Filosofisk stryktvätt

Jag har slagits med en stor hög med stryktvätt. Jag vann! Det konstiga var att i en av skjortorna (dam) stod det på lappen i nacken: "Det högsta är inte att falla men att resa sig efter varje fall - okänd". Jag har väl aldrig förr sett ett citat i ett klädesplagg! Så nu undrar jag om någon vill säga mig något. Är det kanske ett meddelande från yttre rymden att jag ska resa mig varje gång jag haft att göra med AF och AK?
Sen att det står "det högsta". Inte "det viktigaste" eller "det största" utan "det högsta". Ska man känna sig hög då när man har rest sig igen? Nä, ska dom hålla på och sätta in filosofiska uttryck i skjortorna så får dom allt vara lite tydligare om jag ska förstå.

Sen tror jag att jag ska gå tillbaka till att dricka kaffe enbart ur kaffekopp. Riktiga med fat! För det första så blir det MYCKET godare och för det andra så kallnar inte kaffet innan jag har hunnit dricka upp det. Kallt kaffe är INTE GOTT! Ändå har jag inte kaffemuggkoppar som är så särskilt stora. Men större än vanlig kaffekoppar är dom.

Koppen (muggen) till vänster är min vardagskopp. Den rymmer dryga 3 dl. Koppen i mitten är mina finkoppar som alltså har tillhörande fat och dom rymmer 2 dl. Perfekt! Den lilla vida koppen till höger är en s.k. riktig kaffekopp (också med fat) som rymmer 1,5 dl. Använder man den koppen så är risken stor för kallt kaffe ändå eftersom den är så vid. Den användes därför med fördel när man intager kokkaffe kokt på björkved. (Drar här in luft genom trutad mun på norrländskt vis). Denna service köpte vi på loppis för sisådär 20 år sedan och den är inte särskilt nött av oss. Men FIN är den!
Men man behöver ju inte fylla dom till brädden, vilket är det man gör för att se hur mycket den rymmer. Det går ju utmärkt att hälla i lite kaffe även i den största, men det görs så sällan. Köpp, köpp på er!

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Stryka, Tvätt, Skjorta, Kaffe, Kaffekopp, Kaffemugg

Darin och rakkniven

Med skägg

I natt blev jag rakad av Darin. (I ansiktet alltså för er som trodde något anat!) Jag skulle på konsert och upptäckte när jag kom fram att jag hade långa svarta hårstrån i ansiktet. En del var flera decimeter långa. Man kan ju undra hur jag missat dom innan, men det hade jag alltså. Jag hade glömt min necessär hemma så jag hade varken rakhyvel eller smink. Panik, panik! Och jag sprang omkring i korridorer för att hitta något rum där någon kunde ha lämnat en rakhyvel. Fanns ingen så klart. Så plötsligt var Darin där och han hade minsann en rakkniv att låna mig. Jag rakade och han stod bredvid och talade om hur jag skulle göra. Jag var livrädd att skära upp mungiporna. Sen vaknade jag.
Här måste man ju fundera på vad man åt för olämpligt igår. Det var ju kycklinggryta. Inget märkvärdigt där, om man bortser från att skinnet var dåligt avfjädrat. Kan det ha varit detta som styrde min dröm?
Men sen då... Darin? Jag har ingen aning. Det var inte ens han som skulle hålla konsert. Men man är glad när man vaknar, när man har drömt sådana stressdrömmar. Fast just när man vaknar tror man en svag sekund att drömmen är det verkliga livet. Hua!

Om fyra dagar kommer jag att få brev. Från a-kassan. Eftersom jag blev avanmäld och sen påanmäld så måste jag göra en nyanmälan!! Det fanns inget utrymme för att skriva i varför jag blivit avanmäld eller hur länge, utan det var samma som för just NY-anmälan. Så den har jag säkert fyllt i fel och då kommer den tillbaka. Som ett brev på posten.

Ett par plusgrader, lite snö kvar men grått och skitigt. Katterna gör fotspår...

Läs även andra bloggares åsikter om Drömmar, Darin, Rakning, Rakkniv, Stress,

Trettiofem ägg om dagen

Igår kväll var jag sååååååå trött. Jag är aldrig trött på kvällarna annars. Inte när klockan har passerat 21. Då piggnar jag i. Godisarna och deras mammor hade varit här på träff, men det var inte därför jag var trött. Dom piggar mer upp. Nej, det var nog mer sömnbrist från natten innan. Som vanligt.
Så... vad gjorde jag då igår? Jo, jag gick och la mig KVART I TIO!!! Jag la mig i sängen och orkade inte ens ta upp boken, men jag somnade inte. Sen kom Gubbe upp och kliade mig på ena skinkan. (Den andra låg jag på). Jag somnade ändå inte. Sen släckte han, somnade och började snarka. Dessa tre händelser brukar ske inom loppet av två minuter. Jag sov INTE! Nu hade klockan blivit 23. Jag gick upp och la mig framför TV:n. Där låg jag och glodde till klockan säkert var halv ett.
Så... sensmoral: Tro inte att du får sova för att du är trött! Jag måste nog försöka få upp en hängmatta någonstans. Och sen behöver jag någon anordning som gungar mattan natten igenom. Jag tror att det skulle funka. Kanske. Jag blev nog för dåligt vaggad när jag var liten. (Taskigt vaggad blev jag däremot inte). Jag har hela tiden en känsla av att jag vill gunga. Jag kanske ska gå på sjön?! Bli matros eller kocka på någon båt.
Det känns väldigt segt/motigt tycker jag. Eller är det bara D-vitaminbrist? Det är ju så populärt nu. Jag tänkte faktiskt själv köpa D-vitamin häromdagen, men dom innehöll kalcium. Jag kan inte äta det! Och inte hjälper det att gå ut i den fattiga sol vi har nu heller. För att få i sig D-vitamin via solen så ska den upp 45 grader över horisonten. Stor risk nu. När den väl är i det läget så får man cancer av den istället. Fet fisk är bra men då ska du äta 350 g/dag! Du kan också äta 35 ägg om dagen eller dricka 13 liter lättmjölk.  Allt detta står det om på kostdoktorn.se. Men man kan ju undra om det är riktigt? Då skulle vi ju lida brist på D-vitamin allihop!?

Gösta vill inte heller läsa!

Apropå bok förresten... Den där boken jag läser på kvällarna - Åke Edwardsson, Segel av Sten -  den tar aldrig slut. Varje kväll jag lägger mig så har den ökat 20 sidor. Hopplöst. Den är så jobbig. Av två anledningar: dels är den så omständigt skriven och dels så är den så stor och tung så jag orkar knappt hålla den. "Varför läser du den då" frågar Gubbe som inte läser tyngre saker än korsordstidningar och bilsport. "Därför att jag har börjat och vill veta hur det slutar" svarar jag. Detta begriper inte han. Han har aldrig läst en hel bok. Mer än möjligen i skolan. Därför köpte jag en ljudbok i julklapp. Men den har han inte heller lyssnat på. Jag tror att det är för att den innehåller ordet BOK.
Så i fortsättningen blir det pocketböcker för mig. Om nu den här boken bara tar slut någon gång. Och fan ta Åke om slutet är dåligt!!

Idag har det varit SUPERGRÅTT och 3 grader PLUS! Och ishalka som heter duga.

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Sova, Sömn, Hängmatta, Gunga, Bok, Läsa, Edwardsson

Sopor och kattastrof

Hej hopp, snipperisnopp. Idag har vi rensat ur förråden och åkt till tippen. Ett helt lass på pickupen blev det och mer har vi kvar i garaget. Det är väl den största nackdelen med garage. Det fylls på och fylls på tills det knappt går att komma in. Men alltså... VAR KOMMER ALLA SOPOR IFRÅN? Jag tror att någon granne fyller på i garaget när vi inte ser.
Kvar har vi nu all pant och de stora sakerna. Ett rullbord, en gammal symaskin utan underrede och en stor fåtölj. Fåtöljen tyckte dock Gubbe att vi kunde ha kvar där ute, för ibland blir katterna inlåsta och då kan dom ligga där.
Jag undrar jag. Om det inte är till för Gubbe själv när han går ut dit och "pysslar". Det är en sån där skön rackare med uppfällbart fotstöd. (Stolen alltså, inte Gubbe). Mjuk som attan men ser ut som om tre krokodiler har gett sig på den. Det har det inte. Bara katter.
Apropå katter... Gösta, kattfan, fortsätter att markera sitt missnöje på väggar och möbler. Utan att skämmas kan han dra iväg en stråle mitt framför ögonen på oss. Varje gång säger jag att jag inte kan rå för att det är vinter ute, men han bara glor missnöjt på mig.

Finns på riktigt!!!

Jag tänkte först att det får nog bli Pampers Babydry eller vad de nu heter. Eller om jag skulle slå till på Tena lady, ifall att även jag kommer att behöva. Man vet aldrig när läckaget sätter igång. Eller Tena för män. Det finns väl också antar jag. Gösta är ju av hankön om än en kastrerad variant. Men... man slutar aldrig förvåna sig, för här intill ser ni en äkta kattblöja!!. Eller om man ska kalla det för katta-strof!
Undrar förresten om det kan funka att bara knyta fast svansen mot ena bakbenet?

Frazze, katt, är också missnöjd. Men han å sin sida tröstäter istället. Kattluckan börjar rämna i sina beståndsdelar och upptill på luckan sitter ständigt en stor hårtofs av avskavt katthår. Men det är ingen av katterna som saknar hår. Det som inte sitter i luckan rullar omkring på golvet. Varför behåller dom inte pälsen när det är så satans kallt?
Missnöjd förresten. Det kanske inte kan anses som något dåligt när  man är katt. Om man är misse och nöjd är det väl bra!

Nu har jag varit på AF igen och påanmält mig. Vi satt åtta personer och väntade i en halvtimme utan att någon personal fanns att tillgå. När hon väl dök upp var det ju bara att knappa in mig igen. Så simpelt det hade varit att göra det även utan min närvaro. Men det är klart. Jag var ju tvungen att visa leg! Så att inte någon annan person kommer och påanmäler mig!! Handläggaren fick jag inte träffa denna gång heller. Hon var sjuk. Det är ju det jag säger: hon finns nog inte.

Ute är det uppehåll, och kallt som fan fast det bara är 3 minusgrader. För när det blir något varmare så måste det ju sätta i och blåsa! Glad lördag!

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Sopor, Katter, Utinläckage, Markering, Kattlucka, Missnöjd

Ersättning, Knän och Hemsida

Jag är i onåd hos AF. Dom har strypt min ersättning. För att jag missat att meddela om anvisat jobb som inte alls passade in på mig. Man MÅSTE nämligen meddela och ha en jävligt bra förklaring till varför man inte sökt jobbet. Jaha.... få se nu. Ekonomi. Var det inte det jag sa till om från början att jag absolut INTE kan!? Varför skickar man då en sån anvisning?

Så då missar man det bland alla papper och vips så blir det en mindre arbetslös i statistiken. Nu ska jag dit för att bli påregistrerad igen. Man måste gå dit då. Sånt kan man inte göra via mail eller telefon. Nej, du ska dit och sätta på dig dumstruten och förklara VARFÖR du var så jävla korkad att du inte sökte jobbet! Men för att göra det lite smidigare så är det stängt idag. Liksom alla torsdagar. Så än så länge ligger arbetslösheten en person plus eller om man ska säga minus. Det beror på vilket håll man kommer ifrån.

Igår blev jag rundsläpad till tre butiker av yngsta dotter. En av dom var det där stora möbelvaruhuset ni vet, som jag älskar så mycket. Vi hade med minstingen Gräddkolan, för han kan ju inte vara så långt ifrån mjölkbomberna. Han hade tur han. Han sov som en stock igenom hela Ikea. När vi kom hem sa jag till honom att nästa gång är det min tur. Då ska JAG sova. Jag kan nog få plats i en kundvagn om jag rullar ihop mig lite. Han flinade mig rätt i ansiktet. Är det fason det? Dagens ungdom...

Idag har jag varit hos farbror doktorn. Mitt högra knä låser sig emellanåt och det går knappt att komma loss. Ont som fan gör det. Nu har jag haft det så i sådär nio månader så jag tänkte att det kanske behövde röntgas. Det behövde inte röntgas. Nehej, då. Han klämde och kände och bände. Naturligtvis går inte knän i lås sådär på beställning, utan det fungerade ypperligt. Knät var bra konstaterade han. Sen sa han nåt om förslitning i ligament eller nåt sånt. Jag frågade om jag kunde fortsätta att gå på zumba och han svarade ja. Jag frågade också om jag kanske skulle gå till en sjukgymnast och han svarade ja igen. Sen skrev han ut antiinflammationstabletter fast knät var bra!? Jag tänker inte äta dom för då pajar magen istället. Han ändrade i och för sig sorten när jag sa att jag har känslig mage, men jag har läst att den han skrev ut kan ge magsår så jag tror att jag avstår. Eller vill han att jag kommer tillbaka med en trasig mage? Är det så dom jobbar kanske?

Så nu är jag frisk igen trallalla...  Tänk vad fort och lätt det gick! Gratis var det också för jag hade fått frikort sa den gulliga sköterskan i luckan. "Jaha, vad bra", sa jag och stoppade ändå i mitt kontokort i läsaren. "...så då behöver du inte betala" sa hon. "Nehej, ja, just det" svarade jag och försökte ruska igång mina två hjärnceller och stoppade ner kortet igen. Nästa gång kanske det blir utredning för Alzheimer, demens eller afasi.

Ge mig!

Bara för att ruska igång hjärnsellerna ytterligare så har jag nu tänkt försöka (igen) att få in min blogg på min hemsida. Hemsidan ligger i träda efter att jag fått virus. Tänkte ett tag kassera den och istället börja med wordpress. Sen for den ena hjärncellen iväg och ville göra en hemsida/blogg på blogg.se, men då började den andra hjärncellen tänka på att lära sig illustrator istället. Så nu sitter jag här förvirrad medan hjärncellerna slåss med varandra.

Vädret idag är motsägelsefullt: full sol = gå ut! svinkallt = håll dig inne!

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Jobb, Ikea, Doktor, Knä, antiinflammation, röntgen, blogg, hemsida

Väder och Skype

Jag började skriva i mina inlägg om att det snöade. Eller inte. Vad är det som gör att man blir så intresserad av vädret ju äldre man blir? En anledning är väl att man blir mer och mer kinkig. Inte var det så när man var ung. Då klädde man på sig något snyggt och modern sa: "ska du gå ut så där"? På detta svarade man "ja" och så gick man. Inte för att modern var någon tjatmoster. Hon frågade nog bara och det blev liksom ingen fortsättning. Det kunde nog mer fadern vara, men honom lyssnade man inte på alls.
Jag hade bland annat köpt mig ett par röda satinbyxor och en midjejacka i samma tyg. Jackan var i alla fall fodrad och hade pälskrage. Guuuuuuud vad jag var snygg. Byxorna rev jag senare sönder på en bil och jag saknade dom länge, länge. Så där värst tjock var ju inte jackan vilket man kan se på bilden och det kändes när man åkte med grabbarna på deras mopeder. Halva ryggen var bar. 
Visst höll man på att frysa ihjäl ibland men man brydde sig inte. Nu när man borde vara härdad, då bryr man sig. Här på bilden är jag förmodligen hos vännen Kjelle (som jag fått fotot av). Stringhylla på väggen och rökning inomhus. Det var 70-tal det.
Fadern använde sig av almanackor där han skrev in vädret för varje dag. Vad han skulle göra med den informationen vet jag inte. Förmodligen gick han tillbaka till året innan och jämförde. "Jaha, idag är det -24 och full snöstorm, men förra året då..."
Man kanske skulle göra likadant. Skriva ner sina väderobservationer som man sen kan sitta och titta på när man blivit ännu äldre. Men jag lever ju i dataåldern så jag gör nog några diagram istället. Ifall jag hamnar på något hem så kan jag glädja mina medmänniskor med diagrammen och berätta om hur vädret förändrats med femårsintervaller t.ex. 
Hem förresten. Det lär ju helt försvinna. Alla gamla och sjuka kommer att få lära sig använda datorer och skype om dom inte redan kan det och därigenom berätta om och visa upp sina liggsår och bekymmer. Budfirmor kommer och trycker i mediciner och sprutor och levererar oätbar mat. Toalettbesök kommer inte att bli något problem för då har man kommit på något sorts slutet avloppssystem som står under sängen och som man blir kopplad till. Töms en gång i kvartalet. Av samma budfirma. Rena skräckfilmen.
Men skype är ju inte fel. Många är isolerade och skulle dom kunna använda skype så skulle dom ju ha lite sällskap ibland. Dom kan ju alltid ringa jourhavande medmänniska. 

Och vädret idag bjuder på sol och -15 grader.

 Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Väder, Kläder, 70-tal, Stringhylla, Skype, Diagram

Kompletterande aktörer och Baggmyran

Idag slängde jag iväg några jobbansökningar. Igen. Sen satte jag mig framför telefonen och väntade på att det skulle ringa. Nä, det gjorde jag inte. Då fick man nog bli sittande. Däremot fick jag mail om att jag "registrerat mig" eftersom de flesta ansökningar går via bemanningsföretag. I mailet stod det: här är din kontoinformation för dina karriäraktiviteter. Visst lät väl det fint? Karriäraktiviteter. Minsann. Men dom kan ju inte veta från början att man är på döhalvan förstås.
Hälften av de jobb man går in och kollar på har tillägget "ungdom", ungdomlig miljö" eller "nyutexaminerad". Hälften av den andra halvan har tillägget "kräver" och efter det erfarenhet eller specialutbildning. Jodå... det ska nog gå bra det här. Tänk positivt. Tänk positivt.
Jag fick en länk från yng-bror där trummis och sångerska i Tant Strul beskriver sina upplevelser hos AF och i förlängningen hos "kompletterande aktörer". Det är en lång historia, men läs den gärna HÄR.
Det känns ändå positivt att någon sticker ut hakan och protesterar. Dock kan hon inte protestera hela vägen, då hon stöter på patrull med hot om utebliven ersättning. Lite lik en skalbagge blir coachen kallad för baggmyran av Tant-Strulan och hon skriver:

Baggmyran avbryter grupperna och uppmanar första gruppen att presentera varandra. De ser lätt panikslagna ut. Tittar hjälplöst på varandra. Hon uppmanar den äldre mannen i mitten att presentera den unge mannen vid sin sida. Han slår ut med händerna, säger på knackig svenska något om att han inte vet vad han heter.
– Va? pressar baggmyran. Men har ni inte förstått uppgiften?
Hennes ton hårdnar och blicken på den stackars mannen är skarp och lysten.
– Vad heter han? Vad heter han?
Den äldre mannen vrider sig plågat och svarar lågt på dålig svenska.
– Jag vet inte. Jag förstod inte … Men han kommer från Eritrea …

Och nu måste ni ju gå in och läsa fortsättningen, eller hur? Vi är alla infösta i en fålla och där hålls vi som får. Men alla dessa "sido"-aktörer gör sig ju en hacka på arbetslösheten. Så arbetslöshet skapar nya jobb. Kanske man ska utbilda sig till coach? Men jag har nog svårt att vara/bli sådär klämkäck och positivt sprudlande. Jag är väldigt mottaglig för andras känslor och skulle kanske istället falla i gråt över de arbetssökandes situation. Nä, jag ska nog jobba med djur istället. Öppna ett hem för mobbade vildsvin kanske. Jag tror även att det finns många missförstådda grävlingar där ute. Frågan är: vem ska betala?

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Jobb, Kompletterande Aktörer, Tant Strul, Coach

Tvätteriföreståndare (inte *inna)

Milda Matilda vilken liten duktig husfru jag är idag. Har bakat matbröd och kardemummabullar samtidigt som jag tvättar som en galning. Men nu är jag rädd för att jag måste göra om alltihop för jag glömde sätta på mig dressen. Inte ens ett förkläde har jag fått på mig. Undrar om jag blir degraderad nu? Fast till vad? Hemmafru måste väl nästan anses som det absolut lägsta på skalan, eftersom det är en kvinnofälla, slavgöra och allt vad det heter. Ska kanske kalla mig för Fastighetsvårdare, Köksmästare samt Tvätteriföreståndare istället. Och man får inte glömma Bloggare! Men man måste tänka på att inte kalla sig för TvätteriföreståndarINNA för då är man i fällan igen och får lägre lön.
Kom ihåg också att man är inte arbetslös utan arbetssökande! Det är en jävla skillnad det! Det är lika fint som när städkärringar plötsligt blev lokalvårdare fast dom hade samma skitjobb och samma lön. Det borde ju ändå ha medfört lite mer i lönekuvertet.

Nu ska jag ta på mig assistensmössan och lösa lite excelmystik. Det är torsdag och det snöar små, små pytteflingor.

 Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Tvätteri, Bakning, Hemmafru, Slavgöra, Kvinnofälla, Lokalvårdare

Hemma-dress

På jobbfronten intet nytt. Danslärare i break såg jag idag. Kan det vara något för mig kanske? Musikalledare fanns också. Annars är det lärare, olika chefer, ekonomiassistenter och sjuksköterskor som söks. Nä, jag lägger ner och blir lyxhustru. (Frågan är vem som anses lyxa? Är det den som är hemma och får "lata" sig eller är det maken som lyxar med att få allt fixat?) Jag har därför köpt upp mig på passande arbetskläder. Vad tycks? Förresten ska jag inte använda mig av det namnet utan ska likt kändisar säga att jag är snickarhustru (jfr fotbollsfru) bloggare och assistent. Obetald men försörjd. Elräkningen kommer att gå upp avsevärt om jag ska gå klädd så här!
Dessutom... när man är hemmafru/lyxhustru/snickarassistent - då går man ju aldrig i pension!? Möjligen som assistent kanske, när maken går i pension. Men hemmafru - det kan man vara tills man dör.

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Vinylskivor, Dynamic Hits, Popcorn, 60-tal, Mascots

Drömmar, snöskog och vinyl

Jag vet att ni avskyr när folk berättar drömmar så därför...
Jag drömde att jag hälsade på yngsta dotter med familj på en liten jävla ö i södra chattanoogabuschen. Jag vet inte var det ligger men så långt bort som man kan komma var det. Då säger dottern: "vi har flyttat hit och tänker aldrig flytta hem igen". Jag var helt förtvivlad. Såg framför mig hur jag skulle få prata med mina barnbarn via skype och inte få klämma på dom. "Äsch, du kan ju flyga hit när du vill" sa dotter och fortsatte att vimla med landets invånare. Dessa hade ett språk som ingen människa tidigare hört. Men dottern, hon var så nöjd så. Jag vaknade tårögd och svettig. Fy tusan vilken hemsk mardröm. Den sitter i än.

Bara för att få annat att tänka på så tog jag med Frazze till skogen idag. Första turen det här året! Han har trampat runt hela dagen och jag är inte människa att förstå vad han vill. Troligen har han snödepression precis som jag. Det blev ingen lång promenad eftersom jag fick syn på granne med hund varför vi smet iväg åt annat håll och hem. Man vill inte hämta ner nio kilo katt från hög tall. (Här på bilden övar han sig lite bara). Det var inte lätt att gå heller, för det var mer snö än jag trodde i skogen. Och om jag har svårt att ta mig fram så är det än värre för en katt. Men även om han har lite tyngd (ähurrrmm) så går han ju inte igenom skaren, vilket jag gjorde. Men han blev nöjd med den korta utflykten.

I hallen har nu den nya förstärkaren installerats. Tur att man har en musikteknisk yng-bror som kan sina saker. Den förstärkare vi haft görs inte längre och vi ville ju att det skulle vara en bra förstärkare med dubbla högtalarutgångar samt vinylport. Då frågar man yng-bror och så talar han om vad man ska köpa! Så nu haver det spelats vinyl.
Jag började lite försiktigt med John Lennon. Tänk så trivsamt allt blev helt plötsligt. I kväll ska vi kanske gå igenom våra vinylare och rensa ur lite. Dels sånt som bara har hängt med och som aldrig spelas. Dels såna som blivit så sönderspelade så att spåren nästan gått igenom. Men det kan vara så att omslagen ändå får vara kvar. Det var ju också en tjusning med vinylskivor. Eller är, ska man väl säga, för dom finns än. Och verkar även komma tillbaka. Att det sen kan förekomma ett och annat knaster... ja, det är bara som det ska vara.

Läs även andra bloggares åsikter om Drömmar, Skogspromenad, Katt, Förstärkare, John Lennon, Vinyl

Slut, slut, det är alltid slut!

Igår var jag och Gubbe på Ikea. Jag må vara en udda figur, men jag gillar INTE Ikea. Det kan ju ha att göra med min person. För jag blir galen varje gång som just MIN VARA ALLTID ÄR SLUT! Det är vid sådana tillfällen jag önskar att jag kunde utagera utan hämningar. Istället imploderar jag. Hela mitt inre förflyttar sig några decimeter runt inuti kroppen. Tarmarna ligger någonstans i halsgroppen och hjärtat ligger och bultar i ena jumsken. Därav min vobblande gång. Möjligen väser jag lite i ena mungipan.
Alltså, när jag väl har bestämt mig - vilket kan ta en helvetisk tid - då vill jag att det ska finnas tillgängligt så att jag kan gå från A till B. När jag handlar på Ikea, vilket inte är särskilt vanligt, så blir det alltid stopp. Eftersom det är närmast till Uppsala så åker vi dit. Och varenda gång går vi på en nit.
Vi hade faktiskt redan tittat ut en TV-bänk vi ville ha på en annan butik, men det var så lång väntetid på den, så då tänkte vi att vi skulle kolla på Ikea ändå. Först. Ifall att...  Och så stod den där. Ett hopplock - som så mycket annat på detta varuhus - som passade oss bra. Vi fick en lista på hopplocket och begav oss till lagret. Allt fanns utom en av glasluckorna. Den var slut!
Om kärringen som gav oss plocklistan hade berättat detta så hade vi säkert struntat i alltihop och beställt den vi först såg. Nu hade vi ju plockat ihop allt. Gubbe frågade vid monter om det kanske möjligen fanns någon ändå i någon vrå (fast det stod i datorn att det bara fanns en kvar) men icke.
Nu bestämde vi (läs Gubbe, själv var jag i koma) ändå att ta det vi hade och åka nästa dag (idag) till annat Ikeavaruhus. Men jag tänkte att det är bäst att kolla vad som finns hemma. Så idag gick jag därför först in på Uppsalas sida och där stod det att det fanns 7 st hemma!!! Så det är ju ingen idé att rätta sig efter vad som står på nätet.

Nu sitter jag här och samlar krafter för ännu en utflykt till detta varuhus. Men jag tänker ringa innan jag åker dit. Jag ska dessutom packa upp de delar vi fick med oss hem. Jag vill inte uppleva att få åka ytterligare en gång för att något är trasigt eller fattas.
Ikea är nog rolig och bra för dom som gillar att titta och köpa direkt. Men det passar inte mig som inte kan bestämma mig. Jag är ingen impulsköpare. Förra veckan var jag i ett stort centrum för att köpa fotoramar. Dom fanns naturligtvis inte. Slut! Varenda butik skrek REA och jag åkte hem med.... ingenting! Jag blir irriterad på mig själv ibland för att jag inte bara kan slita åt mig några klädesplagg i flykten. Men billigt blir det ju. Men det är inte av snålhet utan för att jag är så velig och praktiskt tänkande. Fel färg, fel form, passar inte till något jag redan har, kan jag sy själv, osv.
Men lite lycka blev det ändå igår eftersom vi köpte oss en ny stereoförstärkare. (Dock inte på Ikea!!!) Så nu är vi med i Hi-Fi-klubben igen! När den väl är inkopplad ska vi dra igång våra gamla vinyler på högsta volym! Dom har vilat länge nu och behöver luftas. CD-skivorna får vänta.

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Ikea, TV-bänk, varuhus, Hi-Fi, vinyl

Jag och Mumin i mörkret

Funderar på att slänga ut min visseljohanna. Den knallröda vattenkokaren. Bara för att den är just röd. För nu är det slutjulat här. Jag har plockat bort allt rött, tingeltangel, glitter, blingbling, slingor, adventstjafs och dylikt. Den nu passerade julen har varit rödare än någonsin i det här hemmet och nu vill jag inte se rött längre för då ser jag rött.
Därför går vardagsrummet nu i svart/vitt och köket i grått. Lika färglöst som en grävling. Förutom visseljohanna då förstås och en skål med röda tomater. Köper nog gula nästa gång.
Det är något märkligt med mig och "vintermys". Jag tycker om tända ljus och brasor. Ända tills vi har passerat nyår. Då plötsligt slutar jag att tända ljus. Ja, alltså det händer väl, men det är inte detsamma som innan. Jag vill plötsligt ha BELYSNING! Jag vill ha SOL! Men den får man ju leta efter. Det är ju liksom lite tidigt på året att redan i januari vänta sig ett vårljus. Men det har väl också att göra med min felaktiga tidszon.

För att slita Gubbe från den trista TV:n tog jag även fram ett pussel. Han fick börja med ett på 300 bitar som lite uppvärmning. Vi pusslar inte så ofta längre eftersom katterna tycker att det är så roligt att lägga sig mitt i och långsamt fösa bitarna ner på golvet. Men vi gör ett försök. Man får bara komma ihåg att lägga en duk över när man går därifrån.

I natt drällde det ner snö igen och depressionen är total. (Måste komma ihåg att ta fram ljusbehandlingslampan). Men man kan ju som sagt inte vänta sig någon vår i januari. Men mer snö vill jag inte ha. Solfan hade mage att visa sig strax innan den skulle gå ner. Jag kände mig lika förvirrad som Mumintrollet  när han väntar på solens återkomst och den kommer upp vid horisonten för att sen bara dyka ner igen.
För att stärka depressionen ytterligare så vill snuvan varken bryta ut eller försvinna. Sitter där i skallen som en igelkott i ide. Allt man gör går åt den välkända helvetet. Jag meddelade Gubbe att om jag skulle försöka hänga mig så skulle takkroken säkert lossna. "Ja, den håller bara för arton kilo" svarade han. Bra, då behöver jag inte försöka med det. Säga vad man vill men hjälpsam är han.
Nä, man får väl förlita sig på att de högre makterna frambringar lite solsken både på himlen och i kroppen.

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Depression, Visseljohanna, Jul, Grått, Grävling, Muminntrollet, Teletubbies

Wokad gnu, någon?

Nu är det djurparkskonstigheter på gång igen. Denna gång gäller det att personalen på Parken Zoo har avlivat och ätit grillad gnu. Detta får mig osökt att tänka på modern. Nu är hon ju inte med mig längre mer än i tankarna, men där dyker hon upp titt som tätt. När det gäller detta med gnu, så var det på den tiden modern bodde i höghus på sjätte våningen.
I lägenheten mitt emot bodde ett yngre par från något asiatiskt land. Dessa två lagade mat på sitt hemlands vis med mången krydda. Så fort man steg ur hissen slog doften emot en av spiskummin, curry, chilli, ingefära m.m. Så plingade man på hos modern och när hon öppnade skrynklade hon ihop ansiktet, utstötte ett "huuuh" och sa: "fy tusan, nu stinker det wokad gnu igen". Hur hon visste om - eller att - det var gnu framgick inte. Vi trodde att det var ett skämt, men det ser man ju nu att det funkar ju på grillen, så då funkar det säkert i woken också.
Nu var det väl i och för sig inte gnudoften hon hakade upp sig på, utan mer kryddblandningen. Modern hade inte annat än salt, vitpeppar och lite kryddpeppar i skåpen. Hon kunde säga att paprikakrydda var "rätt" gott men hon hade den sällan eller aldrig hemma. Sen kan jag förstå att det var jobbigt med lukten för det fanns ju inte ordentliga fläktar utan några icke fungerande ventiler över spisen. Det kan ju omöjligt dra ut matoset så då gick det in till grannen istället.
Längre tillbaka i tiden när vi bodde hemma hos våra päron, så åts det höns ibland och då användes den "gamla vanliga" gula curryn till såsen. Jag minns att jag gillade det men fadern sa: "kan du sätta dig på balkongen med det där, det luktar fan". Han tyckte att mat - som skulle bestå av kött/fläsk/fisk, fet sås och kokt potatis - skulle vara kryddad endast med salt och vitpeppar. Grönsaker fanns till söndagssteken men det ville han inte ha, för det blev han sjuk av! Så för det mesta fick han som han ville. Sen tackade han för maten genom att säga: "hade jag inte fått nåt så hade det gjort detsamma". Kul kille.
Så... har ni någon gnu på lager så är det bara att hugga in. Förra året var det ju fler sällsynta djur som avlivades på parken och då hette det att man behövde få mer plats. Men nu kan man ju undra om det inte finns några f.d. parkarbetare i det här landet som vet hur bongoantiloper, kubakrokodiler eller pumor smakar...

Färsk bongofilé

Läs även andra bloggares åsikter om Djurpark, Gnu, kryddor, curry, vitpeppar, bongoantilop, kubakrokodil, puma