torsdag 14 mars 2013

Emalj, plastmassa eller plastic padding

Nu har jag åtgärdat en plåga åtminstone. Min trasiga tand är lagad! En plastlagning som gått sönder och släppt in baciller byttes ut.
"Tillhör du dom som vill ha bedövning" frågade tandläkaren (som inte var min ordinarie).
"Så mycket det går" svarade jag som jag brukar.
"Det går bra, vi har extrapris idag" svarade han - stack in nålen längst bak i käften där det krasar som bäst - och pumpade i någon halvliter bedövningsmedel. Han påpekade att bedövningen skulle sitta i, i 3-5 timmar så jag skulle inte kunna vissla på ett tag. Sånt är bra att få veta. Tandborrningssmärta är min akilleshäl. Jag har hög smärttröskel i vanliga fall, men när det gäller att borra i tänderna, då är bedövning inte ett svårt val.

På väggen satt en tavla med en gammal flinande gubbe. Han hade endast en tand i munnen.
"Det är väl inte någon av dina patienter?" frågade jag.
"Säg inte det", svarade TL. "Han är ju i alla fall glad. Det är därför han sitter där".
"Jaha", sa jag (lite lätt läspande eftersom bedövningen började ta) "det är alltså lite av - det kunde ha varit värre - som gäller?".
Han skrattade jakande på det, medan mina tankar vandrade vidare och fastnade på varför man inte kan använda badkarsemalj på tänderna. Emalj som emalj liksom. Varför inte? Farsan använde ju Plastic padding för att laga tänderna. Detta hann jag dock inte fråga om innan krokar, tänger och borrar kom fram.

Jag blev bedövad från bakre delen av vänster öra, ner mot strupen och upp till höger mungipa ungefär. Det tog väldigt bra. Jag kände inte ett jota. Inte ens när jag bet mig i tungan.
Jag har inte bara en liten mun. Jag har en stor tunga också. Det är ingen sån där lång, smal, slingrig Gene-Simmons-tunga som man kan slicka sig på näsan med. Det är mer en frukostkorv. Det är inte bra när man blivit bedövad. Hela vägen hem hade jag fullt sjå att hålla tungan rätt i munnen. (Det måste ju vara detta man syftar på när det gäller detta talessätt!?)
Jag började med att hålla munnen halvöppen, men insåg efter ett tag hur jävla fånig jag måste se ut, för att inte tala om hur blöt jag blev av allt drägel.
Då kom jag på att om jag får in frukostkorven på rätt ställe så kan jag bita ihop och sen hålla munnen stängd tills bedövningen släppt. Så jag liksom flyttade över tungan till höger sida mellan tänderna och drog den sedan in bakåt samtidigt som jag lät tänderna mötas. Det gick bra.
När jag gjort detta slog det mig plötsligt att jag inte kunde känna om jag bet mig i kinden heller!! Detta gjorde att jag fällde upp munnen på vid gavel igen.

Frukostkorv - ej tunga!
Jag satt så en stund tills jag fick en ny idé: om jag stängde läpparna, blåste upp kinderna, stoppade tungan så långt bak i gommen som jag kunde och sen bet ihop så skulle det kunna funka. Jag gjorde så. Det gick bra. Fråga mig inte hur jag kom hem. Det är inga bucklor i bilplåten i alla fall.
(Jag tänkte först googla fram en bild på en tunga men dom var så rysansvärt skitäckliga allihop så det fick bli frukostkorv istället!)

Idag har jag hälsat på två godisar och deras mamma hjälpte mig att fixa till kalufsen och naglarna. Det tackar man så hjärtligt för. Det var dessutom välbehövligt. Nu ser jag inte ut som Pomperipossa längre. I håret alltså! Ansiktet kunde hon inte göra något åt. Det är ett hopplöst fall. Men när jag tänker på det... man kanske kunde använda genomskinligt nagellack i ansiktet. Liksom strama till huden där den skrynklar sig för mycket och stryka på lite lack. Sen får man kanske hålla sig ifrån roliga människor.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

17 kommentarer:

oumberligating sa...

Härligt inlägg som vanligt ifrån dig, hoppas det kommer kännas bättre om någon dag, alltid jobbigt med bedövning.
Gillar du skräckfilm, The Dentist är ett måste för alla tandläkarrädda.
Se trailer här;
http://www.youtube.com/watch?v=bbqRZ6LhSHY

Ha en fin helg!
Kram ifrån Oumberlige Peter!

lilah sa...

Nagellack på kinderna låter alldeles utmärkt! Att ingen har tänkt på det tidigare? Sedan tänker jag att det var tur att du inte blev stoppad av polisen för blåskontroll på väg hem... Eller nej det var synd förresten. Hade gärna velat läsa om det. :)

Shirouz sa...

Ha! Jag ler gott åt din beskrivelse av frukostkorven, själv brukar jag gå och gapa som en guldfisk medan jag väntar på att bedövningen ska släppa, samt att det aldrig slår fel att jag aldrig är så hungrig som då.:)

Anonym sa...

NU ÄR DET KLART FÖR DEN HÄR GÅNGEN! HÄRLIGT, OCH SÅ HELG DESSUTOM!

MARGARETA

Baronessan sa...

Nej, fy fan för skräckfilmer. Det har jag inte tittat på sen fredagen den 13:e gick på bio. Och aldrig att jag skulle kolla på någon skräckfilm som heter the Dentist! Kram och glad helg på dig!

Baronessan sa...

Det kanske jag blev... fast jag inte märkte nåt ;)

Baronessan sa...

Jag var också hungrig och drack en kopp varm oboy med sugrör!! Har väl inte hänt sen... nej, det har aldrig hänt förut!

Baronessan sa...

Ja, man är aldrig så glad som när det är över :)

Skaffaren sa...

Min far var också ett fan av Plastic Padding.
Han var sin egen tandläkare vid köksbordet, något som imponerade stort på mina kompisar.
I många år har jag trott att han var ensam om denna form av hemmamek, men nu vet jag bättre.

Helena sa...

Hahahaha!! :D

Emileitha/Tarja sa...

Jag är mest rädd för sprutan.. så de får hålla på tills jag skriker..
Har varit jätterädd men tränat flitigt att gå till tandläkaren så nu går det bra.
Tungan blir ju stor just där, bara i vägen.. Bra berättat..Ha en fin helg

Baronessan sa...

Det är sällsynt att vara unik :)

Baronessan sa...

Om jag inte fick bedövning skulle jag inte klara av att gå till tandläkaren. Hemska tanke.

bosseliden sa...

Du är bara för go. Tack för ett härligt inlägg.
Kram

Baronessan sa...

Tack du Bo! Kram på dig :)

Fru Venus sa...

HA HA HA HA! :-)
Tandläkare. Jag kräks redan i väntrummet när jag känner lukten och benen ger vika. Har lagat i Åbo många år, under narkos. Har inte haft råd på länge nu så vete fan hur jag ser ut i käften nu...

Baronessan sa...

Jag har också lagat under narkos, men så hade jag turen att hitta en tandläkare med otroligt försiktiga händer och då försvann tandläkarskräcken.