor. Pizza ligger alltid på Gubbes lott. Till barnen gräddades pannkakor.
Den här gången tryckte vi i b/r/b mat vartefter dom kom in genom dörren. Det var sitt-var-ni-vill-tema, men de flesta trängdes i köket. Som vanligt. Gradantalet gick upp till så höga höjder av ugnsvärme/folksamling, så jag trodde ett tag att gardinerna skulle ta eld.
Den här gången skippade vi alltså någon gemensam ordnad sittning. Det funkar ändå inte. Alla ramlar in vid olika tid och ungarna springer omkring. På det här sättet blir det dessutom mysigare när man kan slafsa omkring lite som man brukar.
Alla åt och var glada och barnen slogs bara lite. En riktigt trevlig sammankomst med andra ord. Först pizza/pannkaka, sen fikabröd. Efter det godis och ovanpå alltihopa - glass! Undrar hur många som kräktes igår kväll?
Fars dag - en helt onödig dag, men alltid en anledning att träffas!

 Läs även andra bloggares åsikter om Katt, tass, fars dag, pizza

Indrivning på minneslunden

Jag fick en (stor) bunt brev som hamnat i moderns brevlåda. Eftersändningen funkade inte (som vanligt). Bland breven fanns en påminnelse samt ett inkassokrav från kommunens hemtjänst. Ursprungsfakturan förföll till betalning efter 10 dagar! Efter 14 dagar hade då en påminnelse kommit och efter ytterligare 14 dagar en inkassofaktura med påslag på över hundra spänn.

Jag funderade ett tag på att skita helt i att betala. Det skulle ju inte bli lätt med indrivning. Jag hade hänvisat till minneslunden och önskat lycka till.
Nu skickade jag istället ett syrligt brev till kommunen och påpekade att någon inkassokostnad inte skulle bli betald då detta gällde ett dödsbo (som dom alltså inte verkade ha koll på). Den får dom allt lägga själva och ta pengar från oförutsedda utgifter. Eller från festkassan. Den är stor emellanåt har jag hört. På vissa plan.
Alltså, tio dagar till förfallodag!!? Är det ett skämt eller? Hemtjänst! Gamla människor som inte ens använder sig av internet, utan stoppar räkningarna i kuvert den 25:e varje månad. (Här skakar jag på huvudet så glasögonen flyger i golvet).
Tror dom att gamla människor försöker sno åt sig kommunens pengar genom att inte betala sina räkningar? Tror dom kanske att dom har roligare saker för sig med pengarna, som att leva loppan på krogen? Och springer och handlar godsaker på apoteket i ett, i ett.
Jag känner att jag blir mer och mer arg över saker ju äldre jag blir. Hade detta varit i min ungdom så hade jag fått hjärtsnurp och gråtit en skvätt av rädsla över min egen dumhet. (Dumheten skulle då ha varit att inte tänka på att leta efter brev i en brevlåda där inte breven ska ligga, men i alla fall). Jag tar igen det nu. Men jag tänker jobba på att bli ännu mer arg och framför allt fräsa ifrån. Allt som oftast blir jag ledsen istället för att bli arg. Så där vid första påhoppet. Sen kan det tända till senare, men då är ofta föremålet för ilskan försvunnen. Som sagt. Jag jobbar på det.
Men för det mesta är jag positiv (hrmmm...) glad (trallalla...) och skrattar bort det mesta som händer. Jag är snäll också. Jag har till exempel lagat mat till min Gubbe. Idag igen. Han har dessutom fått saft, c-vitamin, esberitox, kaffe, te, smörgås, glass och kaka framför TV:n. Han är nämligen sjuk! Ja, inte allvarligt alltså, utan förkyld. Eller.... ja, allvarligt och allvarligt. Det beror ju på hur man ser det.
Han är i alla fall sjuk när han är här hemma. Men oumbärlig som han är, så släpar han sig ut genom dörren till jobbet emellanåt för han bara måååååste. Sen kommer han hem igen och är emlig.
Emlig är ett kul ord. Måste googla....  Emlig = i mycket dåligt skick. Ja, det blir bra.

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, inkassokrav, dödsbo, gamla människor

Arbetsskada

Stackars min Gubbe.
Häromdagen hade han så ont i benet på utsidan vid knät. Han undrade vad han gjort och om han hade blåmärke. Det visade sig att han hade orsakat det själv. Han är ju snickare och bär omkring på ett gäng prylar i byxfickorna. Det var tumstocken. Den sitter och skaver mot benet när han kör bil.
Han funderar därför nu om han måste skaffa en mindre/kortare tumstock, eller om han kanske ska låna ett måttband av mig och hänga runt halsen istället.
Vet inte om det är så mycket bättre, för då finns det kanske risk för att han stryper sig istället. Kanske han ska ta av sig byxorna när han kör bil. Men då infaller kanske nästa risk, att han glömmer att ta på sig dom igen när har går ur bilen. Han är nämligen lik mig - glömsk!
Det är farligt att vara hantverkare minsann. Det är inte bara risk för att ramla ned för stegar eller borra sig i handen. Man kan få skavsår också. På benen.

Här nedan ser ni en stämningsfull bild på Gösta. Apropå tidigare inlägg om sandstrand. Så här ser det ut när jag ska gå och lägga mig. Längst bort den snarkande högen = Gubbe och i framkant den anklagande blicken från Gösta. Tror jag får fixa ett eget krypin.

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Arbesskada, Hantverkare

Att klara driva...

Jag sitter och letar jobb via jobbsafari.
Då ser jag en annons där det står VD assistent. Jag tänker att det kanske är något typ sekreterare och kollar vidare. Det är något inom bygg/vvs. Sen kommer beskrivning av arbetsuppgifter:

Att klara driva och verkställa företag direktiv policy inom Sverige överhuvudtaget med bas i Stockholm.Tjänsten är 50% nivå. Nära information lämnas vid intervjun. Beskrivning av kvalifikationer: Svenska samt engelska i tal och skrift/ B körkort är ett krav. 

Jag läste tre gånger och tänkte att kanske är jag inte riktigt vaken, och så läste jag igen. Det hjälpte inte. Detta är alltså allt som stod i annonsen. När man då läst det några gånger så ser man tydligt att det står "kvalifikationer: svenska..." men det känns som att hela annonsen är direktöversatt i Google.


Det blir nog inget jobb idag heller...
För säkerhets skull har jag nu lagt in Arbetsförmedlingen i bloggetiketterna nederst så att dom ska se hur tokigt det kan se ut i deras annonser, för dom prenumererar på blogginlägg som handlar om AF!
(Läs tidigare kommentar från AF till mig under detta inlägg)

 Läs även andra bloggares åsikter om Jobbsök, Jobbsafari, Arbetsförmedlingen

Full speed i pysselträsket

Den där sandkatten Gösta. Han har varit lite kraxig i ett par dagar. Han har i och för sig alltid haft lite "trånga gångar" och snarkar och piper lite hela tiden, men nu har det varit värre. Det har hostats och frästs så jag har varit övertygad om att han blivit sjuk. Nu springs det ju varken till läkare eller veterinärer i det här huset i första taget. Nej, vi väntar först och ser om det går över.
Idag var det som värst. Han började hosta och fräsa så det stänkte drägel. Lite så där som när en hund skakar på sig efter en regnpromenad. Nästan. Eller som när någon nyser kraftigt och det flyger snor all världens väg. Ja... ni fattar va?
När jag gick fram till honom så gick han undan och fortsatte med sitt kraxande. Till slut tog jag tag i honom för att se framsidan på honom och ut ur nosen stack det ett grässtrå! Jag drog ut det och det var väl så där 6-7 centimeter! Men jävla katt! Kan du lära dig tugga!!!

Idag syr jag. Jag har gjort fel ett par gånger. Ja, men blir man förvånad. Det är ju inte som att jag läser beskrivningen. Jag syr som jag lagar mat ungefär. På känn. På en höft. Men jag kämpar vidare. Nu börjar det till och med likna en klänning.
Jag vet inte varför jag syr (eller gör något alls) egentligen, för jag vill att allt ska gå så fort jämt. Och för minsta lilla som går emot eller krånglar så får jag hjärtinfarkt light. Som om jag har bråttom!? Måste nog ta en kurs i långsamhet. Modern brukade alltid säga att jag är flyhänt och det kan nog stämma, men det är inte direkt avkopplande. Så väva är inget för mig. Jag ser framför mig hur jag skulle sitta och kasta den där skytteln fram och tillbaka i vild panik så det skulle ryka om trådarna. På en kväll skulle jag nog ha dunkat ihop en matta och sen varit ledbruten i hela kroppen.
Jag skulle kunna gå på kurs hos den här långsamma damen. Men risken är att jag skulle strypa henne efter en kvart. Men filmen kanske kan funka som sömnmedel.

Och jag kommer aldrig -jag säger ALDRIG - att göra en sån blomma! Även om den är vacker. Förresten använder jag oblekta filter.

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Katt, Sömnad, Handarbete, Långsamhet