Imorgon kommer en jävligt förbannad Baronessa att besöka denna idiotinstans. Det kan hända att jag vräker ur mig något. Om jag gör det så kommer jag INTE att ångra mig.
För att överleva så ansträngde jag mig för att tänka på något roligt. Som måndagsbesöket:
Pytte (4 år) får efter en del tjatande, upp mig i stående läge för att vi ska snurra. Inte dansa, utan snurra. Vart 6:e varv i full fart måste jag säga "nu vänder vi" för att inte fara som en trasa rätt in i kaminen. Sex varv och så vända igen. Jag funderar vad jag ska fästa blicken på, för att det inte ska snurra i skallen så förbannat.
Jag försöker att vända huvudet till höger och vänster så där som baletthoppor brukar göra, men jag får inte till det och håller på att krocka med gungstolen. Sen flyttar sig blicken ner och fastnar på Pytte som håller mina händer i ett järngrepp. Hon snurrar åt samma håll och det blir min fasta punkt i tillvaron i detta nu.
När jag blir gammal/äldre och ofärdig (om sådär fjorton dagar, en kvart) så ska Pytte få svänga mig runt i rullstolen. Då blir det payback time.
Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Arbetsförmedlingen, Avstängd, Handläggare, Snurra, barnbarn
Underbart! Bortsett från det med AF. :)
SvaraRaderaEller hur :)
Raderavad är de jag ser; Är det inte lille socktoppen. Puss på honom. margareta
SvaraRaderaJa, fast det är fortfarande "henne" :)
RaderaVerkar som du får bra mormorbetyg. :)
SvaraRaderaJa, än ligger jag på plus :)
Radera