måndag 8 april 2013

Access betyder tillgång. Fan tro´t!

Jag åkte tåg förra veckan. I biljettluckan frågar jag efter förköpshäfte. "Det finns inte längre. Det har vi slutat med" säger damen i luckan. Sen försöker hon tänka efter vilket datum det upphörde, men jag tyckte inte att det hade någon betydelse. "Jaha" avbryter jag "vad erbjuder du istället". Hon säger att det är SL accesskort som gäller, som man får fylla på med pengar.
Eftersom jag är sen till tåget (pga att inga parkeringar finns!!!) så har jag bara tre minuter på mig. Under denna tid ska hon berätta för mig hur kortet fungerar. Jag ska dessutom snabbt välja hur mycket pengar jag vill slänga in på kortet, samt hur många kuponger jag ska ha som standard. Jag drar till med fyra eftersom det är det antal kuponger som går åt för att åka till två av godisarna, samt in till storstaden. Bakom mig i kön står folk och trampar som också ska med tåget. Kanske ska även dom få höra om access för första gången.
Lägg till, dra från, fyll på. 
På vägen in läser jag i broschyren om hur det fungerar. Hur jag ska göra om jag bara ska åka för två kuponger, eller om vi åker fler på samma kort. Väl inne hos godisarna ska vi så åka tunnelbana och måste därför ändra 4-kupongsvarianten till 2. Eftersom nymodigheter brukar ta tid även för anställda att inmundiga (vissa lär sig aldrig) så går jag inte till någon och frågar hur det fungerar, utan jag ger mig på en automat istället. Där knappar jag in att jag vill använda mig av två kuponger och får ett kvitto på det för säkerhets skull. När jag tittar på kvittot märker jag att damen som sålde accesskortet inte registrerat att jag skulle åka till Karlberg, så jag har alltså åkt gratis. Tack SL! När jag sedan "blippar" kortet vid spärren så har jag ingen aning om ifall den har sugit i sig två kuponger eller fyra. Då får man gå till en automat och kolla det. Jag kollar inte.
Två att välja på
När jag ska åka hem blir det först buss. Fyra kuponger ska alltså återigen omvandlas till två och jag kliver på bussen. "Hej, jag är nybörjare" säger jag till chauffören. "Det är fyrakupongsvarianten på det här kortet. Hur gör jag då?" Han tittar på mig en kort stund. Tittar sedan på kortet en lång stund. Sen till slut pekar han på en automat vid sidan om honom där jag kan välja att trycka på 1, 2 eller 3. "Tryck på ett och lägg på kortet" säger han. Jag funderar snabbt på varför jag ska trycka på just 1, men jag är som vanligt lydig och gör som han säger. Maskinen protesterar med ett kryss. "Det funkar inte" säger jag varpå chauffören böjer sig fram lite och tittar sen säger han "tryck på 2". Så då gör jag det och det fungerar. Logiskt nog. Men jag är inte säker på att han visste hur det funkade, utan chansade bara. Nå, vad var det jag sa? Jag går hellre till en maskin.

På vägen hem funderar jag på hur fan det ska gå för folk som äldre än vad jag är. Som kanske fyllt på sitt kort med 2-kupong och åker för 4 och sen åker fast i en kontroll. Eller som inte har pengar kvar på kortet och inte förstår hur dom ska fylla på det.
Teknik är väl bra, men det får väl vara någon jävla ordning. Jag är en människa som är för teknik, inte emot, men det finns folk som bor ute på vischan som kanske inte har tillgång till någon automat vid sin busshållplats ute i Böleskogen. Och inte säljer väl busschaufförerna kort heller, för dom hanterar ju inte pengar. Och kanske finns det - hemska tanke - människor som inte ens har en dator!!! Och ännu hemskare tanke - folk som inte orkar/vill lära sig! Men dom gills nog inte längre.
Här får man ju också en känsla av att det ska avskaffas folk från spärrvaktsyrket, eftersom ingen behöver någon remsa stämplad längre. Då får istället spärrvakterna gå och stämpla och så sparas det in en bra slant där. Och det lär väl behövas för hur mycket kan det här ha kostat? Det står ju såna här kortautomater på varenda station! Alla spärrar man går igenom måste fått en uppgradering för att kunna ta emot kortinformationen. Så även alla bussar. Servrar i mängder som hanterar informationen lär gå varma dygnet runt.
Tekniker har därmed skapat merjobb åt sig själva medan spärrvakterna blir utan jobb. Kan inte någon sparka dom där teknikerna in i se-till-att-tågen-går-hela-tiden-avdelningen istället. Där skulle dom göra större nytta.
Nu är det bara att vänta på nästa nyordning, när dessa kort ska bort och vi istället kanske får ett chip inopererat i näsan, för att sedan kunna passera igenom spärren. Alla utan näsor får åka färdtjänst. Tack och lov för körkortet!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

8 kommentarer:

  1. AMEN!

    /Tekniknörden från Böleskogen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Snart kommer nästa grej att oroa sig för. Att någon tankar ur ens accesskort med en fejk-pillimoj som sitter fast på avläsaren i spärrarna. Nya tekniker - nya idéer.

      Radera
  2. Jag vågar mig inte på dessa apparater o biljetter hit o dit o får inte köra bil för opererade fingrar.
    Har klarat snart 2, 5 vecka, som tur är så har jag några vänner kvar som är villiga att köra mig till sjukhuset då o då, har ingen gubbe heller som kunde handla, så passar på samtidigt.
    Endast då kommer jag hemifrån..
    Frågan är om jag borde lära mig hur man åker buss eller tåg ? Vad tycker du ?
    Men våren är på gång, om några veckor kan jag köra min kära bil igen.. då blir det mer livat kan jag lova.
    Ha en bra dag..kul att läsa om dina äventyr..säkert inte så kul när det trasslar till sig..Din berättarkonst är så bra.. fortsätt du ..

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det tur att man har bil och körkort!? Ja, det är klart att du ska lära dig. Antingen ställer man sig vid en automat och ser dum ut så kommer det alltid någon och hjälper till. Folk vill gärna visa att dom kan. Eller så går du till någon spärrvakt och säger: jag begriper inte ett jota - nu får du förklara för mig. Långsamt! Det kanske vore bra förresten om alla gjorde det så dom inte blir av med jobbet. Tack för uppmuntran :)

      Radera
  3. hälsningar från Böleskogen med gott om grattis parkeringsplatser, inga trafikljus fina cyckelbanor här finns ALLT man behöver. Bästa Caffelatte på cyckelavstånd. Stockholm är vi väldans trötta på.

    margareta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter som ett härligt ställe! Ja, man blir trött på närheten till Stockholm. Man dras med i storstadsstressen trots att man bor fyra mil utanför.

      Radera
  4. HA HA HA HA HA!!!
    Menar du att man inte kan åka på åkbandet man köpt i januari??

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det menar jag inte. Men du kommer inte att kunna köpa något nytt!

      Radera