tisdag 22 januari 2013

Väder och Skype

Jag började skriva i mina inlägg om att det snöade. Eller inte. Vad är det som gör att man blir så intresserad av vädret ju äldre man blir? En anledning är väl att man blir mer och mer kinkig. Inte var det så när man var ung. Då klädde man på sig något snyggt och modern sa: "ska du gå ut så där"? På detta svarade man "ja" och så gick man. Inte för att modern var någon tjatmoster. Hon frågade nog bara och det blev liksom ingen fortsättning. Det kunde nog mer fadern vara, men honom lyssnade man inte på alls.
Jag hade bland annat köpt mig ett par röda satinbyxor och en midjejacka i samma tyg. Jackan var i alla fall fodrad och hade pälskrage. Guuuuuuud vad jag var snygg. Byxorna rev jag senare sönder på en bil och jag saknade dom länge, länge. Så där värst tjock var ju inte jackan vilket man kan se på bilden och det kändes när man åkte med grabbarna på deras mopeder. Halva ryggen var bar. 
Visst höll man på att frysa ihjäl ibland men man brydde sig inte. Nu när man borde vara härdad, då bryr man sig. Här på bilden är jag förmodligen hos vännen Kjelle (som jag fått fotot av). Stringhylla på väggen och rökning inomhus. Det var 70-tal det.
Fadern använde sig av almanackor där han skrev in vädret för varje dag. Vad han skulle göra med den informationen vet jag inte. Förmodligen gick han tillbaka till året innan och jämförde. "Jaha, idag är det -24 och full snöstorm, men förra året då..."
Man kanske skulle göra likadant. Skriva ner sina väderobservationer som man sen kan sitta och titta på när man blivit ännu äldre. Men jag lever ju i dataåldern så jag gör nog några diagram istället. Ifall jag hamnar på något hem så kan jag glädja mina medmänniskor med diagrammen och berätta om hur vädret förändrats med femårsintervaller t.ex. 
Hem förresten. Det lär ju helt försvinna. Alla gamla och sjuka kommer att få lära sig använda datorer och skype om dom inte redan kan det och därigenom berätta om och visa upp sina liggsår och bekymmer. Budfirmor kommer och trycker i mediciner och sprutor och levererar oätbar mat. Toalettbesök kommer inte att bli något problem för då har man kommit på något sorts slutet avloppssystem som står under sängen och som man blir kopplad till. Töms en gång i kvartalet. Av samma budfirma. Rena skräckfilmen.
Men skype är ju inte fel. Många är isolerade och skulle dom kunna använda skype så skulle dom ju ha lite sällskap ibland. Dom kan ju alltid ringa jourhavande medmänniska. 

Och vädret idag bjuder på sol och -15 grader.

 Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

8 kommentarer:

  1. Någonting åt de hållet du beskriver - vi är redan halvvägs! 1 x i veckan är jag på en grattis datakunskap-lära. Mycket bra! Ju vi är 70+ och rätt friska - men så finns det rullatorgänget + permobilgänget och allt är solsken! och positiv.

    margareta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Härligt! Heja på :) Snart blir det Skype!

      Radera
  2. Idag var du i ditt esse. Samtidigt är det väl vad som väntar oss runt hörnet om vi hänger i tillräckligt länge.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag funderar på ättestupan jag. Men var finns den? ;)

      Radera
  3. Härligt att veta att vi har en framtid - om än i ett kretslopp som börjar ett avlopp :D

    Själv skriver jag ner när isen går varje vår. Mycket intressant statistik. Vill du veta när isen gick 1998? Trodde väl det :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Absolut! Jag har ett stort intresse just av isar :D Är det den kanske som går och går och aldrig kommer till dörren?

      Radera
  4. har hört att i vissa indianstammar går man o sätter sig med benen i kors på nån hög klippa o inväntar döden när man känner att det börjar bli dags. Det låter ju fint o man kan njuta av utsikten under tiden men jag tänker att om man orkar ta sig dit, så kan man väl inte vara så förskräckligt dålig? :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dom går nog inte dit. Dom blir säkert ditsläpade av dom yngre!

      Radera