Vinter vs Sommar

Det snöar. Igen. Och igen. Hela tiden kommer det ner någonting. Det har väl hållit på sen i somras om jag inte tar fel. Jag började tänka på sommarplågor för att inte tappa förståndet helt. Jag tänkte dela med mig lite av dom tankarna.

Myggor. Det är verkligen myggfritt nu. Och bromsfritt. Dessa blodsugande helvetesinsekter som kommer fram så fort det slutat regna och man tror att man ska få sitta ute en stund.

Fästingar. Dom kommer säkert tillbaka i större styrka än någonsin nästa år. Dom gillar fukt och mörker och det är väl ungefär det som finns under all den här snön. (Påminner mig om att det då är dags för sista sprutan mot TBE)

Rakade ben är ett måste på sommaren. På vintern kan man stoppa in sina lurviga i byxorna och gömma dom helt. Varmt blir det också!

Solbränna. Alltså brist på eftersom man håller sig i skuggan och går omkring som en blekfet valross.

Solsting och värmebölja är inget man behöver vara rädd för nu. Men det behövde man ju inte i somras heller. 

Sommarsemester. Denna återkommande stressfaktor. Vi kan aldrig planera in något eftersom Gubbe aldrig vet när han kan ta semester förrän möjligen någon dag innan. Om dom inte stängde helt i två veckor, så skulle han nog inte ha någon semester alls. Usch, nu blev jag verkligen deprimerad.

Sorkar. Dom som släpas in döda, halvdöda och levande av våra missar. Det har varit fantastiskt sorkfritt i vinter och det tackar vi för!

Så, summa summarum, det är nog inte så tokigt med vinter ändå. Att jag är emot snö har mest att göra med att jag oroar mig för trafikolyckor hela tiden. Redan vid första snön och halkan ryser jag och tänker på att folk ska mista livet. Nu gör ju folk det på andra årstider också, men på något sätt så sitter det där i mig. Statistiskt sett så förekommer fler dödsolyckor sommartid.

Men jag tror att det absolut värsta med vintern är nog ändå det kompakta mörkret. Är det dessutom mulet jämt så blir det ännu mörkare. Visst kan man mysa med stearinljus men INTE I FLERA MÅNADER! Funderar starkt på att ständigt bära pannlampa.

 Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Vinter, Sommar, Solbränna, Trafikolyckor, Stearinljus, Mörker

Julen är här

Mini-julen är avklarad. Alla kom och vi blev 30 stycken jämt! Det åts och det pratades, slurpades kaffe och skrattades, lektes och slogs. Dans kring granen med alla barn som hade ben att stå på och en långdans som till och med gick över våra sängar och avslutades med en raket som brukligt. Sen varsin julklapp till alla barn och lite godis.
Det är otroligt så tyst det kan bli efter ett sånt taberas. När alla gått hem alltså. Sent på kvällen, för att inte säga natten kom jag på att det var alldeles ovanligt tyst och stilla. Ingen Frazze! Jag letade och letade. Gick ut i garaget och tittade och ropade. Ingen Frazze. Kollade i grannens garage. Inte där heller.
Idag var det lika Frazze-fritt. Jag letade och letade på nytt. Ingenstans var han instängd i huset. Gick ut och kollade i garaget igen. Ropade och ropade och då..... hörde jag ett mrooaaaooouurr (ungefär, ingen katt i det här huset säger mjau!) från grannens garage. Gick och öppnade på nytt. Ingen katt kom. Ropade in i garaget och hörde på nytt samma läte. "Men Frazze, är du där" ropade jag och då kom han sättandes till slut. Maken till katt! Tänkte han att jag skulle gå in i garaget och bära ut honom? Nu går han omkring och beklagar sig ljudligt över att han har varit instängd och kräver mer godis.
Gubbe har lagt sig horisontalt efter gårdagen och klagar över magsmärtor och illamående. Så det var bara att kavla upp ärmarna och flänga runt och ställa i ordning allt efter kalaset. Det blev inte så mycket hjälp från Gubbe denna gång för han har haft fullt upp med firman och dagen före Mini-julen var han på kalas så jag fick fixa det mesta. Men det gick bra ändå för gästerna hjälpte till och hade även med sig "knyten".
Nu ska jag bänka mig framför TV:n med en glögg och glo på något och surfa runt lite bland bloggvännerna. Så från oss alla till er alla en riktigt GOD JUL och ett GOTT NYTT ÅR!

Men innan nyår är jag säkert tillbaka.

Läs även andra bloggares åsikter om Jul, katt, magsjuka

Dyrskinka och humorpris

Hörrni... det lackar mot jul. Eller är det lider det gör? Lider kommer från lida om jag inte tar fel. Eller så är det ett lider. Ett sånt man har vagnar i. Låter helknasigt. Ungefär som Trygga räkan. Hur som helst så står den för dörren. Och lider. För den vill in. Och vare sig vi släpper in den eller inte så är den här om ett par dagar. Troligen är den som katten. Smiter ljudlöst förbi när man går ut eller in.
Minst 42 julklappar är inpackade. Bara papperskostnaden är uppe i ungefär en julskinka. Apropå julskinka så gnällde Gubbe efter handlingen häromdagen. Skinkan blev dyr. Jag hade beställt ekologisk dito. "Men alltså, den kostade ### kronor" klagade Gubbe. "Ja, ja," sa jag. Den kommer vara värd varenda krona. "Ja, men ### kronor!!!". Så nu får vi dra in på.... ja, vad ska vi dra in på?

Fulhår till jul

Jag kan dra in på hårfärg för det hinner jag ändå inte med. Där har vi hundra spänn. Ingen starkvinsglögg = 75 spänn i vinst. Hoppa över en och annan dusch = 10:-/gång. Men nu vet jag! Kattmat. Den kostar typ 30:-/kilo. Vi kan sätta ut sorkfällor istället!
Ja, alltså... tro inte att Gubbe är snål för det är han absolut inte. Jag tror inte att jag någonsin hört honom kommentera matpriser förut. Men den där skinkan...
Nu känner jag på mig att minst en vegetarian/vegan kommer att slänga in en kommentar om kålrotsalternativ eller nåt sånt, men i den här familjen är vi vilddjuriska. Särskilt Gubbe. Han är som en..... krokodil.

Sen ska jag berätta för er att jag har fått nobelpris! Johoodå! Nobels humorpris har tilldelats mig av Fru Venus. Har ni inte hälsat på hos henne förut så gör det nu. Hon är inte klok på en enda fläck och det är det som gör henne så särdeles trevlig att hälsa på hos! Jag tycker att hon skulle gett sig själv ovan nämnda pris, men så får man kanske inte göra i Venuska Nobelkommittén. Jag tog på mig fracken direkt och åt fiskbullarna på guldtallrik idag, för man ska fira när man får Nobelpris!

Undrar om jag ska dra till med ett God Jul när jag ändå är i farten. Man vet ju aldrig om man hinner med något mer nu innan den smiter in. Jo, så får det bli. Så... GOD JUL på er alla ni som läser. Och se för fan till att ni inte får mandeln i gröten, för det kan ställa till ett livslångt lidande. Och då menar jag inte allergi  ;)

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Julskinka, matpriser, Jul

Medgång, flyt eller smidighet

Bouppteckningen efter modern är klar. Eftersom mina bördor... jag menar bröder (fniss) inte kunde hänga med så fixades fram fullmakter för att avsluta bankkonto och föra över de korvören som fanns kvar. Jag har längtat efter att allt skulle bli klart någon gång. Jag hade ringt banken innan och det var inga problem. Lätt som en plätt.
Så jag gick till Nordea och satte mig och väntade. Medan jag väntade så tänkte jag att inte fan kommer det att gå så här smidigt inte. Komma in här och bara avsluta och sen gå ut. Så tänkte jag och minuterna gick. Efter sisådär en halvtimme drygt var det min tur.
Bankkvinnan kollade på fullmakterna och såg fundersam ut. Sen sa hon att det stod att fullmakterna gällde bouppteckning och inte specifikt banken. Inte hade vi tänkt på det. Folk som inte har anhöriga som dör stup i kvarten kanske inte har full koll på hur specifikt det ska vara. För oss handlade det ju om bouppteckning.
Efter att ha tittat tre gånger och bläddrat i pappren så slog hon fast: "dom duger inte". Så var det med det. Inte hjälpte det att bröderna hade skrivit dit personnummer och kontonummer och fått bevittnat av två personer. Inte hjälpte det heller att jag hade med mig hela bibban med bouppteckningspapper där bröderna stod med.
Så det skrevs ut RIKTIGA blanketter som sedan skulle skickas iväg för underskrift. Det är bra att dom är noga! Det rör sig ju om ofantliga belopp här. En pensionär som levt på existensminimum i typ hela sitt liv! Lite trött blir man. Men det är ju ett steg fram och två tillbaka mest hela tiden, så jag kommer att bli förvånad om det blir klart nästa gång jag hälsar på hos Nordea. Men det är klart att dom vill behålla pengarna lite, lite till även om det är ett spott i havet, för ingen av oss har den banken.

 Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Bank, bouppteckning, fullmakt

Snöig lucia

Idag har jag suttit fast i snön. Jag och svägerska skulle på shoppingtur och på väg nedför en snöig utfart fastnade vi. Det VAR ju jävligt snöigt just där, men jag var ju korkad och tänkte inte på att jag kör en väldigt låg bil. Men jag kom på det när bilen sen hängde på snön.
Hade jag kunnat köra direkt så hade jag nog klarat det, men det kom en bil. Så då blev vi hängande där. Så det var bara att hämta snöskyfflar och börja skotta och skotta och skotta. Emellanåt fick vi passa oss för att inte bli överkörda för det var en jävla trafik och vägen är backig och krokig just där. Hur många stannade och frågade om vi behövde hjälp då? Ingen så klart!
Men så... från ett hus kom en gubbe gående. Han skulle slänga på brev på en låda. Han konstaterade att vi satt fast. Sen frågade han om bilen hade framhjulsdrift eller bakhjulsdrift. Jag tänkte nästan fråga om han drev med mig. Sen konstaterade han igen att vi satt fast och att det inte ens skulle hjälpa med sand. Vi måste dras loss! Så var det med det och sen gick han hem.
Jag ringde efter Gubbe som kom med spade och skottade lite till samt hällde ut grov sand och så kom vi loss. Visst gick det! Gubbar är så förunderligt bra att ha ibland. Men det går inte med vilken gubbe som helst! Han hade inte bara sand med sig. Han hade muskler också. Han ligger på plus idag.
Sen for vi iväg till köpcentrat. Något luciafirande såg jag ingenstans. Inte en enda tomte och ingen med glitter i håret. Vi fikade på Fågelsången och jag kunde inte låta bli att fråga den unga killen i kassan om det var han som sjöng. Jag tänkte att lite hålligång kan man väl få om man inte får se något luciatåg. Han tittade lite konstigt på mig. "Ja, det heter ju fågelsången" sa jag. Han drog lite snett på munnen och sa att han inte sjöng. Det hade ju annars varit lite roligt om han hade dragit igång med den här vid kassan:

Läs även andra bloggares åsikter om Snö, sitta fast, lucia

För alltid ensam

Tittar ni på program som "bonde söker fru" och "ensam mamma söker"? Jag gör det inte. Jag tycker att det är lite pinsamt med liknande program. Jag förstår inte folk som vill ha en kamera i nyllet när dom ska flörta till det med varandra.
Men många vill ju bli kända förstås. Och kända blir dom. När jag emellanåt tänker att jag ska köpa mig en veckotidning så står jag där och tittar på omslagen. Dom för mig helt okända människorna flinar emot mig på tidningarna och jag går närmare för att se vem det är. Joho då, det är en bonde eller en mamma. Men oftast är det ju inte någon lycka det handlar om utan "så gick det sen..." vilket kan betyda ensam igen eller skilsmässa. För sånt säljer bättre än lycka.
Men jag tycker mig ha sett att några verkligen har slagit till och gift sig. Det lustiga är att lik förbannat får dom heta ensamma-mamman-Stina eller ensamma-mamman-Gullvor (eller vad dom nu heter). Dom kommer för alltid att vara just ensamma.

Ensamma mamman

Undrar vad nästa programserie kommer att innehålla. "Ensam-rörmokare-söker" kanske? Eller "plastikkirurg söker ful kvinna". Eller varför inte slå ihop nuvarande program till "bonde söker ensam mamma"? Det där med kirurgen kunde ju bli en hit. Fem kirurger får fixa till varsin ful kvinna. Sen får man se om dom vill gifta sig med varandra eller om det verkligen är insidan som räknas.
TV-program över huvud taget har mycket att önska nu för tiden. Även om utbudet är enormt. Okända människor i dokusåpor är naturligtvis billiga. För att inte säga gratis. Till skillnad från skådespelare/sångare. Dom vill ju ha rejält betalt dom jävlarna. Därför får vi inte så mycket av den varan.
Teater får vi titta på live. Däremot kan vi se sjuttioelva sitcomserier som man spyr på bara dom börjar. Mest för det enormt störande pålagda skrattet. Kanske ska testa att titta på något med ljudet av. Det kan funka.
Gubbe håller sig till sport (finns alltid någonstans), matlagningsprogram och mekarprogram. Jag frågar honom emellanåt om han lär sig något. Ser framför mig att han ska svänga ihop någon fantastisk  trerätters middag eller bygga om firmabilen till en traktor. Men... inget händer. Han bara ler lite när jag frågar. Men man vet aldrig. Rätt vad det är kanske alla bitarna har trillat på plats och han sätter igång och bygger en moped av spisen.
Själv vill jag helst se kriminalare men det är ganska tunt. Finns det något så är det repriser. Söndagarna har dock gett mig Arne Dahl-krim och det tackar man för. Undrar vad jag ska göra med de morbida kunskaperna jag suger i mig då???

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, TV, ensam mamma, bonde, sitcom, kriminalare

Peppad jobbsökare

På Metro står det idag:

"Ungefär 273 000 arbetssökande deltog i jobbcoachning till en kostnad av cirka 2,6 miljarder kronor". 

Jag var en av dom. På samma ställe står att läsa:

"Genom att peppa jobbsökaren in i arbetslivet skulle jobbcoacherna vara lösningen på utanförskapet. Men coacherna totalsågas i en ny rapport. Coachningen kan till och med göra det svårare att få jobb".

Jag kan nog tycka att det var peppande. Att man skulle tänka på vad man kunde istället för tvärtom. Att vända negativt till positivt osv. Men i slutänden så fanns det ju ändå inga jobb för mig. Såna där kaffekokande alltialloassistenter som mig finns det inte något jobb för längre. Bara om du kan ekonomi också.
Alltså siffror är inte mina vänner. Men att 2,6 miljarder är väldigt mycket, så mycket fattar jag. Jag kan till och med fatta att det är en ansenlig summa per person om det var 273 000 deltagare. Och nu var det inte ens värt det. Otroligt. Dom kunde ha lagt pengarna på uteliggarna istället.
Jag fick ju jobb till slut, men inte på grund av det. Jag fick ett helt annat jobb genom en väninna. Men jag ingår säkert i statistiken ändå som en som fick jobb tack vare. Jag blev erbjuden coach även denna arbetslöshet, men jag tackade nej. Jag trodde att det var nedlagt redan.

Eftersom alla älskar bilder på snö så kommer en till här. Det ska vara tre lampor men en gömmer sig under den meterhöga snön.

En liten fördel med att vara arbetslös är att man slipper ge sig ut i snöoväder. Men jag skottade i alla fall. Katterna måste ju komma fram och in under verandan = utedass. Gubbe fick dock ta uppfarten. Ja, vaddå? Det är ju han som är ute och åker. Min bil står så fint inbäddad i snö.

Här nedan en bild på den där lilla lurvtussen Gösta (värstingen). Han ligger och funderar ut nya hyss. Just på den här bilden låtsas han som att jag inte finns, men man ser på blicken att han är irriterande medveten om min närvaro.

Och idag törs jag inte tänka på vilka helvetes påhitt han ska ha för sig för han har varit utestängd på glasverandan hela natten. Det kommer jag säkert att få fan för.

Läs även andra bloggares åsikter om Jobbcoach, Metro, Snö, katter

Recept från anno dazumal

Jag bakar. Jag måste ju för att tjäna in den där bakmaskinen jag fick. Nu har jag två sorters mjuka kakor och två saffranskransar i frysen, 4 sorters småkakor samt chokladskorpor. Dessutom har jag bakat fyra misslyckade vörtlimpor.
Ja, jag bakar och jag svär, bakar och svär. Mest svär jag över de misslyckade vörtlimporna. Det var länge sen jag bakade vörtbröd och jag hade ett så väldigt bra recept. Jag trodde att det var det jag sedan hittade när jag läste i en gammal kokbok. Nu menar jag GAMMAL kokbok. Alltså inte 80-tal gammalt utan den är från 54 gammalt. Två år äldre än mig alltså vilket torde kallas urgammalt.
Nåja, den boken är faktiskt väl bevarad med många bra recept. Detta recept var inte bra. Jag läste receptet och förundrades över mjölmängden, men jag slog igång assistenten och körde på. När 3/4-delar av mjölet var ihällt så började maskinhelvetet vobbla. Jag fick ta upp degrullen och trycka ner alltihop och sen fortsätta. Sen läste jag receptet. Sen läste jag receptet en gång till. Det hade inte ändrat sig. Inte ens den fjärde gången jag läste det.

Plötsligt slog det mig att receptet inte innehöll något fett. Det borde jag ju ha tänkt på från början, men när jag nu för en enda gångs skull tänkte följa ett recept så tänkte jag inte, utan bara läste och gjorde. Dumt, dumt, dubbeldumt!
Nå, i med smör och lite mer vätska. Till slut fick jag väl till något stubbliknande som jag la på plåtarna. Dom jäste ganska bra men i ugnen hände just ingenting. Detta gjorde att det blev ett superkompakt bröd. Inte degigt, men kompakt. Det ska det inte vara. Det ska vara luftigt men luft var det en oerhörd brist på i detta bröd. Dessutom... när jag bakar vörtbröd vill jag att det ska smaka vörtbröd. Det smakade limpa. Och jag gillar inte limpa. Skit, fan, helvete.
När jag bakat klart, städat undan och svurit färdigt... DÅ hittade jag det riktiga receptet. Det låg där framför mig, vinkade prassligt med sina kanter och gapflabbade.

En annan sak jag svurit över är bakplåtspappret jag köpte sist. Det liksom växer fast i det bakade. Jag bakade surdegsbröd, typ chiabatta och när de var klara så fick jag SKÄRA (!) loss pappret. Det gick inte att få bort hur jag än pillade och strök på vatten. Tyvärr vet jag inte vilken sort det var för jag  slängde ytterförpackningen. Suck! Nu måste jag bara komma ihåg att smöra/olja pappret varje gång. Och komma ihåg har jag också brist på.
Detta gjorde att när jag bakade mina sistbakade kakor - kokos- och lakritskakor - (Låter som en vansinnig blandning men blev superbra) så fick jag KARVA loss kakorna från pappret. Dom var klara ovanpå och helt kletiga under vilket gjorde att dom gick sönder förstås. Jag föste ihop dom och vände dom sedan uppochner och körde dom en sväng till i ugnen. Då blev det blev bra. Eller, ja... något så när.
Är man en självkritisk människa så är man. Dom blev i alla fall goda och det är väl huvudsaken.

Läs även andra bloggares åsikter om Baka, bakning, kakor, matbröd

Katten och blåsan

Nu har som sagt vintern kommit och med den kattpiss. Ja, inte vet jag hur det är med katter om dom kanske fäller ut sin lilla snabel när dom pissar så den blir kall, men Gösta pissar hellre var som helst inne istället för ute. Han gör det dessutom bara den kalla årstiden.
Det kan ju även vara en protest mot att det är vinter ute. På något sätt så kanske han tror att det är jag som har dragit ner det vita luddet och fixat minusgrader. Jag fixar ju liksom allt annat; mat, gos, trassel i pälsen osv.
Jag har förklarat tusentals gånger för honom, att om han pissar inne en gång till så ska han få använda blöja. Han glor som vanligt vindögt på mig och svarar inte.
Idag när jag kom ner till köket så var det en omisskänlig lukt av kattpiss. Dock brukar det vara svårt att lokalisera. Jag snokade runt fram till datorn som står på köksbänken. Där luktade det värre än någon annanstans. Kollade omkring och lyfte sedan på datorn och mycket riktigt. Kattfan hade pissat på datorn! Jag är bara innerligt glad att locket var stängt. Det kunde ju hända annars att jag i rena ilskan torkat med själva katten.

Nu har jag inte sett till honom idag än. Han sitter väl i något hörn och flinar så hörntänderna lyser. Men jag ska minsann tala ett allvarsord med honom när jag ser honom. Bland annat att det nu står en kattlåda i tvättstugan, så att han inte alls behöver gå ut. Jag vet ju redan nu att det skiter han i. I att det står en låda där, alltså. Möjligen går han dit, krafsar lite lojt och dräller en skvätt bara för att visa dom andra att HÄR LUKTAR DET GÖSTA! Sen går han inte dit mer. Han pissar hellre i badkaret. Eller på min dator, tydligen.
I fortsättningen får jag nog enbart ge honom torrfoder så jag kan skaka av honom lite nu och då utanför dörren. Men då börjar han väl lägga högar här inne istället. DET har ännu ej hänt! Det är ju lite märkligt. Att man kan skita ute men pissa inne. Jag får se till att datorlocken är stängda. Kanske man skulle klistra dit en bild på en hund. Men det kanske triggar igång honom ännu mer.

På nätet hittar jag en sida där det finns sjuttioelva anledningar till att katten protesterar genom att kissa på "fel" ställe. Sen står det också:

Djur förstår så ofantligt mycket mer än vad vi någonsin kan förstå. Vi måste ta oss tid att prata med våra djur om hur vi känner det inför den situation som har uppstått. Precis som med barn gäller det att också förklara varför vi vill att dom ska ändra på sitt beteende. Att se bakom det som inte syns, att gå till roten till problemet istället för att titta på det som syns .

Alltså, vi kanske borde gå i terapi? Men nu är det så att Gösta är inget barn. Han är heller inget djur. Han är mer en värsting. En vilde. En tyrann. En riktig motvals kärring. Men jag älskar honom, det gör jag!

Uppdatering en timme senare:
Gösta kommer insläntrande i köket och sätter sig ner. "Jaså, där är du" säger jag. Jag får inte ens en blick till svar. "Känner du till något om att någon har pissat på min dator?" frågar jag sedan. Fortfarande inte en blick. "För då kan jag tala om för dig att det är inte tillåtet" fortsätter jag. Nu tittar han upp på mig, tar ett kliv framåt, sträcker på bakbenen, slickar sig runt munnen och sätter sig igen. Ska jag tolka detta som att han tog till sig nu att han ska ändra på sitt beteende? Han går ut i hallen och jag går efter och lyfter upp honom för att visa kattlådan och sätter ner honom framför den. Han blänger nu på mig och ser ut som "vad vill du?". Sen går han därifrån. "Jahapp, skönt att vi talat ut om det" säger jag, går ut i köket och tar en kopp kaffe.

Ovanför kattlådan sitter denna skylt skapad av min yngsta dotter (tror jag) en gång i tiden. Men kanske protesteras det även  mot att det inte alls är någon water closet, utan ett torrdass.

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, katter, kattpiss, kattlåda

På snöpromenad

Jag tänkte berätta en sak. Det har snöat. Det är likadant varenda år (nästan). Plötsligt dimper det ner i skallen på en. Halt och eländigt, men vackert att se på.

Frazze och jag trotsade 13 kalla grader och gick till skogen en sväng eftersom solen lyste. Ingen av de andra katterna ville hänga på, men Frazze skippar inte en skogspromenad för lite kyla. Jag packade in mig i mängder av kläder men Frazze fick använda de tassar han har. Undrar om han skulle uppskatta ett par virkade stövlar?

Vackert som ett vykort var det i skogen. Alldeles stilla och tyst....

...tills en hund började skälla. Det gillade inte Frazze. Han reste genast ragg och började morra som den värsta tiger. Trots att han inte såg hunden. Den var ganska långt borta som tur var. Jag är inte helt säker på att Frazze skulle backa om det kom en hund farande, men om han gör det så kan han ju försvinna långt bort och upp i något träd och det vill jag ju inte. Därför smyger vi försiktigt omkring i skogen ifall någon sådan skulle dyka upp.

Visst är det märkligt ändå att så tunna, veka grenar håller kvar snön? Den väger ju i och för sig just ingenting, men det är ju ingen yta som håller upp snömängden.

 Det blev ingen lång promenad denna gång. Jag var rädd om Frazzes tassar och när vi kom hem skuttade han gladeligen in. Och jag också!

Läs även andra bloggares åsikter om Katt, Snö, Promenad