Hjärta på posten

Idag har jag varit på jobbintervju. Mot slutet kommer alltid frågan om man undrar över något. Det gör man (jag) inte. Just då. Men när man åker därifrån. Då dyker det upp en massa. Inte vad man skulle ha frågat, utan "vad sa jag egentligen???" Jag skulle ju kanske ha svarat si eller så. Man går igenom hela konversationen (så långt man nu kommer ihåg) och vänder och vrider och funderar på vad man gjorde för konstigt intryck egentligen. Nåja, det får framtiden utvisa. Jag är ju inte ensam om att söka arbete.

Idag har jag också fått kärlek på posten. Jo, det är sant! Man kan få det. Inte för att det hänt förut, men idag hände det. Ett kuvert innehållande ett kort och choklad med alla-hjärtans-dags-hälsningar från den kära bloggvännen Venus. Gissa om jag blev GLAD! Förresten, har ni inte varit inne hos henne så skynda er dit. Det är värt varenda sekund!

Nu ska jag faktiskt försöka ta mig i kragen och använda mig av postverket jag också. Ibland ser jag så fina kort när jag är ute i någon butik och tänker att jag ska köpa och skicka, men det stannar bara vid en tanke. Varför då? Jo, för att vi är så vana  nu för tiden att skicka hälsningar via mail och Feja och bloggar. Trist är det. Dubbeltrist! För visst är det väl roligt när det väl dimper ner något annat i brevlådan än räkningar!?
Jag har en barndomsvän som bor i Lund sedan många år. Vi skriver till varandra sisådär en gång vartannat år. Oftare blir det inte. Men det är såååå roligt när det kommer ett RIKTIGT brev i kuvert. Sen skickar vi julkort också. Hon är en av väldigt få som får det av mig. Hon i sin tur är den enda som skickar Påskkort! Jag får ett varje år. Själv har jag köpt hem påskkort någon gång men dom blir bara liggande. Jag var ju en gång inne på att göra egna vykort så jag kanske ska ta upp det igen.

Ute är det snöslask och runt nollan. Katterna är galna och vräker i sig mat som tröst, kastar sig framför mina fötter vart jag går och jamar (eller snarare piper) uppfordrande. Just när jag skulle iväg på intervjun idag så bestämde sig Frazze för att lägga en präktig kaskadspya i fåtöljen och ner på golvet. Jag brukar inte vara känslig men jag måste erkänna att jag hulkade något. Han glodde på mig när jag torkade och sen sprang han till matskålen! Suck! 

Läs även andra bloggares åsikter om Jobb, Intervju, Intryck, Choklad, Vykort, Posten, Brev, Hjärtan