En sån där dag

Idag har jag lyckats spilla ut en hel kopp kaffe över bord och matta. Konstaterar att "jaha, det är en sån dag idag". Undrar om jag kan sätta mig i ett hörn och spela läpp utan att skada mig. Vet ni hur mycket kaffe det går i en kopp? Två liter ungefär. När man spiller ut det alltså.
Frazze hjälpte till så klart. Sprang i sicksack framför mig när jag skulle hämta något att torka med. Sen satt han intill med bakåtstrukna öron. (Kan det ha varit för den svada som kom över mina läppar?) Sen ville han hjälpa till med att strö potatismjöl över mattan. Nog är han snäll! Men jag uppskattade inte riktigt det utan sa med ganska så bestämd röst "Frazze - gå ut!". Sådär 3-4 gånger. Men inte hörde han det.
Inte läge för att montera in någon DVD-enhet i datorn idag. Det är dömt att misslyckas.
Igår började jag att klippa i tyg och sen när jag skulle sy så fanns det ingen tråd. Men jag åkte iväg och handlade det (och naturligtvis hängde det med ett par garnnystan hem också!) och sen sydde jag lite. Men idag törs jag inte vare sig klippa eller sy.
Kanske sätter jag mig vid datorn och fixar lite. Så länge jag inte gör några avancerade saker så kanske (!!) det går bra. Eller så går jag ut i trädgården (med risk för att blåsa bort) och rensar lite. Men det finns väl en viss risk att jag ramlar och får in en pinne i näsan. Jag avskyr såna här dagar!
Apropå "i näsan" så kom jag att tänka på boken jag läser om och av Ozzy. På ett ställe i boken skriver han att en person frågat honom om han snortat myror. Han svarar att han inte vet, för det är så mycket som sugits in i den kranen, så han har ingen koll. På en annan sida står det att han är hypokondriker. Jag tycker det låter motvalls, men det kanske tillhör missbruksvärlden att skylla sina problem på andra saker. Säga vad man vill om Ozzy, men frisk är han inte. Underligt att han har överlevt så länge.
Nu ska vi se om jag lyckas publicera den här sidan utan att bryta fingrarna.

 Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Potatismjöl, Olycka, Ozzy

Fysingen-fåglar och blåsippsglädje

Lördagen bjöd på ett fantastiskt vårväder och vi vek av mot Fysingen. Det var mycket is kvar på sjön.

Att gå ut till fågeltornet var inte att tänka på för vi hade inga gummistövlar med oss. Man ser spången i bakgrunden och den var bitvis helt under vatten.

Jag blir lika förvånad varje år att träden överlever att ha vatten så långt upp på stammarna.

Vi vek av åt det andra hållet och förbi en brygga som sett sina bästa dar.

Där intill var det öppet vatten och alldeles vid iskanten fanns det en hel del fåglar.

Bland annat knipor.

Ett par gäss passade på att gå in för landning.

Härligt att se, men eftersom detta inte var någon planerad fotoutflykt så hade jag inte stativet med mig. Det blir lite suddigt då, för det går inte att hålla kameran stilla. 

Tillbaka vid bilen fick jag nästan en chock för där växte vårlök! Jag som knappt sett tussilago än.

Så på vägen hem var jag ju tvungen att stanna till för att kolla in blåsipporna. Och se, nu var dom där!

För bara en vecka sedan tittade jag och då var det stenfruset i marken. Regnet har nog hjälpt till en hel del. Och graderna så klart.

Hemma på trappan satt en rovspindel och solade sig. Han brydde sig inte om mig ett dugg.

Och inte brydde han sig om Frazze heller som sög i sig av vårsolen. Äntligen har tiden kommit då Frazze och matte kan sitta och fika på trappan!

Gösta var också med och solade sig. Inte kan man väl tro att den här lilla väna varelsen är en värstingkatt! Men det är faktiskt han som bestämmer här. (Tror han, hälsar Frazze).

På söndagen hade jag som vanligt träff med Godisarna och deras föräldrar. Hemma hos Sockertoppen och Marsipanrosen denna gång. Det serverades godsaker i vanlig ordning. Man blir vad man äter har jag hört och av dessa bakelser blev vi så fantastiskt sprittande glada!

Det ska va gött å leva, annars kan de kvitta!

Läs även andra bloggares åsikter om Natur, Fysingen, Fåglar, Gäss, Knipa, Blåsippor, Vårlök, Rovspindel

Gratisprogram är gott!

Jag sitter här i mitt datarum och tycker att det är SKITKALLT! Det är den 19:e april och jag sitter med handvärmarna på! Jag vet inte hur kallt det är ute men det ser ut ungefär som två plus. Sen lite vind på det så blir det minus en i alla fall.

Nu och då dyker en katt upp och undrar vad jag håller på med. Gusten har just varit här och hjälpt till lite.

Han kunde i alla fall ge mig lite värme en stund innan brorsan kom och störde.
Dagens jobb är att kolla igenom filer som ska flyttas över till nya burken. Jag måste också kolla igenom de filer som är gjorda i program som inte längre går att installera. För så är det uträknat. Köp en ny dator, men ojsan... programmen funkar inte, så då måste du ju köpa nya sådana också! Uppgradera kan man ju göra i de fall dom inte är allt för gamla men nya kostar skjortan. För att inte säga en hel kostym!
Mitt kära gamla FreeHand-program funkar inte längre, men nu har jag istället hittat ett ritprogram på nätet som är alldeles gratis. Det heter Inkscape och jag misstänker att den/dom som gjort detta nog har använt FreeHand också, för jag kände igen mig en hel del. Men nu har jag  ju bara nosat lite på det så jag kommer nog att svära en hel del framöver. Men varför ändra på sig? Slutar jag svära så kanske folk inte känner igen mig längre.
Men jag är ganska (!) duktig på att hålla inne med svordomarna när det är godisar i närheten. Jag ska vänta med att lära dom alla mina svärord tills dom blir lite äldre! Glad fredag på er alla vänner!

 Läs även andra bloggares åsikter om Program, Dator, Uppgradering, Inkscape, FreeHand, Katt

Installera mera

Hej å hå i gardinen den blå. Jag installerar och installerar. Skrivaren var väl en bit-av-kaka, men sen. När jag installerade datorn trodde ett tag att jag hade blivit galen. Jag kom inte in i CD/DVD-enheten. Jag gjorde uppdateringar och jag kollade här och kikade där. Tryckte på öppna-knappen. Krafsade runtomkring luckan. Hittade på 37 nya svärord (väggarna är helt svarta här nu). Felsökte (vilket som vanligt inte hjälpte ett jota). När man gjort en felsökning på sin dator och den inte kan hitta något, då får man bl.a. alternativet "kontakta någon du känner". Ha, ha, ja vem ska man ta? Jag har ju tillgång till en lillebrordataexpert, men han hade ljudlöst. Sa han!

Så jag fortsatte envist och till slut kom jag in på en länk där det stod, att just den här datorn inte hade någon sådan enhet! Jag har väl aldrig hört på maken! Men så var det. Jag hade ju nästan förstått det tidigare då jag rotat igenom min dator, men jag trodde ändå inte på det. Jag menar man skickar med återställningsskivor och sen vill burken att man ska säkerhetskopiera. Det är minsann inte lätt utan en brännarenhet.

Så nu har jag beställt en sådan (på uppmaning av lillebrordataexperten) och den ska jag sen montera in!! *Gulp!* Jo, men det var bäst sa han och han har alltid fått sin vilja igenom ända sen vi var små! Vi får väl se hur jävla bäst det är när jag ska börja meka isär datorn.
Sen beställde jag hem Officepaketet över nätet också. Tänk så praktiskt sa jag innan jag hade gjort det. Klart som fan att det började krångla! Men nu står den och tuggar i sig programmet så sakteliga så till natten kanske man är klar. (Men det är inte säkert för den har stått länge på 80% nu). Men det ska väl vara lite motstånd för det blir desto roligare då när det blir klart.
Så här sitter jag i ett litet rum, som är så fullt av maskiner och datorer, så jag kommer säkert att bli självlysande. Blir kul för Gubbe i natt det. Jag kommer att ligga där intill och lysa som en 75W-lampa.

Tekniskt magasin hela dagen alltså förutom en liten tur då jag hälsade på hos Ica. Som vanligt glömde jag rabattlapparna! Jag avskyr rabattlappar!

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Dator, HP, CD, DVD, Felsökning, Office

Regnet det bara öser ner...

Tänkte bara tala om att det regnar. Eller öser ner. Kan vara läge att bygga en ark. Men för att ni inte ska tro att jag gnäller på vädret, så vill jag bara tala om att jag gillar regn. Särskilt nu när det "äter upp" snön. Vi har fortfarande ett par vita fläckar kvar i trädgården och dom får gärna försvinna. Lite översvämning får man räkna med.

Sen blir ju katterna så underbart blöta och skitiga när dom är ute. Gösta och Gusten har inte riktigt förstått att dom är just katter och travar gärna ut i spöregn. Kommer in drypande våta och med ett halvt kilo sand mellan trampdynorna. Mycket märkligt med tanke på att vi inte har någon sand utanför! Kanske går dom till någon granne och hämtar.
Frazze däremot går inte gärna ut annat än om det är tömningsbehov. Det går fort. Han blir inte särskilt blöt ens i spöregn. Förmodligen smiter han in direkt under trappen och lägger en kabel. Nu sover han så gott i soffan (som han gjort hela vintern). Gusten ligger som vanligt på glasverandan i min läshörna. Ja, ja, bra att den blir använd i alla fall.

På verandan växer pelargonerna så sakteliga. Årets nykomling heter Catherine Wheels. Underligt namn på en fin blomma.

Den är lite som en polkagris med sina ojämna rosa fläckar på vitt.

Nu ska jag återgå till mina hemsidor och datorer. Toodeloo!

Läs även andra bloggares åsikter om Väder, Katter, Regn, Pelargon, Catherine Wheels

Nervpirrande uppdatering

Jag uppdaterar dotterns hemsida. Mycket fix och trix och kolla så att inget försvinner medan man håller på. Uppdaterar så överföringsprogrammet och kör över lite filer. Sen försvinner en del sidor. Sen försvinner ännu fler. Till slut går det inte att gå in alls! Svetten rinner...
Jag kollar här och kollar där. Försöker hitta felet och tror att det beror på det uppdaterade programmet. Blir orolig att jag har fått in virus eller att jag måste börja om från början. Hemska tanke! Sen - till slut - går jag in och kollar på webbhotellet. Då står det att det är driftstörningar!!! Men så jävla lägligt då!
Så nu sitter jag här och vet inte hur de överförda sidorna ser ut. Får väl gå in och kolla med jämna mellanrum ifall det har kommit igång.
Nu ska jag installera en ny dator och skrivare åt Gubbe.

PS. Gårdagens bröd blev bra! Konstaterar att jag behöver ha i lite vanlig jäst för att ge en extra skjuts till surdegen.

Läs även andra bloggares åsikter om Dator, Hemsida, Filezilla, Webbhoell

Hur man bakar...

Först klär man sig helt i svart. Det är för att mjölet ska synas så bra som möjligt. Sen skiter man i att ta på sig förkläde. Det är överkurs.
Efter det bestämmer man sig för vad man ska baka. Man bläddrar fram en sida i någon bakbok och börjar med ett paket jäst som man slänger ner i bunken. (Så underligt att det fanns jäst hemma!) Sen läser man i boken igen. Där står det: skålla mjölet kvällen före. Läsa recept i förväg är också överkurs.
Jaha, skit också. Då bläddrar man till ett annat recept - utan skållning. Okej, värm vatten och häll över jästen. Häll i salt och en snutt sirap och sen 2 dl grovt rågmjöl.
Går till skafferiet och kollar. Inget rågmjöl. Letar fram något annat mjöl som kan funka och häller i det. Sen ska det i ännu en mjölsort som man inte heller har, utan byter ut. Efter det ska man ha i nötter.
Det finns alltid nötter hemma. Men inte nu. Okej, jag tar solrosfrön istället. Jäs. Knåda ihop till bröd. Jäs. Baka. Men... det blev ju inte alls som på bilden!?? Nähä... vad konstigt!

Det där hel-vetes-brödet från igår skar jag (hade önskat mig en bandsåg!) i bitar för att göra skorpor av. Gick inte. Med möda skar jag även den andra limpan i bitar och tänkte smula sönder i matberedaren. Den for omkring på bänken som en rabiessmittad grävling och det var knappt jag kunde hålla emot. När jag stängde av syntes knappt ett märke på brödbitarna.
Jag tycks ha uppfunnit en ny tätningsmassa eller nåt. Ska bara kolla om den släpper igenom vatten annars kanske jag ska ta patent. Men jag kan ge mig fan på att om jag skulle försöka göra likadant igen så skulle det inte gå.
Nu har jag satt ut några bitar till fåglarna i trädet.  Dom kan ju åtminstone picka ur solros- och linfröerna som sitter i. Nyss kollade jag i fönstret och det satt en blåmes där och pickade. Sen satte den sig en bit därifrån och glodde en bra stund innan den flög iväg. Kanske kommer han att kontakta FågelOmbudsMannen. Vem vet, nästa vecka kanske det står i tidningen om någon mystisk fågeldöd. Eller så funderade kanske blåmesen på om den skulle funka att göra bon av. Möjligen kan man spika ihop en fågelholk av brödbitarna.
Nu sitter jag och väntar på nya surdegsbröd. Skam den som ger sig.

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Bakning, Hur man bakar, Tätningsmassa, Solrosfrö

Ombonat på glasverandan

Jag har äntligen fått ordning på min samling av askfat. Gubbe kom på att sätta upp en hylla över fönstren på glasverandan och det blev så himla bra. Nästan alla fick plats.

Detta gjorde att jag äntligen fick lust att göra i ordning på sagda veranda. Denna veranda används inte särskilt mycket för det är antingen för varmt eller för kallt eftersom den inte är vinterbonad. Detta gör att det nästan bara är pelargoner som kan överleva här. Så nu har dom som övervintrat äntligen fått fötterna i ny jord och placerats ut vid fönstren.

I andra änden hade jag så en vision om en läshörna. Jag hade funderingar på att åka och köpa mig någon mysig möbel, men så kom jag på att jag hade en gammal stol/säng på nedre glasverandan. Inköpt på auktion för en billig penning för ett par år sedan. Sagt och gjort. Jag inhandlade en matta och skred till verket och så här blev resultatet.

Till råga på allt så är den helt underbar att ligga i! Jag var faktiskt lite tveksam eftersom det endast är juteväv i botten, men jag la ett täcke underst och så på med en filt. Endast en kudde är nyinköpt, resten hade jag hemma i skåpen. Har jag det inte mysigt så säg! Gusten tyckte också att det var ett alldeles ypperligt ställe att ligga på så jag får nog lov att dela som vanligt.

Läs även andra bloggares åsikter om Inredning, Glasveranda, Sängstol, Pelargoner

Access betyder tillgång. Fan tro´t!

Jag åkte tåg förra veckan. I biljettluckan frågar jag efter förköpshäfte. "Det finns inte längre. Det har vi slutat med" säger damen i luckan. Sen försöker hon tänka efter vilket datum det upphörde, men jag tyckte inte att det hade någon betydelse. "Jaha" avbryter jag "vad erbjuder du istället". Hon säger att det är SL accesskort som gäller, som man får fylla på med pengar.
Eftersom jag är sen till tåget (pga att inga parkeringar finns!!!) så har jag bara tre minuter på mig. Under denna tid ska hon berätta för mig hur kortet fungerar. Jag ska dessutom snabbt välja hur mycket pengar jag vill slänga in på kortet, samt hur många kuponger jag ska ha som standard. Jag drar till med fyra eftersom det är det antal kuponger som går åt för att åka till två av godisarna, samt in till storstaden. Bakom mig i kön står folk och trampar som också ska med tåget. Kanske ska även dom få höra om access för första gången.

Lägg till, dra från, fyll på. 

På vägen in läser jag i broschyren om hur det fungerar. Hur jag ska göra om jag bara ska åka för två kuponger, eller om vi åker fler på samma kort. Väl inne hos godisarna ska vi så åka tunnelbana och måste därför ändra 4-kupongsvarianten till 2. Eftersom nymodigheter brukar ta tid även för anställda att inmundiga (vissa lär sig aldrig) så går jag inte till någon och frågar hur det fungerar, utan jag ger mig på en automat istället. Där knappar jag in att jag vill använda mig av två kuponger och får ett kvitto på det för säkerhets skull. När jag tittar på kvittot märker jag att damen som sålde accesskortet inte registrerat att jag skulle åka till Karlberg, så jag har alltså åkt gratis. Tack SL! När jag sedan "blippar" kortet vid spärren så har jag ingen aning om ifall den har sugit i sig två kuponger eller fyra. Då får man gå till en automat och kolla det. Jag kollar inte.

Två att välja på

När jag ska åka hem blir det först buss. Fyra kuponger ska alltså återigen omvandlas till två och jag kliver på bussen. "Hej, jag är nybörjare" säger jag till chauffören. "Det är fyrakupongsvarianten på det här kortet. Hur gör jag då?" Han tittar på mig en kort stund. Tittar sedan på kortet en lång stund. Sen till slut pekar han på en automat vid sidan om honom där jag kan välja att trycka på 1, 2 eller 3. "Tryck på ett och lägg på kortet" säger han. Jag funderar snabbt på varför jag ska trycka på just 1, men jag är som vanligt lydig och gör som han säger. Maskinen protesterar med ett kryss. "Det funkar inte" säger jag varpå chauffören böjer sig fram lite och tittar sen säger han "tryck på 2". Så då gör jag det och det fungerar. Logiskt nog. Men jag är inte säker på att han visste hur det funkade, utan chansade bara. Nå, vad var det jag sa? Jag går hellre till en maskin.

På vägen hem funderar jag på hur fan det ska gå för folk som äldre än vad jag är. Som kanske fyllt på sitt kort med 2-kupong och åker för 4 och sen åker fast i en kontroll. Eller som inte har pengar kvar på kortet och inte förstår hur dom ska fylla på det.
Teknik är väl bra, men det får väl vara någon jävla ordning. Jag är en människa som är för teknik, inte emot, men det finns folk som bor ute på vischan som kanske inte har tillgång till någon automat vid sin busshållplats ute i Böleskogen. Och inte säljer väl busschaufförerna kort heller, för dom hanterar ju inte pengar. Och kanske finns det - hemska tanke - människor som inte ens har en dator!!! Och ännu hemskare tanke - folk som inte orkar/vill lära sig! Men dom gills nog inte längre.
Här får man ju också en känsla av att det ska avskaffas folk från spärrvaktsyrket, eftersom ingen behöver någon remsa stämplad längre. Då får istället spärrvakterna gå och stämpla och så sparas det in en bra slant där. Och det lär väl behövas för hur mycket kan det här ha kostat? Det står ju såna här kortautomater på varenda station! Alla spärrar man går igenom måste fått en uppgradering för att kunna ta emot kortinformationen. Så även alla bussar. Servrar i mängder som hanterar informationen lär gå varma dygnet runt.
Tekniker har därmed skapat merjobb åt sig själva medan spärrvakterna blir utan jobb. Kan inte någon sparka dom där teknikerna in i se-till-att-tågen-går-hela-tiden-avdelningen istället. Där skulle dom göra större nytta.
Nu är det bara att vänta på nästa nyordning, när dessa kort ska bort och vi istället kanske får ett chip inopererat i näsan, för att sedan kunna passera igenom spärren. Alla utan näsor får åka färdtjänst. Tack och lov för körkortet!

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Access, SL, Tåg, Busschaufför, Busskort, Tekniker

Mer piller till folket

Jag kände mig bättre. Tills jag vaknade. Nytt munsår... Tackar! Kroppen är i obalans. Sen var det dags att ta sig till sjukgymnasten igen, för att kolla upp mina hoptrasslade muskler. Eftersom han bara tar kontanter så tänkte skulle jag hämta ut dito på bankomat i Sigtuna.
Det finns två i vanliga fall. Nu fanns det ingen. Den ena var igenbommad för där höll dom på med renovering och den andra lyste rött med meddelandet: "ur funktion". Ja, men det är ju som vanligt när det gäller mig. Travade iväg till Ica och frågade om jag kunde få ta ut kontanter där. "Det går bra" svarade yngling i kassan. Men inte fan gjorde det det. Så fort jag stoppade i kortet så sa maskinen "ta kort". Hur ynglingen än försökte så kom samma meddelande upp.
Jag kanske skulle ha tagit fram mobilen och tagit ett kort eftersom nu maskinen tjatade om det, men jag tror ändå inte att det hade hjälpt. Jag sa istället till ynglingen: "vi skiter i det här". Så det bidde inga kontanter till sjukgymnasten. Det får väl bli nästa gång.
Nu har jag fått tips för att stretcha nackmusklerna. Han ville även att nästa gång musklerna drar ihop sig och smärtar som allra mest, då skulle jag komma till honom så skulle han sticka nålar i mig så att jag skulle få ännu ondare. För att det sen skulle bli bättre. Lite akupunktur skulle vara bra, sa han. Men liksom med mitt knät så sa han att det inte går att göra något åt, bara lindra. Det skulle inte ens hjälpa att träna upp muskler. Kul att veta. Värken är här för att stanna. Tjohej, tjohej! Att bära runt barnbarn på armen var heller inte något han rekommenderade. Nej, men som om jag skulle.....  Det som apoteken förlorade på moderns död tar jag igen nu. Nu är det min tur att tugga piller!

Läs även andra bloggares åsikter om Sjukgymnast, Smärta, Nacke, Munsår, Elände

Hårpomada för finger-waves

Svisch så tog Nesser-boken slut. När jag läst ut den var jag tvungen att bända loss högerhanden som satt fastnaglad runt haka och mun. Så fängslad blev jag av boken. Jag trodde att jag skulle ha med mig boken i drömmarna i natt men jag sov ovanligt bra och förhållandevis drömlöst.
Jag vet inte varför han får med mig i svängarna så lätt. Jag ser fortfarande framför mig precis hur människorna och omgivningarna, hus och gator ser ut, fast han inte så ingående gör någon beskrivning. Kunde jag bara måla så skulle jag kunna göra en bildberättelse av hela boken. Särskilt slutet.
Så då var det slut på det roliga och jag gick för att ta mig an en ny bok. Vad hittar jag då i min läsa-senare-hög? Jo boken "jag är Ozzy". Han blev därför utvald att följa med mig i sängen i går och tänk så mysigt det blev. Jag hann inte mer än öppna boken så började jag småfnissa för mig själv. "Herregud, vilken jävla dåre" tänkte jag och fnissade vidare. Och herregud vad jag älskar dårar av det slaget!

Lana Turner

Men nu måste jag kasta mig över till något helt annat. Frisyrer. (Åh, dessa hjärnceller och deras spratt...) På 1920-talet fick kvinnorna plötsligt för sig att klippa av sig håret. Man "bobbade" håret och la det i "finger waves" bland annat. Tidigare var det långt hår som gällde men nu skulle den nya, starka kvinnan fram och det visade sig tydligen delvis på detta sätt.

Irene Dunne

Jag som älskar gamla filmer och gamla bilder har ju sett en hel del av detta hårmode. Det höll ju i sig långt in på 30- och 40-talet och det som mina två hjärnceller denna gången började fundera på var:  
vad tusan kletade dom i håret? Perfekta frisyrer med vågor och inte ens en tromb skulle röra ett hårstrå på deras huvuden.
Jag har letat på nätet och först trodde jag att även kvinnor använde sig av Brylcreme, men tydligen fanns det någon speciell hårpomada för just dessa blanka stadiga frisyrer. Hårspray skulle man vilja gissa på också, men det fanns väl inte då.
Men detta var ju på den tiden när det fanns "riktiga" filmstjärnor. Dom stack ut. Var glamourösa. (Inte som idag när vilket kassabiträde som helst kan se ut som om hon vore med i "Borta med vinden"). Inte sprang det omkring en massa papparazzi i buskarna och fotade skådisarna utan smink och hårpomada, så till vardags kunde dom ju vara sig själva. För aldrig kan jag tro att dom såg ut så där till vardags. Det skulle i så fall vara stor risk för att halka av kudden vid läggdags. Eller hade dom kanske någon nattmössa av något slag? Om ni vet kan ni väl berätta för mig.

Kanske är det på grund av mitt eget lock-krull-rufsiga hår som jag kom att tänka på detta. Jag skulle behöva den där pomadan. Men å andra sidan så ids jag inte hålla på och fix-trixa till håret. Det får vara som det vill för det mesta. Den dag katterna säger ifrån ska jag tänka på saken. Då ska jag (kanske) fixa till en frisyr som min favoritskådespelerska:

Barbara Stanwyck - Störst av alla!

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Hår, 20-tal, Bobbat hår, Fingerwaves, Hårpomada, Filmstjärnor, Barbara Stanwyck

Tack Camilla och Håkan!

Nu mår jag såååå mycket bättre! Jag är ju en tocken där periodare på det mesta jag gör, så även när det gäller läsning. Jag hakade ju upp mig ett tag där på Åke Edwardssons bok och hämtade mig inte riktigt efter det.
Men - eftersom jag legat sjuk i sisådär en vecka och numera drömmer om TV-reklam och spyr på alla repriser - så kollade jag igenom mina högar av inköpt-bok-för-läsning-senare och där hittade jag två godbitar som jag glömt bort. Den första var Läckbergs Änglamakerskan som jag genast kastade mig över likt en utsvulten krokodil. Den var så bra, så bra! Jag gillar alla hennes böcker. Har läst dom allihop. Lättlästa och spännande ända till slutet. Den sög jag strax i mig.
På tur stod så en annan storfavorit: Håkan Nesser. Gud sig förbarme vad den karln kan skriva! Jag blir helt matt!! Nu är jag på sidan 230 och jag kan knappt bärga mig för att läsa vidare. Men samtidigt så är det bara 282 sidor i boken och jag vill inte att den ska ta slut!
Få fångar min totala uppmärksamhet på det sättet som Nesser gör. Sen jag lyssnade på en av Nessers ljudböcker där hans själv läste, så hör jag även hans röst hela tiden jag läser. John Ajvide Lindqvist har också ett sånt magiskt ordtrollande som passar mina två hjärnceller, men det är ju en helt annan ruggigare genre.

Tänk om man haft Nesser som svenskalärare. Då kanske man hade lärt sig något i skolan. Han kanske kunde ha smittat av sig lite på mig. Han har ju (läser jag på wikipedia) varit lärare i Märsta, den "byhåla" där skolan låg som hade glädjen att försöka lära mig något vett under x antal år. Dom lyckades inte något vidare. Men han är ju bara sex år äldre än mig så det var ju ändå inte möjligt.
Jag måste nog gå och kolla i den där läs-högen om jag har något att hugga in på efter Nesser annars kommer det att bli fullständigt olidligt. Jag har visserligen en till bok av Edwardsson, men den får ligga. Länge.

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Läsa, Böcker, Camilla Läckberg, Änglamakerskan, Håkan Nesser, Maskarna på Carmine Street

Spel och dobbel

Postkodlingo. Har ni sett det någon gång? Jag ser det just nu av en händelse. Visste inte att det fanns. Det kanske är sånt man ska göra när man är arbetslös? Man kan ju vinna 50 000!
Fullvuxna män (för att inte säga fullmatade) som ser ut som dom hämtats upp direkt från macken mekandes bil, stavar till ord med fem bokstäver. Varje gång någon av dom får till rätt ord så knuffar dom till varandra lite kärvänligt med knytnäven
Jag undrar jag hur glad programledaren Henrik Johnsson blev när han fick uppdraget. Kan jag skicka in mitt CV och anmäla mitt intresse? Alltså vad kan krävas? Man behöver ju inte ens kunna stava för det gör maskinen. Man behöver bara stå där och säga "nu är det er tur" eller "bra jobbat" eller nåt. Sminkad är han också Henrik. Inte riktigt, men nästan i stil med Yohio fast utan lösögonfransar.
Det här är ju en del av postkodlotteriet. Snart är ju halva kändiskåren med på ett hörn och dom lär inte arbeta där idéellt. Det är ju makalöst vad folk lägger pengar i spel. Men många är arbetslösa och hoppas på ett klipp antar jag. Sista hoppet liksom. Eller sista hoppet att få leva lyxliv. Köp en lott vet ja! Jag överlåter det åt er.

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Spel, Lotteri, Postkodlingo