onsdag 6 mars 2013

Det var en gång...

Idag har jag varit hos AF igen. Dom blev lika glada den här gången.

"Välkommen! Välkommen! Som vi har väntat!" ropade alla i kör när jag klev in på den röda mattan.
"Åh, men så länge kan ni väl inte ha väntat" svarade jag "för jag fick ju brev igår om att jag skulle skynda mig hit".
"Men vi har saknat dig. Det är säkert" sa en rödhårig kvinna med flackande blick. "Vill du inte slå dig ner i schäslongen och ta ett glas Alliansjuice så ska vi hjälpa dig".
"Tack, men det är bra" svarade jag. "Jag skulle däremot vilja ha ett jobb".
"Ha, ha, jaaaa, tänk så många det är som vill ha det nu för tiden" sa en liten flintskallig man som plötsligt stack ut huvudet ur ett av rummen. "Nu kan vi ju inte bara ge bort jobb sådär utan vidare. Vad har du för meriter?"
"Jag kan allt som inte har med siffror att göra" svarade jag. "Snöplog har jag  aldrig kört heller, men det kan jag nog klara av".
Den lille flintskallige kom närmare och glodde på mig. Sen sa han: "Har du papper på det?"
"På vad?" frågade jag. "På att jag aldrig kört snöplog?"
"Du måste ha papper på det du kan" sa han. "Det måste finnas meriter. Det måste finnas betyg och referenser".
"Får jag inget jobb annars" frågade jag.
"Nja, nej, alltså... det blir ju svårt" svarade flinten.
"Men... ni heter ju arbetsförmedlingen. Är det inte förmedlar jobb ni gör?" frågade jag.

Här tar plötsligt sagan slut för jag kan inte få till någon fortsättning. Men försök ni.
Men jag träffade  i alla fall på en väldigt tillmötesgående kvinna idag, som såg till att ta bort min avregistrering. Kanske hade jag ovanligt stora pupiller när jag stegade in och kanske hade jag lite fradga runt munnen, vilket möjligen gjorde att hon tog det säkra före det osäkra. Jag behövde således inte be henne dra till varmare nejder, särskilt som hon till och med bad om ursäkt för att jag fått lov att pallra mig dit!
Ibland, när jag inte är överhettad av irritation när det gäller dessa  statliga instanser, så tycker jag lite (men bara lite) synd om dom som jobbar där. Dom försöker ju för det mesta bara följa idiotiska regler.

På min fråga varför jag kunde (för att testa alltså) skicka mail till personer som inte finns t.ex "kalle.anka@AF.se" eller "skit.ollevik" utan att det studsar tillbaka, hade hon inget svar. Men kanske jag någon gång i framtiden får svar från cyberrymden på mitt "Hallå, jag testar" från flera håll.

Jag passade på att fråga också om min kontaktperson fanns på riktigt. Den här gången var hon på semester och förra gången var hon sjuk. Den tillmötesgående kvinnan bedyrade att hon fanns.
Imorgon kommer den semestrande tillbaka och jag väntar bl.a. ivrigt på svar om varför man ständigt blir hotad i vareviga brev. 

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

9 kommentarer:

  1. Som en spännande följetong det här... :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den känns ungefär som den sista sega boken jag läste. Den som aldrig tog slut.

      Radera
  2. Hatar sådant där... Man blir ju trött bara att vara arbetslös ju, ska man oxå träffa helt dryga människor blir man ju ÄNNU tröttare!

    SvaraRadera
  3. Hallå där! Inte lura mig så. Du är härligt ironisk som jag är svag för. Väntar på del två. Det finns bara du som kan avsluta sagan. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hm... jag ska tänka på saken. Fan vet hur det slutar ;)

      Radera
  4. De flesta på Af är nog hjärntvättade..
    Nu kan de inte längre säga att datorn det är fel på..det körde de med tidigare som förklaring till allt jävulskap

    SvaraRadera
    Svar
    1. Man kan tro det med dessa brev som ser ut som dom spottats ut av en robot.

      Radera
  5. Jag ska tillverka en AF-docka..... ;-)

    SvaraRadera