måndag 10 juni 2013

Arabtanten från Ullared

Livet går vidare och sista dagarna i maj så hände något nytt. Jag fick påhälsning av en arabtant. Jo, på riktigt! Men den här hade inte någon burka och inte var hon någon arab heller utan min bloggväninna Laila. (Araben i det här fallet är en häst.) Vi har ju varit bloggvänner och fejanvänner i åratal, men vi har aldrig träffats förrän nu. Och det blev ju alldeles väldigt trevligt och roligt. Så roligt så vi satt uppe och babblade till klockan 5 en morgon! Det blev soluppgång och fåglalåt och hade vi inte sagt åt oss själva att gå och lägga oss, så hade vi väl suttit där än.
Inte så konstigt. Vi hade ju inte träffats förut och hade mycket att prata om. En del saker blev säkert konstiga för om man ska berätta lite snabbt om saker som hänt under hela ens liv på bara några timmar så kan det bli lite rumphugget. Vi diskuterade livet, katter, datorer och hästar (där jag inte hade mycket att tillägga mer än att jag vet att dom gnäggar och är väldigt stora).

Vi gjorde lite utflykter i Märsta och Sigtuna, men tog också en promenad till det gamla ödetorpet och Frazze följde med och förevisade. Hit vill han gå varje gång vi är på promenad och går vi åt ett annat håll klagar han ljudligt.
Huset och ladorna håller på att förfalla. Det är en sorglig syn att se. Man kan inte gå in i byggnaderna av risk för att få ett tak i huvudet utan man får stå utanför och kika in.
Sen var vi ju tvungna att gå till hästarna också så att arabtanten fick lugna sin längtan efter sin egen häst. Här ligger hon och fotar i grodperspektiv. Eller så vilar hon bara lite.
Frazze följde inte med oss tillbaka från ödetorpet, trots ropande och visslande och jag blev lite orolig för honom. Jag uppmanade Gubbe att ta en tur när han kom hem, men jag hann inte mer än säga det förrän jag ser Frazze ligga uthälld på hallgolvet. "Men där är du ju Frazze" utbrast jag och han bevärdigade mig inte med en blick ens. Han visade tydligt att han inte uppskattade att vi "gått ifrån" honom. Särskilt som vi gick till hästarna för dom gillar han inte.
Laila vinkade hej-då efter tre nätter och åkte vidare uppåt landet. Tack för den här gången och på återseende!

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

6 kommentarer:

Emileitha/Tarja sa...

Vad spännande att träffas på riktigt, blir ju annat vis då.
Ni verkar haft mycket att prata om..

Anonym sa...

oh så kul när allt stämmer. Man behöver ju inte gilla samma saker alltigenom, räcker med att man vet att de gnäggar! margarea

lilah sa...

Ha ha ja det var verkligen jättekul att träffas o jag hoppas jag får tillfälle att bjuda tillbaks någon gång!

Baronessan sa...

Ja, det flöt på kan man säga :)

Baronessan sa...

Man ska inte vara allt för lika. Det kan bli tråkigt då :)

Baronessan sa...

När du minst anar det står jag vid din port ;)
Kom på att den där överskriften kunde ha varit en boktitel av Håkan Nesser :)