Glad Påsk!

Jag känner mig ungefär lika glad som Gusten ser ut. Men det blir nog påsk ändå...

Dystert konstaterar man att det är dags att sluta äta

Nu försöker dom få oss att bli vegetarianer allihop tror jag. Alla dessa larm om kött som inte är kött. "Biff med bönsås innehöll kycklingmaterial och blod". En hamburgare som inte innehöll något nötkött utan "hjärta och blod" och så Lammcurryn som innehöll kött som inte ens laboratoriet lyckades klara ut från vilket djur. Och så griskött i kebaben.
Det som först slår mig i allt detta är att det är fan vad påhittiga folk är. Om man nu kan använda blod och hjärta och få det till att se ut och smaka som en hamburgare så är det fanimej genialt. Sen vill jag naturligtvis inte ha det. Jag vill dessutom veta vad jag äter. Men det är ändå genialt.
Det tråkiga i det hela är ju att man luras. Vi kunde väl få välja om vi vill ha låtsas-hamburgare till en billigare penning och därmed använda allt som är ätmöjligt. Det gjorde man ju förr. Det var väl inte något som slängdes bort på en gris vid slakt. Om inte annat så hamnade det i pölsan.

Hagby Gård, Enköping

Vi har pratat mycket om höns här hemma. Jag har ju äntligen fått tag i Ekokyckling från Enköping och från Bosarp. En kyckling på över 2 kg inköptes från Bosarp och jag var helt lyrisk över smak och köttmängd. Men så funderade vi på var värphönsen tar vägen? När jag var barn fanns det höns att köpa, men inte nu. Svaret fanns att läsa på SVT.se: Varannan höna går till matproduktion (kanske till biffen ovan då!) 30 % används till minkfoder och köttet från var 5:e värphöna bränns upp för att det inte går att konkurrera om priset.
Men HALLÅ! Kan man skänka något istället för att bara slänga bort/bränna upp?  Mängder av människor går hungriga och äter gladeligen hästlasagne! (Sen undrar jag hur det fortfarande kan finnas minkfarmer, men det får bli i ett annat inlägg.)

Frågan är vilket som är värst. Alla dessa restdelar av djur som används på "fel" sätt, eller de enorma mängder av konsistensgivare, smakämnen och kemikalier som blandas i maten. Kommer vi framöver att våga äta ute på krogen/korvmojen? Är köttpirogen kanske fylld av grävling och chicken nuggets kanske innehåller råka (såg att antalet minskat i Uppsala).
Och inte skulle det bli lättare att vara vegetarian heller med det dåliga utbudet av eko och rättvisemärkt. Kan man leva på kranvatten??? Inte nu i alla fall för jag är förkyld som en... som en... som en hel karl! Och vatten smakar pyton. Men en kopp te kan jag nog dricka....  kanske plockat av en minderårig, underbetald, besprutningsförgiftad arbetare.... Suck! Undrar om det inte är kycklingrester i tepåsarna också.

Läs även andra bloggares åsikter om Mat, Kycklingrester, Matlarm, Kebab, Höns, Kyckling, Ekokyckling, Matproduktion

Snorstora läppar

Jaha, nu har man fått sitt straff för att man inte kan låta bli att pussa på små snoriga barnbarn. Förkylningen har slagit till med sin knytnäve. Ruggig, ont i halsen, snorig och det kliar som satan i öronen. Det är sånt man får stå ut med. Men i morse vaknade jag och såg ut som Lulu Carter över munnen. Munsår som heter duga! Nu är jag inte helt lik henne på munnen, för man får ju aldrig munsår så där jämnt, utan det sätter sig på ena sidan.
Jag såg en glimt av Lulu igår i Filip och Fredriks hiss på TV. Jag tyckte läpparna hade blivit ännu större. Hur nu detta kan vara möjligt. Överläppen var nästan uppe vid näsan nu. Tänk när hon får munsår!!! Stackars människa. Men såna där besprutade saker kanske inte munsåren biter på.
Jag googlade runt lite på läppförstoringar och tydligen kan man göra ett bestående ingrepp med ett inplantat av Gore-tex! Ja, du läste rätt. Sprätta upp läpparna och kläm in en bit av en gammal regnjacka. Det går bra. Man får ju hoppas att det inte är av riktigt samma struktur eftersom Gore-Tex är giftigt för både människor och miljö. Men vad gör väl det om man bara får fluffiga, fina läppar, tralla, tralla...
Tänk om folk kunde se till helheten istället för detaljerna. Så mycket bättre det skulle vara. Och då menar jag inte bara utsidan!

Det är i alla fall otäckt. Att ha munsår alltså. Snudd på värre än förkylningen. Och jag som äntligen har fått mina surdegar färdigjästa. Jag bara MÅSTE ju baka idag. Jag får väl sätta en plastpåse över huvudet och klippa hål för ögonen medan jag bakar. Det känns inte så där jättekul att stå och snora över deg.
Sen ska man ju påska till det också är det väl tänkt. Vi får se hur det blir med det. Blir jag frisk så blir det påsk, annars inte. Det är inte troligt att Gubbe tänker släpa fram fjädrar och annat pynt eller planera in någon påskmat heller. Men ägg har man för det mesta hemma och sill finns i kylen, så vad är problemet? Barnbarnen ska ju få sina påskpåsar förstås, men det får väl vänta om jag ska ligga här och snora.

Apropå läppar - det kanske är mupparnas fel att så många vill förstora läpparna...
Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Förkylning, Munsår, Inplantat, Gore-Tex, Förstorade läppar

Maby baby

Ikväll ska det göras nya barn! Eller vad ni nu väljer att pyssla med. Det är nämligen dags för nedsläckning under Earth hour!

Jag har inte ens någon koll vad det är på TV ikväll, men det skulle inte förvåna mig om det är något bra just då! Det vore ju typiskt efter denna TV-torka-vinter. Men å andra sidan, om det kommer något som kan vara sevärt så är det säkert repriser.
Nå, här ska vi inte göra barn i alla fall. Men man kan ju leka göra barn. Eller så tar vi fram något spel som man inte ser ett skit av i stearinljusskenet. Kanske blir vi tvungna att prata med varandra. Vi får se. Klockan halv nio hur som helst så ser ni till att släcka alla lampor! Det sägs inget om mobiler, men jag tycker att det säger sig självt. Plus alla andra elkrävande prylar. Ungefär allt vi har omkring oss.
Nu tycker ju Gubbe att det blir lite jobbigt om han ska gå och styra om alla automatiska utelampor. Han kan sträcka sig till lamporna i rabatten. Vi har i alla fall energilampor utomhus.

På torsdag är det inplanerat att Gubbes 8:e barnbarn ska komma. Jag har 4 barnbarn. Min bonusdotter har tre bonusbarn. Det blir alltså snart 15 barn! Så till alla våra barn skickar jag en hälsning: välj att spela spel!

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Earth hour, Släck, Barnbarn, Barn

Stöldbegärligt kaffe

Jag dricker kaffe. Bryggkaffe, kokkaffe, snabbkaffe. Latte, cappuchino, espresso. Jaha då, bara det innehåller coffein. (Och kom nu inte dragande med cocacola för det dricker jag INTE!) Jag dricker ganska ofta (läs för jämnan) snabbkaffe när jag är själv hemma. Även när Gubbe är hemma också faktiskt. Bekvämt och bra. Men det ska vara av rätt sort. Det går inte med vad som helst.

Gott bryggkaffe!

Därför - sist jag var på Ica - stod jag och letade som en galning bland kaffeförpackningarna. Det fanns mängder av märken, mängder av sorter, men endast en usel sort av snabbkaffe. Till slut när jag stått där en lång stund och letat och suckat så ser jag en liten, liten lapp där det står att det kaffet finns i kassan! Naturligtvis inte i alla kassor heller utan en av kassorna. Så jag ställer mig i den kön och säger att jag vill ha en påse och frågar varför dom står just där. Jo, för att det är stöldbegärligt! Snabbkaffe! Jag har väl aldrig hört på maken. Vart är världen på väg?

Jag funderade en lång stund på varför just snabbkaffe skulle vara stöldbegärligt. Det finns ju så otroligt mycket annat i betydligt behändigare förpackningar som måste vara snovänligare. Såg framför mig skumma typer som stoppade snabbkaffe innanför rocken för att sen smyga till kassan och betala för en liter mjölk.
Idag blev det likadant, men den här gången på Coop. Hittade inget snabbkaffe där heller och ingen att fråga. Och när jag kom till kassan så hade jag glömt det.
Undra på det, för jag gick och irriterade mig på att det var så uselt med Eko- och rättvisemärkta varor så jag kunde knappt handla. (Och förresten så är det OTROLIGT uselt med rättvisemärkt snabbkaffe öht!) Vid frukt- och gröntbergen fanns det fyra förpackningar med inplastade äpplen och några bananer som var eko. Det var allt. Men det fanns otroligt gott om vindruvor! Ni vet hur det är med vindruvor nu va? På naturskyddsföreningens sida kan man läsa detta:

Rester av tio olika bekämpningsmedel som överskrider EUs akuta referensdos hittades i 73 prover av bordsdruvor. Och i enstaka fall överskreds referensdoserna för barn med ända upp till 900 procent.

Mums fillibabba! Fanns det några ekodruvor då? Nej! Dessutom ser jag på nätet att detta har man påpekat redan 2008! Och här går vi och mumsar vindruvor för glatta livet och tror att vi får i oss något bra när vi äter frukt istället för godis. Och alla dessa russin som barnen äter. Hur mycket gift är det kvar i dom?
Ibland känner jag att dom där cigaretterna jag drog i mig nog inte gjorde någon skillnad. Och hallonbåtar kanske är något av det nyttigaste vi har att äta.

Läs även andra bloggares åsikter om Kaffe, snabbkaffe, Ica, Coop, Stöldbegärligt, Bekämpningsmedel, Eko, Vindruvor, Besprutat

Röra på fläsket

Som jag känner mig

Det känns som att jag skulle behöva gå ner sådär tjugoåtta kilo. Känns alltså. Passar ju väldigt bra när man bakar matbröd för fulla muggar. Som dessutom är godast nybakat! Så fort jag känner mig så här uppstoppad så blir jag dessutom hungrig. Är inte det underligt? 

Nej, röra på sig var det. Men den här ryggen protesterar fortfarande. Den var ovanligt pigg i helgen när det var full rulle på dansgolvet och på karaokeen. Det kunde vara jag där till höger. Jag känner mig ungefär sådär, fast lite större. Men jag har för mig att jag hade byxor på mig hela tiden. Ja, just det... jag har ju ingen tatuering heller. Då är det inte jag.

För lite dans alltså! För lite rörelse. Jag vill ha vår med långa katt-promenader i skogen. Ta en sväng på cykeln. Plocka blommor.
För bantning går bort! Jag har jo-jo-bantat färdigt. Aldrig att jag tänker sitta och låtsas igen att morötter är lika gott som chips! Möjligen kan  jag försöka tänka på mängden jag stoppar i mig. Möjligen!

Om man skulle ta sig något att äta...

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Vikt, Dans, Tatuering, Bantning, Rörelse

Sigtunahålligång och bakning

Nu har somliga Sigtunabor satt morgonkaffet i halsen. Hultsfred flyttar hit i sommar! Ser framför mig hur dessa gnällspikar som inte ens tål en endaste bryggdans i Sigtunahamnen på sommaren flög i taket i morse. Tyvärr är det inte så att dom får nåt att gnälla över. Platsen ligger visserligen i Sigtuna kommun men långt ute på bondvischan. Åt rakt motsatta hållet från fina staden.
Här har man tillbringat en hel del tid i sin ungdom. Dels gick jag i skolan-på-landet här och dels så hade jag kompisar som jag hängde hos.Hade någon sagt då att här kommer det att bli en festival om sisådär fyrtio år då hade vi skrattat ihjäl oss. För att inte tala om att vi inte ens kunde tänka oss fyrtio år framåt. Men det är ju en annan femma.

Synd att det inte var närmare mig. Jag såg framför mig hur jag skulle baka bröd och sälja för glatta livet. Men det kanske man kan göra ändå. Jag håller nämligen på och bakar.
Nu har jag äntligen satt igång två surdegar också. En råg och en vete. Jag måste ju ha det för att kunna baka recepten som finns i mina bakböcker. Surdeg är grejen. Jästbröd kan vi glömma. Just nu håller jag på och anstränger en deg med att vila i 10 minuter och knåda i 10 sekunder och sedan göra om denna procedur 4 gånger. Sen ska det jäsa i en timme. Efter det ska det jäsa i formar i 30 minuter och bakas i 40-50 minuter. Det är inte direkt något man gör undan och sen åker och handlar. Man är ganska låst till köksregionerna. Tre timmar och två limpor. Klart som fan att bröd är dyrt om dom räknar in arbetstimmarna också. Men bagare har väl fyrtioåtta andra bak på gång samtidigt.
Det har inte jag. För jag har tomt i mina skåp. Oliv- och syltburkarna skriker på sällskap när jag öppnar kylskåpsdörren. "Prata lite med ostkanten" säger jag till dom "innan den blir fågelmat".
Dom stackarna mindes jag plötsligt i morse också. Joglisarna alltså. Totalt slut i alla matholkar. Jag som varit så duktig och fyllt på ända sedan mitten av oktober. Jag blev lite orolig att dom skulle komma flygande och hacka mig i huvudet, men jag har inte sett till ett endaste fjäderfä. Dom har väl blivit sura och dragit iväg till något annat matställe kanske. Eller så sitter dom och håller i sig för allt vad fjädrarna håller, för det blåser en satans nordan här idag. Men solen har - kors i taket - tittat in på glasverandan och värmt upp, så där ska jag och Frazze nu ta en kopp kaffe medan vi väntar ut jäsningen. Köpp, köpp!

Läs även andra bloggares åsikter om Hultsfred, Sigtuna, Skepptuna, Bröd, Bakning

Det är väder minsann

Så här ser det ut utanför mitt fönster idag. Stora feta flingor vräker ner. Alla undrar var våren är...

Därför ska jag påminna er om att så här såg det ut förra året den 5:e mars. Det var svinkallt!

... men den 28:e samma månad kunde jag ta detta kort!

Den 14:e mars 2011 var det så här vitt på backen när grannhundarna poserade.

Och den 14 april kunde jag ta dessa blåsippskort.

Mars 2010 var det så här snöigt...

...och den 3:e april kunde Frazze gotta sig i solen. Men som ni ser, snön ligger kvar!

Den 24:e mars 2009 var det isvindar över Sigtunafjärden...

...och först den 11:e april kunde jag fota blåsippor.

Jag tror att vi lurar oss själva att tro att det ska bli vår i mars. Möjligen kan det bli dagsmeja om solen bara behagar visa sig. Det är nog den största skillnaden under dessa fem år, att solen varit så osällskaplig denna vinter. För att inte tala om förra sommaren och hösten.
Jag kan bara konstatera att mina favoritmånader; våren och hösten, har krympt. Våren kan man eventuellt hitta i april. Sen slår sommarvärmen till. Om det nu blir någon sommar och inte något sorts icke-väder som förra året. Hösten pågår från mitten av september till mitten av oktober, sen kommer vintern.
Sedan någon dårfink myntade uttrycket: "om det inte blir några vintrar mer pga den globala uppvärmningen, då är jag för det". Se nu hur det blev istället! Det är tydligt att man får lära sig att njuta av Sibirien-känslan i fortsättningen.

Emalj, plastmassa eller plastic padding

Nu har jag åtgärdat en plåga åtminstone. Min trasiga tand är lagad! En plastlagning som gått sönder och släppt in baciller byttes ut.
"Tillhör du dom som vill ha bedövning" frågade tandläkaren (som inte var min ordinarie).
"Så mycket det går" svarade jag som jag brukar.
"Det går bra, vi har extrapris idag" svarade han - stack in nålen längst bak i käften där det krasar som bäst - och pumpade i någon halvliter bedövningsmedel. Han påpekade att bedövningen skulle sitta i, i 3-5 timmar så jag skulle inte kunna vissla på ett tag. Sånt är bra att få veta. Tandborrningssmärta är min akilleshäl. Jag har hög smärttröskel i vanliga fall, men när det gäller att borra i tänderna, då är bedövning inte ett svårt val.

På väggen satt en tavla med en gammal flinande gubbe. Han hade endast en tand i munnen.
"Det är väl inte någon av dina patienter?" frågade jag.
"Säg inte det", svarade TL. "Han är ju i alla fall glad. Det är därför han sitter där".
"Jaha", sa jag (lite lätt läspande eftersom bedövningen började ta) "det är alltså lite av - det kunde ha varit värre - som gäller?".
Han skrattade jakande på det, medan mina tankar vandrade vidare och fastnade på varför man inte kan använda badkarsemalj på tänderna. Emalj som emalj liksom. Varför inte? Farsan använde ju Plastic padding för att laga tänderna. Detta hann jag dock inte fråga om innan krokar, tänger och borrar kom fram.

Jag blev bedövad från bakre delen av vänster öra, ner mot strupen och upp till höger mungipa ungefär. Det tog väldigt bra. Jag kände inte ett jota. Inte ens när jag bet mig i tungan.
Jag har inte bara en liten mun. Jag har en stor tunga också. Det är ingen sån där lång, smal, slingrig Gene-Simmons-tunga som man kan slicka sig på näsan med. Det är mer en frukostkorv. Det är inte bra när man blivit bedövad. Hela vägen hem hade jag fullt sjå att hålla tungan rätt i munnen. (Det måste ju vara detta man syftar på när det gäller detta talessätt!?)
Jag började med att hålla munnen halvöppen, men insåg efter ett tag hur jävla fånig jag måste se ut, för att inte tala om hur blöt jag blev av allt drägel.
Då kom jag på att om jag får in frukostkorven på rätt ställe så kan jag bita ihop och sen hålla munnen stängd tills bedövningen släppt. Så jag liksom flyttade över tungan till höger sida mellan tänderna och drog den sedan in bakåt samtidigt som jag lät tänderna mötas. Det gick bra.
När jag gjort detta slog det mig plötsligt att jag inte kunde känna om jag bet mig i kinden heller!! Detta gjorde att jag fällde upp munnen på vid gavel igen.

Frukostkorv - ej tunga!

Jag satt så en stund tills jag fick en ny idé: om jag stängde läpparna, blåste upp kinderna, stoppade tungan så långt bak i gommen som jag kunde och sen bet ihop så skulle det kunna funka. Jag gjorde så. Det gick bra. Fråga mig inte hur jag kom hem. Det är inga bucklor i bilplåten i alla fall.
(Jag tänkte först googla fram en bild på en tunga men dom var så rysansvärt skitäckliga allihop så det fick bli frukostkorv istället!)

Idag har jag hälsat på två godisar och deras mamma hjälpte mig att fixa till kalufsen och naglarna. Det tackar man så hjärtligt för. Det var dessutom välbehövligt. Nu ser jag inte ut som Pomperipossa längre. I håret alltså! Ansiktet kunde hon inte göra något åt. Det är ett hopplöst fall. Men när jag tänker på det... man kanske kunde använda genomskinligt nagellack i ansiktet. Liksom strama till huden där den skrynklar sig för mycket och stryka på lite lack. Sen får man kanske hålla sig ifrån roliga människor.

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Tandläkare, Bedövning, Tunga, Frukostkorv,

Inplastning, perforering och startsnören

Minst en gång om dagen blir jag lite lätt irriterad. Minst en gång om dagen är man tvungen att ta sig in i någon förpackning av något slag.

Sist jag köpte en DVD så satte jag mig i fåtöljen, tog fram den inplastade DVD:n och började pilla i ena hörnan. Jag satt där och pillade och krafsade. Jag tog det lugnt och krafsade omkring runt hela DVD:n för att kunna hitta en liten flik att kunna klösa vidare på. Jag hittade ingen. Tog då mina naglar och drog fram och tillbaka i skåran på sidan. Det hjälpte inte ett dugg. Tog i lite hårdare varpå en nagel gick av. Satte då DVD:n till min mun och försökte gnaga ett hål i ena hörnan. Neeej då. Det gick inte heller. Eftersom min lugna kropp nu började känna av en förhöjning i adrenalinnivån reste jag mig och gick ut till köket och tog fram en kniv. Det hjälpte. Ska det behöva vara så infernaliskt inpackat??? Det verkar som om hela förpackningen har blivit doppad i lim. 

Sen har vi matförpackningar. Dessa fina flerfärgskartonger som har en jättefin perforering som man lätt (!!!!!) ska kunna öppna och sedan återförsluta. Ja, inte vet jag om jag är ovanligt korkad, men nog lyckas jag för det mesta få kartongen att gå sönder på alla andra ställen än i perforeringen.

Öppnings- och slängvänlig

Vad som är ännu värre är att ibland när man har öppnat en förpackning så hittar man små, ännu mer öppningsovänliga förpackningar inuti! Det måste vara en djävulsk människa som hittar på sånt och det gör mig galen. Så är det bland annat med den mjuka kattmaten. Därför köper jag inte den kattmat katterna gillar bäst, utan den som har en öppningsbar förpackning. Just den här är väldigt lätt att packa ihop när den ska slängas också. Ett stort plus! (Däremot har jag inte kollat än hur ekologisk och hästfri kattmaten är. Står på göra-listan).

Sen finns det en annan variant också där man har en liten perforerad djävulsk lucka på ena kortsidan där det kan stå: "tryck". Ja, har man en kniv vid sin sida så är det inga problem, men annars går tumnageln av halvvägs ner på tummen när man trycker in den. Som om det inte vore nog. Nu har man alltså lyckats få in pappfliken i kartongen - men hur fan får man ut den??? Utan kniv alltså. Om fliken fortfarande är kvar inne i kartongen så kan du ju försöka hälla om du vill. Men se då stängs den lilla luckan igen. Fiffigt va?

En annan sak. "Startsnören". De brukar sitta runt kakförpackningar t ex. Ja, för det mesta tror jag inte att det är startsnören utan bara dekoration. Nio gånger av tio - i de fall där jag faktiskt hittar början på snöret - går det av innan jag så mycket som får upp en liten flik. Att försöka öppna på annat sätt är uteslutet. Även dessa förpackningar verkar vara doppade i lim. Kan detta vara hälsosamt? Åter tar man fram kniven.

Det måste ju finnas folk som är anställda för att hitta på dessa öppningar, perforeringar och startsnören. Förmodligen har man däremot inte anställt folk som kollar om det verkligen fungerar. Jag får förmodligen skaffa bälte med vidhängande morakniv. PS. Just idag mår jag bra...

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Förpackningar, Kartonger, Perforering, Startsnöre, Inplastning

Voodoo eller bara otur?

Tror ni på Voodoo? Alltså, den där delen med dockor och nålar? Jag undrar om jag inte börjar göra det. Någonstans sitter det någon och har lindat ett av mina hårstrån runt en docka och sticker nålar lite här och där. 
I torsdags så stacks jag i pannan så att bihålorna började värka. Sen stacks jag i tinningen så jag fick migrän och till sist kördes det in en nål i ryggen igen. Fan, fan, fan! Så nu har jag varit däckad fredag, lördag och söndag igen. Jag funderar starkt på att börja använda blöjor, för nu var det andra gången som ryggen "gick av" just när jag var på toa.

Jag lyckades ta mig upp och ut idag för en promenad och det gick bra. Man ska ju röra på sig om man kan. Men migränen hade ju inte släppt, så sen blev det viloläge/sömn.
Imorgon vill jag vakna och vara pigg som en mört. Och varför är mörtar så pigga då kan man fråga sig? Borde det inte heta pigg som en spigg istället? Det rimmar ju åtminstone.

Just det... glömde ju att jag har blåsor i gommen och hål i en tand också.... men... min högra arm och vänster vad känns rätt okej (än så länge).

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Gnäll, Voodoo, Migrän

AF - del fyrahundrasjuttiotvå... typ.

Har ni ledsnat? Då ska ni se mig då!

Ni som läste gårdagens inlägg vet att jag träffade en människa på AF igår. En trevlig och tillmötesgående sådan. Dom växer inte på träd. Hon såg till att min avanmälning togs bort. Idag fick jag svar från min handläggare på mailet som kom bort. Mitt nästa steg blir att byta handläggare. Om man kan det.

Mina frågor i brevet:
1. Jag har fått en "kallelse" från dig. Där står det att jag ska verifiera mina meriter. VAD exakt är det för meriter. Det enda jag kan hitta är "övriga meriter" och det har jag inga.

Svar: Vad gäller dina meriter är de flesta verifierade redan. 

Kommentar: Är detta ett uttömmande svar och klart som korvspad? Knappast.

 
2. Sen undrar jag varför allt kommer via brev? Varför inte skicka ett mail istället så jag kan ta mig in direkt via länk?

Svar: När en avanmälan sker skickas ett brev per post. Det är vårt system som skickar detta automatiskt. Man kan inte få brevet mailledes för att undvika tekniska problem. 

Kommentar: Jag menade inte avanmälan. Jag menade meddelanden med länkar till internet.

3. Nu ska jag alltså komma till er senast 130321 för att komplettera dessa uppgifter. Annars kan jag bli av med min ersättning. Varför alla dessa hot om avstängning i vareviga brev? Detta påpekas dessutom dubbelt upp i senaste brevet.

Svar: Det är ditt ansvar att kontakta oss genom de servicevägar som finns. Jag rekommenderar att du ringer Kundtjänst framöver för att undvika tekniska missöden via mail.

Kommentar: A. Varför finns det kontaktpersoner när dom hela tiden vill att man kontaktar kundtjänst? B. Tekniska missöden händer ungefär lika ofta som att posten inte kommer fram. C. Varför får jag inte svar på frågan?

Svarsbrevet inleddes dessutom med:

För att bli påanmäld igen måste du besöka Arbetsförmedlingen annars riskerar du att gå miste om fler ersättningsdagar.

Kommentar: Jag var ju där igår och blev påanmäld??? 

Nu har jag mailat kontaktpersonen igen och förklarat en gång till vad jag menar och ställt nya frågor. Hur ska det sluta? Men jag behöver ju inte känna mig ensam. Jag hittade den här sidan på internet. Därifrån har jag tagit dessa "klipp". Först är det signaturen "värd mer":

"Sen det här med dom ständiga hoten i all korrenspondens. Jag har inte gjort något fel, jag är arbetslös? Att jag ständigt ska behöva utstå en massa hot hjälper inte mig att få ett jobb, det får mig att känna mig mer värdelös och som någon det är fel på eftersom att jag inte är värd en proffesionell ton utan endast hot."

 Anonym skriver: 

"Handläggaren inledde mötet med att ifrågasätta om jag hade sökt några jobb och att jag måste söka jobb för att jag uppbär A-kassa och om jag inte hade sökt jobb så skulle jag avanmälas. Jag talar om att jag naturligtvis sökt de lämpliga jobb som finns och hon fortsätter då med att tala om att jag måste söka alla jobb som finns i hela Sverige och att jag även måste söka jobb i hela Europa eftersom vi är ett enda stort land."

Jess skriver:

"Självförtroendet är i botten efter varje besök där. De borde heta Akassa-kontrollanter istället för Arbetsförmedlare!"

Det skulle inte förvåna mig om det kommer ett brev nu där det står att om jag fortsätter att skriva om AF så kommer jag att bli avstängd och förlora min a-kassa. Men då är ju allt som vanligt ändå...

Läs även andra bloggares åsikter om Arbetsförmedlingen, Avanmälan, Påanmälan, Kundtjänst, A-kassa

Det var en gång...

Idag har jag varit hos AF igen. Dom blev lika glada den här gången.

"Välkommen! Välkommen! Som vi har väntat!" ropade alla i kör när jag klev in på den röda mattan.
"Åh, men så länge kan ni väl inte ha väntat" svarade jag "för jag fick ju brev igår om att jag skulle skynda mig hit".
"Men vi har saknat dig. Det är säkert" sa en rödhårig kvinna med flackande blick. "Vill du inte slå dig ner i schäslongen och ta ett glas Alliansjuice så ska vi hjälpa dig".
"Tack, men det är bra" svarade jag. "Jag skulle däremot vilja ha ett jobb".
"Ha, ha, jaaaa, tänk så många det är som vill ha det nu för tiden" sa en liten flintskallig man som plötsligt stack ut huvudet ur ett av rummen. "Nu kan vi ju inte bara ge bort jobb sådär utan vidare. Vad har du för meriter?"
"Jag kan allt som inte har med siffror att göra" svarade jag. "Snöplog har jag  aldrig kört heller, men det kan jag nog klara av".
Den lille flintskallige kom närmare och glodde på mig. Sen sa han: "Har du papper på det?"
"På vad?" frågade jag. "På att jag aldrig kört snöplog?"
"Du måste ha papper på det du kan" sa han. "Det måste finnas meriter. Det måste finnas betyg och referenser".
"Får jag inget jobb annars" frågade jag.
"Nja, nej, alltså... det blir ju svårt" svarade flinten.
"Men... ni heter ju arbetsförmedlingen. Är det inte förmedlar jobb ni gör?" frågade jag.

Här tar plötsligt sagan slut för jag kan inte få till någon fortsättning. Men försök ni.
Men jag träffade  i alla fall på en väldigt tillmötesgående kvinna idag, som såg till att ta bort min avregistrering. Kanske hade jag ovanligt stora pupiller när jag stegade in och kanske hade jag lite fradga runt munnen, vilket möjligen gjorde att hon tog det säkra före det osäkra. Jag behövde således inte be henne dra till varmare nejder, särskilt som hon till och med bad om ursäkt för att jag fått lov att pallra mig dit!
Ibland, när jag inte är överhettad av irritation när det gäller dessa  statliga instanser, så tycker jag lite (men bara lite) synd om dom som jobbar där. Dom försöker ju för det mesta bara följa idiotiska regler.

På min fråga varför jag kunde (för att testa alltså) skicka mail till personer som inte finns t.ex "kalle.anka@AF.se" eller "skit.ollevik" utan att det studsar tillbaka, hade hon inget svar. Men kanske jag någon gång i framtiden får svar från cyberrymden på mitt "Hallå, jag testar" från flera håll.

Jag passade på att fråga också om min kontaktperson fanns på riktigt. Den här gången var hon på semester och förra gången var hon sjuk. Den tillmötesgående kvinnan bedyrade att hon fanns.
Imorgon kommer den semestrande tillbaka och jag väntar bl.a. ivrigt på svar om varför man ständigt blir hotad i vareviga brev. 

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Arbete, AF, Jobb, Mail, Saga

Fel bokstav, fel människa, fel åt helvete

Jaha, man ska inte ropa hej förrän ugglorna skäller i mossen. Det är klart som fan att inte mailen går fram till AF när jag skrivit fel på namnet. Det skulle vara K och inte C. Ja, det var ju jävligt klantigt av mig! Men nu undrar jag.... varför fick jag inte något felmeddelande tillbaka???
Nu har jag skickat 10 testmail med olika konstiga namn till arbetsförmedlingen och INGEN kommer tillbaka. När jag skickar till tele2 så kommer omedelbart detta: Delivery to the following recipient failed permanently. Så brukar det vara. Men vad väntar jag mig. Det är ju AF. 
När jag upptäckte detta sent igår kväll (efter att jag slagit skallen i skåpluckan) så skickade jag mailet till K istället för C och förklarar läget. Vad händer tror ni? Jo, jag får ett meddelande tillbaka idag att hon är på semester!!! Jag är övertygad. Hon finns inte.
Så nu ska jag dit och skriva in mig IGEN. Sen ska jag fråga om dom gör så här för att skapa jobb åt sig själva. Tänk så enkelt allt hade varit om "K" hade skickat mail till mig istället för dessa jävla brev.
Då hade det inte varit några problem med förväxlade namn eller länkar. Men smidighet är inget man förknippar med AF. Dom skickar ju alla sina utskick via Posten för att dom ska ha något att göra. Och nog fan har dom att göra så länge AF är inblandad alltid.

Skitdag

Kunde ju vara kul om nånting gick bra. Nu har jag slagit skallen i en skåpdörr ordentligt också som final på dagen. Undrar om jag kan ligga ner i soffan utan att ramla i golvet och slå ihjäl mig?

För att pigga upp mig så går Frazze två steg ifrån mig hela tiden. Om jag slår ner röven någonstans så hoppar han upp i mitt knä. Klappar jag inte på honom då, så tassar han till mig med klorna. Undrar om man kan klämma ner honom i en bärsele för bebisar. Han kan vara för stor. Men det är klart. Jag kommer ju inte undan klappandet ändå. Och jag tror knappast att ryggen håller.
Så fort jag kommer två meter från matskålen så börjar ett svassande utan dess like. Spelar ingen roll att det redan finns massor av mat. Han vill ändå ha mer. Eller något annat. Godare. "Det finns inget godare" säger jag varpå han blänger på mig, svänger till ett halvt varv och försöker knuffa omkull mig med bakdelen.
Nu provar jag att ligga lite i soffan och nu sitter han på golvet intill och tittar uppfordrande på mig. Han vill naturligtvis att jag tar bort datorn ur knät för där ska ju han ligga!
Okej, jag ger mig. God natt! Ser fram emot en ny dag med något bättre struktur.

Jävla AF och Glädjesnurr

Jag städade hela mitt hus idag och kände mig ganska nöjd. Men man ska inte gå omkring och vara nöjd i det här livet. Så därför kom det ett brev från AF!!! Nu har dom stängt av mig igen. För att den där s.k. handläggaren jag har (som är lika osynlig som Gud) inte kan läsa/svara på mail!
Imorgon kommer en jävligt förbannad Baronessa att besöka denna idiotinstans. Det kan hända att jag vräker ur mig något. Om jag gör det så kommer jag INTE att ångra mig.

För att överleva så ansträngde jag mig för att tänka på något roligt. Som måndagsbesöket:
Pytte (4 år) får efter en del tjatande, upp mig i stående läge för att vi ska snurra. Inte dansa, utan snurra. Vart 6:e varv i full fart måste jag säga "nu vänder vi" för att inte fara som en trasa rätt in i kaminen. Sex varv och så vända igen. Jag funderar vad jag ska fästa blicken på, för att det inte ska snurra i skallen så förbannat.
Jag försöker att vända huvudet till höger och vänster så där som baletthoppor brukar göra, men jag får inte till det och håller på att krocka med gungstolen. Sen flyttar sig blicken ner och fastnar på Pytte som håller mina händer i ett järngrepp. Hon snurrar åt samma håll och det blir min fasta punkt i tillvaron i detta nu.

När vi snurrat så ett tag säger Pytte: "det är bra att du lever". Det tog ett tag för kommentaren att sjunka in och jag tänkte: inte så länge till om jag ska flänga omkring så här. Sen fortsatte hon: "om mamma dör innan jag blir vuxen, då kan du ta hand om mig". Var inte det fint sagt (om än lite obehagligt med ordet "dör" mitt i). Jag växte i alla fall ett par decimeter, medan jag funderade på varför det inte dög med pappan (som i vanliga fall är en stor idol). Men hon är smart och visste nog vad hon sa. Det var nog bara för att få Mormor att snurra ytterligare några varv.
När jag blir gammal/äldre och ofärdig (om sådär fjorton dagar, en kvart) så ska Pytte få svänga mig runt i rullstolen. Då blir det payback time.

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Arbetsförmedlingen, Avstängd, Handläggare, Snurra, barnbarn

Träna med sug

Jag känner mig så passiv. Jag får liksom inte röven ur rävsaxen. På TV:n flänger dom runt i skidspår, slår på puckar och hoppar längdhöjd eller vad det heter. I ett annat program pratar dom om att man ska träna och träna. Jag blir svettig bara av att se och höra.
Men så plötsligt minns jag. Just det... jag har ju haft ryggskott i en vecka. Man blir lite försiktig efter det. Men idag ska jag testa ryggen och röja undan allt som inte blivit röjt denna vecka som gått. Jävla dammsugare som inte kan jobba själv. Ska nog anställa en ny tror jag.

Sen har jag fått munsår också. För det heter det väl även om det sitter i gommen. Inte fäster det med plåster heller med allt saliv där inne. Går omkring med öppen mun och flämtar som en gammal blodhund för att det ska torka upp, men nu och då slår käften igen för att svälja. Det är någon reflex kan jag tro. Kaffet bränner. Allt jag äter river i såret. Är detta en hint om att jag ska sluta äta?

Jag var ju på intervju för ett tag sen om ni minns. Som personlig assistent. Man får vara glad idag om man ens kommer på intervju! Nu har jag dessutom fått "provjobba" lite där. Sen skulle någon/några andra också provjobba. Nu ska jag dit och provjobba lite till. Men jag förstår att det måste vara oerhört svårt att välja någon som ska klampa in i ens liv och hjälpa till med allt möjligt och dessutom ständigt finnas i närheten. Det är ju den där kemin som helst ska stämma.
En helt ny inriktning åter igen alltså. Jag har provat på många yrken i mina dagar, men aldrig detta. Men varje arbete har ju alltid lärt mig något nytt och man lär så länge man lever har jag hört. Det stämmer säkert, men med stigande ålder så ska man ju komma ihåg det man lär sig också. Det kan vara svårare.

Åter till städningen. Nästa gång jag fyller år, har namnsdag, eller bara gjort mig förtjänt av en dyr present, då ska jag önska mig en sån här ryggsäcksdammsugare. Då kan man låtsas att man går på tur samtidigt som man städar. Träning och nytta i ett. (Jag undrar jag förresten om inte dom här som springer och tränar stup i kvarten har städhjälp hemma.)
Men förmodligen är det för högt ljud för att jag ska tycka att den är okej ändå. Det är nämligen det som gör att jag närmar mig min dammsugare med vånda - ljudet! Jag får väl plugga in lite musik i öronen och köra igång då...

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Träning, Rygg, Munsår, Intervju, Personlig assistent, Dammsugare

Verandavår

På vår glasveranda är det vår. Lite grand. Om man inte öppnar dörrar och fönster, för utanför viner nordan. I ena fönstret står en Tête-à-tête men om man vill kan man kalla den för minipåsklilja. Och det gör man ju. Jag går ju inte ut på verandan och säger: "hur mår ers Tête-à-tête idag då"? för vi är du med varandra. Och visst är hon söt i all sin gula prakt!

I andra fönstret står en Iris. En köldtålig variant som jag inte kände till förrän Pollepott berättade om sorten. När jag sedan dök på en i blomsterhandeln så fick den följa med hem. Visst är den vacker!

Tre dagar tog det och tjong pang så slog blommorna ut. Nu får jag nog dra den ifrån solen en bit så den håller sig ett tag. Den blir sedan förpassad till rabatten för fortsatt fägring kommande vårar (sade hon som inte hade några gröna fingrar).

Igår skrev jag om Herre Gud och genast försvann det ett par följare. Nåja, alla kan ju inte älska alla här i världen. Man är den man är och man blir det man äter, eller hur var det nu?


Läs även andra bloggares åsikter om Blommor, Påsklilja, Teteatete, Iris, Glasveranda, Sol

Herre Gud

Ja, jag erkänner - jag tror på en Gud...Väderguden. Och han finns till för att sätta käppar i hjulet. Ska man ut och åka så är det ishalka eller brännhet sol. Ska man ut på långpromenad så blir det ösregn eller snöstorm. Jodå, så är det. Hela tiden. Nästan. Det är således ingen snäll gud det handlar om. Men då undrar jag - finns det någon riktigt snäll gud?

Jag är uppväxt vid en kyrka. Jodå, jag bodde i skolhuset alldeles intill kyrkan. Kyrkogården var min lekplats och där mina föräldrar jobbade som kyrkvaktmästare. Aha, kyrkliga, gudfruktiga föräldrar i alla fall, kanske någon tänker. Men ack nej, jag måste göra er besvikna. Min far är den som har lärt mig alla svärorden jag kan och de är inte få. Den inlevelse som han hade i ett så litet ord som "Ääh" när det gällde inställsamma kyrkobesökare, har jag aldrig hört någon annanstans. Vi barn fick lära oss tidigt om kyrklig hyckleri. Inte så att han lärde oss precis, men det gick ju inte att undgå att höra. 

Faderns största intresse var att hålla reda på vem som kom och gick, så vi hade full insikt i vem som besökte kyrkogården, i vad för ärende och hur länge. Särskilt om prästen som hade möten med en och annan kvinna i kyrkan. Ja, det är ju klart att han kunde ju ha gett dem nattvarden på tu man hand, men det var nog någon typ av handpåläggning enligt fadern.Kanske fick han kvinnorna att tro på evigt liv eller kanske fick de någon speciell välsignelse.En riktig kvinnokarl var han denna präst.

Men det jag funderade på var ju ifall Gud som alla talar om, är snäll eller inte. Trots närheten till kyrkan gick jag, av förklarliga skäl, sällan i kyrkan. En gång jag dock gick dit, var på en julotta. För övrigt min enda julotta jag någonsin gått till. I predikstolen stod prästen och orerade för glatta livet med hög stämma. Det var som en far som förmanar sina småttingar som varit och bränt ner grannens lada. Men det han talade om var abort!
Kan ni tänka er. Här hade jag gått ur min varma säng och traskat iväg till en julotta för att "på julottan kan det vara så vackert" som min moder sagt. Och där stod prästen och talade om för oss att vi skulle tänka på, att abort var en okristlighet utan dess like, för det kunde ju vara ett nytt jesusbarn som var på väg! Vackert var det inte, glatt var det inte heller. Riktigt obehagligt faktiskt. 

Präster har under min uppväxt alltid tillhört överheten. De var som något högre väsen med direktkontakt med sin herre uppe i det blå. Jag hoppas att dom mjukats upp. Redan när jag som riktigt liten gick i söndagsskola (nej, det hjälpte inte heller) så fick jag den där obehagliga känslan, att om jag inte gjorde som Gud sa, då skulle det inte gå bra med någonting. Man kunde minsann hamna i helvetet. För det är Gud som väljer ut vilka han vill ha hos sig i himmelriket och resten skickar han ner i källaren. Ja, det är inte svårt att veta vart jag hamnar i så fall. Jag blev alltid sist vald på gymnastiken också.

Jag hade en lärare i tredje klass som var "tvångsreligiös". Hans far var nämligen präst och varje morgon skulle det sjungas psalm. En riktigt obehaglig typ var han. Varje fredag skulle han läsa ur någon religiös text. Vid ett tillfälle (såsom jag minns det, med obehag!) läste han om hur bekvämt vi har det:

"Vi behöver bara trycka på en knapp så får vi belysning". Plötsligt hördes en röst från en av mina kamrater: "inte om en propp har gått". Från att ha varit normaltyst i skolsalen blev det nu dödstyst. Vi satt i flera minuter och höll andan medan läraren stirrade på eleven som  fällt kommentaren. Så reste sig läraren plötsligt, tog boken han läst i och gick fram till eleven och drämde den i huvudet på honom så det brakade om det. Boken for i golvet, Eleven höll sig om huvudet och läraren rusade ut ur klassrummet. Vad jag kommer ihåg så sa aldrig läraren något, men det kan ha varit för att jag var i chock. Efter ett par minuter kom läraren in igen och gick fram till eleven igen. Böjde sig ner och tog upp den nu trasiga boken, och slängde den på hans bänk. "Nu tar du hem den här och lagar den" sa han och återgick till katedern. 

Vad som sen hände har jag ingen aning om men förmodligen förflöt lektionen på sitt vanliga sätt. Med tanke på hur denna religiösa lärare var, så hade han nog en hel flaska med välsignat vin som han fick ta en slurk ur varje dag. Usch vad jag avskydde den läraren. Jag skulle kunna berätta mycket om honom men eftersom jag fortfarande får ont i magen bara av att tänka på honom, så skiter jag i det. 

Jag bryr mig inte om ifall människor har en tro, bara de inte försöker övertyga mig. Var och en blir salig på sin fason brukade min mor säga. Tanken med bibeln och de som där figurerar är säkert menat på ett bra sätt med kärlek och omtanke osv, men på vägen har människors egna tolkningar gjort det svårsmält. Själv är jag agnostiker. Man kan ju aldrig så noga veta. Men någon elak vädergud finns det alldeles säkert.

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Religion, Kyrka, Präst, Välsignelse, Vädergud, Dave Allen