torsdag 4 april 2013

Hårpomada för finger-waves

Svisch så tog Nesser-boken slut. När jag läst ut den var jag tvungen att bända loss högerhanden som satt fastnaglad runt haka och mun. Så fängslad blev jag av boken. Jag trodde att jag skulle ha med mig boken i drömmarna i natt men jag sov ovanligt bra och förhållandevis drömlöst.
Jag vet inte varför han får med mig i svängarna så lätt. Jag ser fortfarande framför mig precis hur människorna och omgivningarna, hus och gator ser ut, fast han inte så ingående gör någon beskrivning. Kunde jag bara måla så skulle jag kunna göra en bildberättelse av hela boken. Särskilt slutet.
Så då var det slut på det roliga och jag gick för att ta mig an en ny bok. Vad hittar jag då i min läsa-senare-hög? Jo boken "jag är Ozzy". Han blev därför utvald att följa med mig i sängen i går och tänk så mysigt det blev. Jag hann inte mer än öppna boken så började jag småfnissa för mig själv. "Herregud, vilken jävla dåre" tänkte jag och fnissade vidare. Och herregud vad jag älskar dårar av det slaget!

Lana Turner
Men nu måste jag kasta mig över till något helt annat. Frisyrer. (Åh, dessa hjärnceller och deras spratt...) På 1920-talet fick kvinnorna plötsligt för sig att klippa av sig håret. Man "bobbade" håret och la det i "finger waves" bland annat. Tidigare var det långt hår som gällde men nu skulle den nya, starka kvinnan fram och det visade sig tydligen delvis på detta sätt.
Irene Dunne

Jag som älskar gamla filmer och gamla bilder har ju sett en hel del av detta hårmode. Det höll ju i sig långt in på 30- och 40-talet och det som mina två hjärnceller denna gången började fundera på var:  
vad tusan kletade dom i håret? Perfekta frisyrer med vågor och inte ens en tromb skulle röra ett hårstrå på deras huvuden.
Jag har letat på nätet och först trodde jag att även kvinnor använde sig av Brylcreme, men tydligen fanns det någon speciell hårpomada för just dessa blanka stadiga frisyrer. Hårspray skulle man vilja gissa på också, men det fanns väl inte då.
Men detta var ju på den tiden när det fanns "riktiga" filmstjärnor. Dom stack ut. Var glamourösa. (Inte som idag när vilket kassabiträde som helst kan se ut som om hon vore med i "Borta med vinden"). Inte sprang det omkring en massa papparazzi i buskarna och fotade skådisarna utan smink och hårpomada, så till vardags kunde dom ju vara sig själva. För aldrig kan jag tro att dom såg ut så där till vardags. Det skulle i så fall vara stor risk för att halka av kudden vid läggdags. Eller hade dom kanske någon nattmössa av något slag? Om ni vet kan ni väl berätta för mig.

Kanske är det på grund av mitt eget lock-krull-rufsiga hår som jag kom att tänka på detta. Jag skulle behöva den där pomadan. Men å andra sidan så ids jag inte hålla på och fix-trixa till håret. Det får vara som det vill för det mesta. Den dag katterna säger ifrån ska jag tänka på saken. Då ska jag (kanske) fixa till en frisyr som min favoritskådespelerska:
Barbara Stanwyck - Störst av alla!
Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

10 kommentarer:

  1. Ja nu är du inne på mina favoriter, sannerligen. Vilka primadonnor, såna finns ju inte längre.

    Rita H, Ava G, Ginger R, Ester W, Judith G, osv; för att inte glömma Sonja Heine, isprinsessan

    Men jag glömmer ändå inte skeppsred. Dan Broströms flamma från England hon som fick hela Broströmsklanen att vackla, de var grejer de!
    margareta kul att du körde med lite nostalgi

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag försökte googla på "flamman" men där tappade du bort mig.

      Radera
    2. Anna Bella; Stripan från någe London hak. Gifte sig med varandra fick en son. Sedan bedrog hon Dan B med vikarierande Vd så dog Dan B och de två blev ett par. Lever numera i england.

      Radera
    3. Hoppsan! Då förstår jag att det blev turbulent.

      Radera
  2. Ja hon var tjusig, Barbara! Men jag är väldigt förvånad själv, över att inte den minsta lilla klocka ringer när jag läser hennes namn eller ser hennes foto!!?? Jag trodde annars att jag sett de flesta kända gamla filmer, med stjärnor som Audrey Hepburn, Katherine Hepburn, Humphrey B, Bette Davis etc etc etc, men nej... inte Barbara. Jag får bestämt googla på henne o se vilka kända filmer hon medverkat i.

    Håkan Nesser gillar jag också att läsa, däremot har jag inte läst om Ozzy, men jag är övertygad om att jag också skulle roas. Jag fnissade väldigt mycket när jag läste Walk This Way, biografin över Aerosmith. Händelser som när Steven Tyler nästan dog en gång av knarket, eller andra vansinniga "upptåg" som inte skulle varit ett dugg roliga om det var nån i ens närhet som gjort dem, var plötsligt sjukt roliga (även om det säkert också berodde på vilket sätt de var beskrivna på av författaren)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan inte själv på rak arm säga en enda film av henne trots att jag sett många. Hon är lite åt Bette Davis-hållet kan man säga. Fast ännu bättre!
      När det gäller Ozzy så är man ju fundersam på att han lever fortfarande. Förmodligen är han konserverad.

      Radera
  3. Väldigt vackra kvinnor, och frisyrer :-)
    Jag ska skaffa mig en frisyr när jag skaffat mig ett ansikte utan hamsterkinder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj, måste man tänka på det också? ;)

      Radera
  4. Hej. De som inte hade råd att köpa pomada använde visst sockervatten för att få lockarna att sitta. Var visst tidskrävande, inget för dagens stressade, starka kvinnor kanske men ett udda knep. Undrar hur det var att få bort? Eller efter ett duggregn, klibbigt!
    Kram. Yvonne

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det! Det hade jag inte en aning om men det låter ju trovärdigt. Det var kanske därför alla hade hatt/sjalett på den tiden kanske. Men den kunde ju också klibba fast i sockerlagen :D
      Såg på en Poirot-film igår en kvinna med "finger-waves". Hon hade i alla fall hårnät till natten.

      Radera