måndag 11 mars 2013

Inplastning, perforering och startsnören

Minst en gång om dagen blir jag lite lätt irriterad. Minst en gång om dagen är man tvungen att ta sig in i någon förpackning av något slag.
Sist jag köpte en DVD så satte jag mig i fåtöljen, tog fram den inplastade DVD:n och började pilla i ena hörnan. Jag satt där och pillade och krafsade. Jag tog det lugnt och krafsade omkring runt hela DVD:n för att kunna hitta en liten flik att kunna klösa vidare på. Jag hittade ingen. Tog då mina naglar och drog fram och tillbaka i skåran på sidan. Det hjälpte inte ett dugg. Tog i lite hårdare varpå en nagel gick av. Satte då DVD:n till min mun och försökte gnaga ett hål i ena hörnan. Neeej då. Det gick inte heller. Eftersom min lugna kropp nu började känna av en förhöjning i adrenalinnivån reste jag mig och gick ut till köket och tog fram en kniv. Det hjälpte. Ska det behöva vara så infernaliskt inpackat??? Det verkar som om hela förpackningen har blivit doppad i lim. 
Sen har vi matförpackningar. Dessa fina flerfärgskartonger som har en jättefin perforering som man lätt (!!!!!) ska kunna öppna och sedan återförsluta. Ja, inte vet jag om jag är ovanligt korkad, men nog lyckas jag för det mesta få kartongen att gå sönder på alla andra ställen än i perforeringen.
Öppnings- och slängvänlig
Vad som är ännu värre är att ibland när man har öppnat en förpackning så hittar man små, ännu mer öppningsovänliga förpackningar inuti! Det måste vara en djävulsk människa som hittar på sånt och det gör mig galen. Så är det bland annat med den mjuka kattmaten. Därför köper jag inte den kattmat katterna gillar bäst, utan den som har en öppningsbar förpackning. Just den här är väldigt lätt att packa ihop när den ska slängas också. Ett stort plus! (Däremot har jag inte kollat än hur ekologisk och hästfri kattmaten är. Står på göra-listan).

Sen finns det en annan variant också där man har en liten perforerad djävulsk lucka på ena kortsidan där det kan stå: "tryck". Ja, har man en kniv vid sin sida så är det inga problem, men annars går tumnageln av halvvägs ner på tummen när man trycker in den. Som om det inte vore nog. Nu har man alltså lyckats få in pappfliken i kartongen - men hur fan får man ut den??? Utan kniv alltså. Om fliken fortfarande är kvar inne i kartongen så kan du ju försöka hälla om du vill. Men se då stängs den lilla luckan igen. Fiffigt va?
En annan sak. "Startsnören". De brukar sitta runt kakförpackningar t ex. Ja, för det mesta tror jag inte att det är startsnören utan bara dekoration. Nio gånger av tio - i de fall där jag faktiskt hittar början på snöret - går det av innan jag så mycket som får upp en liten flik. Att försöka öppna på annat sätt är uteslutet. Även dessa förpackningar verkar vara doppade i lim. Kan detta vara hälsosamt? Åter tar man fram kniven.

Det måste ju finnas folk som är anställda för att hitta på dessa öppningar, perforeringar och startsnören. Förmodligen har man däremot inte anställt folk som kollar om det verkligen fungerar. Jag får förmodligen skaffa bälte med vidhängande morakniv. PS. Just idag mår jag bra...

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

12 kommentarer:

  1. Håller med dig i fråga om förpackningar ..
    dock mår jag inte så bra i dag

    SvaraRadera
  2. Jaa du o vi är MÅNGA med dig! Har tom sett nån petition mot det här. Men inget hjälper. Om jag inte satt med mobilen så skulle jag kunna skriva massor här men det är tillräckligt jobbigt ändå att skriva här. Men det är helt klart att konstruktörerna måtte ha ensambestämmande i frågan, samt ha ett starkt hämndbegär på människan av nån anledning.

    SvaraRadera
  3. Hm, du kan börja se detta som en utmaning:-D

    SvaraRadera
  4. Här har du en tvilling. Jag har samma problem och förhöjning av vissa hormoner när jag inte kommer in. Blir även galen på plastpåsar vid fruktavdelningen eller hemma där jag måste kalla på hjälp. Övriga i familjen klarar det på första försöket. Jag fattar inte. Ändå blöter jag fingret. Försöker ge varje jä...påse en ärlig chans. Det går inte att attackera med en kniv där precis. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha, ha, nej, där hjälper det inte med kniv! Tur att du har hjälp :)

      Radera
  5. Startsnören! HA HA HA Ha :-) Jag borde börja varje jävla dag med att läsa din blogg! Jag tar fram stora kockkniven så fort minsta lilla plast eller paket ska upp. Utom när det gäller kakpaket, då äter jag till och med startsnöret :-D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha, ha, jag har aldrig tänkt på att startsnöret är ätbart ;)

      Radera
  6. Hahaha, själv har jag nog bara problem 1 av 10 ggr. Resten går det finfint att få upp diverse paket. ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du är alltså begåvad med en morakniv vid bältet!? :)

      Radera