Som jag känner mig |
Det känns som att jag skulle behöva gå ner sådär tjugoåtta kilo. Känns alltså. Passar ju väldigt bra när man bakar matbröd för fulla muggar. Som dessutom är godast nybakat! Så fort jag känner mig så här uppstoppad så blir jag dessutom hungrig. Är inte det underligt?
Nej, röra på sig var det. Men den här ryggen protesterar fortfarande. Den var ovanligt pigg i helgen när det var full rulle på dansgolvet och på karaokeen. Det kunde vara jag där till höger. Jag känner mig ungefär sådär, fast lite större. Men jag har för mig att jag hade byxor på mig hela tiden. Ja, just det... jag har ju ingen tatuering heller. Då är det inte jag.
För lite dans alltså! För lite rörelse. Jag vill ha vår med långa katt-promenader i skogen. Ta en sväng på cykeln. Plocka blommor.
För bantning går bort! Jag har jo-jo-bantat färdigt. Aldrig att jag tänker sitta och låtsas igen att morötter är lika gott som chips! Möjligen kan jag försöka tänka på mängden jag stoppar i mig. Möjligen!
För bantning går bort! Jag har jo-jo-bantat färdigt. Aldrig att jag tänker sitta och låtsas igen att morötter är lika gott som chips! Möjligen kan jag försöka tänka på mängden jag stoppar i mig. Möjligen!
Om man skulle ta sig något att äta...
och så sitter man här vid 75 och har ont i knän och ont i höfterna av all "motion" och undrar var det värt besväret - nej!
SvaraRaderaAha! Då är det ingen idé alltså!? Fast dansa kan man ju inte låta bli :)
RaderaDet kan vara en fejktatuering också. I så fall...:)
SvaraRaderaHa, ha, tänkte inte på det :D
RaderaÅh, jag skulle kunna dansa fem timmar om dagen bara jag hade någon att dansa med! Chips är nemas problemas, men allt med sjåklaa....
SvaraRaderaSamma här. Med dansen alltså...
Radera