Glesbygdselände

Vad är det som gör att en trudelutt boar in sig i huvudet på en? Hela dagen igår malde Stefan Demert runt i skallen med "Visa från glesbygden". Alltså när hörde man honom senast? Jag hade nästan glömt att han finns. Jag vet inte ens om det finns radiokanaler längre som spelar dylik musik. Men så lyssnar jag ju otroligt sällan på radio också. Jag vaknar till P1, och lyssnar på Sommar när jag kommer ihåg, men det är nog allt. Jag är otroligt förtjust i tystnad. Men då får man ju också räkna med att gammalt ingrott bubblar fram istället.

Det är en väldigt underfundig text på den där visan, som sig bör när det är signerat Demert, men munter är den inte. Därför tänkte jag nu lämna över den till er så kanske jag blir av med den. Varsågod!


Läs även andra bloggares åsikter om Stefan Demert, Glesbygd, Radio

Jonas och Mark i mitt hjärta

Jag är osäker på hur lycklig man får vara utan att betala för det. Jag läser Mark Levengood och det gör mig sådär skrattlugn ända in i själen. Och idag har jag dessutom fått höra på hans make Jonas Gardell i sommarprogrammet. Han får mig att skratta högt och han får mitt hjärta att dra ihop sig i snyftningar emellanåt.
Dom är så underfundiga, härliga och kärleksfulla så jag kan inte tänka mig en bättre familj där barn får växa upp. Det ska ni veta alla ni bögfobiister. Huvudsaken är att barn får kärlek i överflöd, sen spelar det ingen roll vem som ger det! Och kom nu inte dragande med att barn behöver både en pappa och en mamma för jag har träffat på män som varit så oerhört mycket kvinnligare än vad jag någonsin varit. Och även kvinnor som varit oerhört manliga. Vi är ju inte först kvinnor och män utan människor vill jag tro. Sen är det ju dessutom inte så många som har biologiska föräldrar i vardagsfamiljen, utan det är en förälder och en styvförälder. Där kanske styvföräldern dessutom byts ut vartannant år. Skulle det vara bättre än pappa-pappa eller mamma-mamma? Inget kan få mig att tro det.
Jag hör på mina barnbarn hur dom blandar ihop mamma och pappa. Inte personerna, utan orden/namnen. För att inte tala om mormor och farfar och marfor. För barn är vi ju vuxna som ska hjälpa, och finnas till. Vi är inte ett namn eller ett kön.
Nu halkade jag iväg igen (som vanligt). Jonas var det ju. Han berättade bland annat om ett citat från Astrid Lindgren från berättelsen Bröderna Lejonhjärta: "att man måste våga för annars är man ingen människa utan bara en liten lort". För Jonas kände sig som en liten rädd lort, som till slut vågade för att bli en människa. Och han sa bland annat att han ville bli använd för: "Man ska inte lämna livet oanvänt vid utgången".
Men det är ju inte så lätt det där. Han säger det ju i all välmening, men är man liten, tyst och rädd och alltid blir vald sist så är det inte lätt att våga. För mig tog det sådär fyrtio år för att bli lite modigare, men tills jag dör ska jag kanske ha blivit en människa i alla fall.
Och på slutet pratar han om aids, försvunna vänner och "Torka aldrig tårar utan handskar" och får mig att gråta ännu en gång.
Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Sommar i P1, Jonas Gardell, Mark Levengood, Torka aldrig tårar utan handskar, Mitt enda liv

Googla recept

Må tusentals myggor suga musten ur dessa slarvarslen som skriver recept som inte stämmer! Jag går på samma nit om och om igen. Googlar fram recept och så stämmer dom inte. Sen får man improvisera bäst man kan för att få till det. I slutänden blir det ju ändå något så när, men det är väl inte så det är tänkt.
Och sen säger dom att det är så noga med att väga/mäta när man bakar. HA! Då skulle inte något av recepten jag råkar på ha blivit något över huvud taget. Nu var det ju inget avancerat (tackochlov) utan en sorts havrekakor. Men ändå.
Jag vet ju att jag ska hålla mig till mina kok- och bakböcker. Jag har en som heter "Vi bakar hemma". En bok från 1954. Riktigt bra recept. Men om sanningen ska fram - och det ska den ju alltid - så finns det även fel i denna bok. För det är ju inte jag som GÖR fel! Eller? Jag har bland annat kryssat över ett recept på vörtbröd. Det kommer jag ihåg blev helt galet och jag blev galen.
Men ni ska få ett recept här från boken som är kanonbra. Den heter Leksandskaka och är en sån där kaka man gör när man tänkt sig att göra en sockerkaka och upptäcker att äggen är slut. Den här blir alltid bra och är som ett mellanting mellan vetebröd och sockerkaka.

Leksandskaka

Smält    125 g margarin
Blanda i en skål:
8 dl vetemjöl
3 dl socker
3 tsk bakpulver
2 tsk kardemumma
1/2 tsk salt
Rör om och tillsätt margarinet samt 3 dl mjölk
Häll i smord och bröad springform (det blir en stor kaka) och strö över pärlsocker och hackad mandel. Grädda i 200 grader i 35-40 minuter. Lägg eventuellt över bakpapper på slutet så det inte bränns.

Sällan får man till en så god kaka på ett så superenkelt sätt. En verklig favorit. Men baket idag resulterade i havrekakor (efter en del jävlar och fan) och kokoskakor (som blev jättebra då receptet kom från kokboken!), samt att jag kokade rabarbersaft också, så jag har varit duktig idag. Och då har jag ändå varit och "assistentat" hela dagen också. Vadan denna energi? Måste vara allt det där kaffet jag har druckit. Det där som jag skulle dra ner på... hm....  OBS! Jag har trippelkollat receptet!

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Recept, Kakor, Leksandskaka

Maskinernas vrede och storleken har betydelse

Diskmaskiner är lika underliga som tvättmaskiner. Om jag ställer en sked i diskmaskinen och den visar sig vara skitig efter diskning, då ställer jag i den igen. När jag gjort det tre gånger och den fortfarande är lika skitig så ger jag upp och diskar den för hand. Jag tar då min diskborste och lite diskmedel och svipp så går det bort direkt. Alltså det är ingenting som sitter fast hårt. Varför lossnar det då inte i diskmaskinen? Det måste ju vara för att diskmaskinen bestämt sig för att rata just den skeden. Eller?

Det måste ju vara diskmaskinens sätt att jävlas på på samma sätt som när tvättmaskinen snor ens strumpor. För visst gör dom det? Det kanske försvinner trosor och kalsonger också. Det har man ju inte riktigt koll på eftersom dom inte går i par. 

Dom kanske har blivit tänkande varelser och är på väg att ta över liksom robotar? Dom kanske blir irriterade över hur man slamrar med deras luckor och häller i för mycket tvätt- eller diskmedel. Kanske vi ska införa vänliga veckan för våra maskiner. När gav du din tvättmaskin en blomma sist?

Och nu över till något helt annat. Varför är rödvinsglas större än vitvinsglas? Jag haver nu googlat. Om jag fattar saken rätt så har det att göra med arooooomen. Rödvinet ska ju vara typ rumsvarmt och aromerna kommer fram mer i ett större glas. Men då gäller det ju först att dekantera vinet en halvtimme innan intaget och sedan fylla glaset endast till en tredjedel. Det är liksom det där utrymmet som blir över i glaset som får fram aromen. 

Vitvinet däremot, som ju ska vara kylt, behöver inte så mycket utrymme för att framhäva sin arom och glaset ska heller inte vara för stort för att inte kylan ska försvinna. Så i det här fallet så har storleken betydelse.

Så tänk på det nu alla ni som sliter upp rödvinskorken, skiter i dekanteringen och häller upp till brädden. Ni kan lika gärna hälla i er vinet ur ett vanligt dricksglas. Eller varför inte halsa? Själv dricker jag hellre vitt vin (eller mörk öl) och behöver därmed varken dekantera eller vänta. Skål på er och Glad Fredag!

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Diskmaskiner, tvättmaskiner, rödvinsglas, vitvinsglas, dekantering

Relevant information

Jag ringer till tele2 för det går inte att föra över något till hemsidan. (Läs igår.) Allt går med sirapsfart. En ung man som gått på charmkurs frågar vad han kan hjälpa till med. Fast först måste jag ju rabbla Gubbes personnummer eftersom han står på abonnemanget och sen frågar han två gånger vad Gubbe heter för säkerhets skull. Bäst att kolla noga. Det kan ju vara någon som sitter utanför vårt hus och surfar olovandes på vårt internet och ringer upp tele2 och undrar varför det går så segt!
Jag frågar om det är något trassel eftersom det är sirap i ledningarna. Då frågar han om jag har kollat hastigheten på bredbandkollen. Det har jag inte. Så då gör jag det. Han väntar en stund och frågar sedan hur det går. "Jodå" säger jag "snart händer det nog något. Men här hinner man rulla tummarna emellan varje åtgärd".
Så småningom får jag resultat. Hämta är väl typ ganska (knappt) okej med tanke på vår skogsplacering, men skicka är i botten. Då säger den unge mannen: "ja, vi har lite problem just nu med 4G-nätet. Men till kvällen ska det nog fungera, eller tidigt imorgon". Han önskar mig en bra dag och så lägger vi på. Då först börjar jag fundera: Varför sa han inte det på en gång? Tyckte han att jag har en så trevlig röst så han ville ha mig kvar i luren? Hade han hemlängtan efter sin mamma? Ja, frågorna hopar sig.

Jag frågade en gång supporten varför dom inte kunde ha ett telefonnummer som enbart gav upplysning om driftstörningar. Svaret blev: "ja, det är ju ingen dum idé" men inte har det hänt något på den fronten. Det händer ju att dom lägger upp driftstörningar på hemsidan, men det är ju inte till någon hjälp om jag inte ens kommer ut på nätet. Eller varför inte ha den upplysningen i telefonen direkt vid välkomnandet och vid knappvalet istället för detta babblande i luren om en massa andra saker, för gudars skymning så denna automatiska kvinna babblar.  Driftstörningar om något tycker jag däremot är relevant information. Och tänk så många som skulle slippa ta upp tiden för supportpersonalen i onödan.
Jag ska nog ta och skicka förslaget via brev. Men det går säkert inte att utföra detta, för den automatiska telefonbabblaren måste ju då uppdateras varje gång det blir en störning.
Kanske kunde dom ha Frank som uppläsare vid driftstörningar. Han kan ju lägga ner reklamen och berätta om driftstörningar istället. "Hi, I´m Frank, I have to tell you that your internet is just resting a bit..."
Men på det stora hela så är jag nöjd med Franks företag.

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Tele2, Uppkoppling, 4G, telefonsvarare, Frank, driftstörning

Skogspromenad och skitdike

Frazze och jag gick till skogen. Men bara en bit på vägen så blev Frazze orolig. Snart fick jag veta varför. Grannen var ute med sin hund. Som tur var var hunden kopplad, men Frazze tyckte inte att promenaden var kul längre, så han stack iväg hemåt. Jag gick efter och hittade honom surande under en gran. Jag försökte locka med honom åt ett annat håll, men han ville bara gå hem.
Väl hemma gick jag istället mot skogen på motsatta sidan. Dit vi inte brukar gå. En på sina ställen väldigt vacker skog, men på andra oerhört risig efter urhuggning för ett par år sedan. Därför växer det nu en massa ogräs där, som i och för sig är vackert men vanskligt att gå i. Man vet aldrig hur det ser ut där under.

Ogräset ser ut som små minigranar. 

Plötsligt kom någon springande som en raket förbi mina ben. Det var värstingen Gösta som sett oss och ville hänga på. Frazze lunkade motvilligt med. Så länge vi gick över ängen innan skogen så hängde han på, men uppe i skogen var det obekant och otrevligt tyckte Frazze. Man kan se på bilden hur han beklagar sig.

Frazze var inte på humör, så vi satte oss och vilade ett tag, men ledsnade ganska snart, eftersom vi blev fullständigt utskällda av en koltrast som skrek och skrek och skrek.

Jag tror inte att det var Frazze som orsakade denna aria utan Gösta. Förmodligen tillhör den här skogen Göstas jaktmarker. Han verkade mer än van i skogen. Och som vanligt när någon fågel skriker i hans närhet, så ser han kaxigare ut än någonsin.

När vi kom hem så måste Frazze vila. Sen vilade han en stund och efter det tog han en vila.

Jag blir lite orolig ibland, för han verkar så trött. Men jag läste någonstans att katter på tio år (han blir 10 i september) är gamla och orkar inte så mycket längre och vill ta det lite lugnt. Dom är då ungefär 56 år! (Tackar sa hon som fyller 57!!) Men jag intalar mig att han är ute och jagar som en dåre hela nätterna.

Gusten hade annat för sig. Han kom in drypande våt fast solen sken ute. Det gick inte att ta miste på lukten. Han stank av dy och var blöt ända upp över magen. Jag sa: "men vad har du gjort? Har du badat i skitdiket?" Som vanligt fick jag inget svar.
Det fick bli duschen. Jag stängde in mig med honom och spolade av samt tvättade med schampo. Så värst kul tyckte han inte att det var, men han blev inte helt galen. Jag förklarade för honom att jag bara hjälpte till och att det inte skulle vara roligt för honom att slicka bort all den dyvätan. Men katter är nu som dom är. Jag känner på mig att han förstod, men han ville ju ändå komma undan. Det är kanske som när vi går till tandläkaren. Man måste men det är inte kul.
Någon timme senare kommer Gösta. Han luktar inte heller smultrontårta och är blöt på ena bakbenet. Duschen igen. Och nu anade man ju ett mönster här att någon jagat och någon blivit jagad. Gösta var mer ivrig att komma ur duschen och försökte klösa sig ut genom glasdörren. Tur att det bara var ett ben som behövde tvättas. Dom är i alla fall snälla mot sin matte för ingen av dom körde klorna i benen på mig. Tack för det!

Läs även andra bloggares åsikter om Katter, Natur, Skog, Skitdike

Ta bort här och fyll på där...

Vad är det som händer. Hur kan utseendet bara bli viktigare och viktigare? Läser på Metro om att man nu börjar transplantera hår TILL ögonbrynen! För nu ska dom inte plockas bort längre, utan nu ska dom fyllas på! Det blir ju inte samma sorts hår då eftersom det tas från huvudet. Det måste därför ansas för det slutar ju inte växa som ögonbryn gör. Det kan man ju tycka inte spelar någon roll eftersom att dom som ger sig på denna idioti ändå tillbringar eoner av tid framför spegeln. Men jag tänker på när dessa personer en gång blir gamla och kanske inte orkar/kan frisera brynen längre. Ska man köra en blåpermanent i brynen då? Eller kanske kamma bakåt eller bara stryka håret bakom öronen.
Vem fan kommer på sånt här idiotiskt? Man ska rycka/vaxa/slita bort allt hår på kroppen och sen ska man odla fram stora kållarver i ansiktet. Jag vägrar! Det räcker med skatboet jag har på huvudet. Det läggs ner oerhörda pengar på utseende/skönhet. Snart kommer folk som väntar på levertransplantation att få vänta för att det står fem ögonbrynstransplantationer före i kön. Kan inte någon börja uppfinna empati och sälja istället?

Snart kommer alla se ut som Kristofer Lundström. Han som inte ville vara med i TV på grund av sina kraftiga ögonbryn. Nu är det hans tid!

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Ögonbryn, Kållarver, Transplantation

Arabtanten från Ullared

Livet går vidare och sista dagarna i maj så hände något nytt. Jag fick påhälsning av en arabtant. Jo, på riktigt! Men den här hade inte någon burka och inte var hon någon arab heller utan min bloggväninna Laila. (Araben i det här fallet är en häst.) Vi har ju varit bloggvänner och fejanvänner i åratal, men vi har aldrig träffats förrän nu. Och det blev ju alldeles väldigt trevligt och roligt. Så roligt så vi satt uppe och babblade till klockan 5 en morgon! Det blev soluppgång och fåglalåt och hade vi inte sagt åt oss själva att gå och lägga oss, så hade vi väl suttit där än.
Inte så konstigt. Vi hade ju inte träffats förut och hade mycket att prata om. En del saker blev säkert konstiga för om man ska berätta lite snabbt om saker som hänt under hela ens liv på bara några timmar så kan det bli lite rumphugget. Vi diskuterade livet, katter, datorer och hästar (där jag inte hade mycket att tillägga mer än att jag vet att dom gnäggar och är väldigt stora).

Vi gjorde lite utflykter i Märsta och Sigtuna, men tog också en promenad till det gamla ödetorpet och Frazze följde med och förevisade. Hit vill han gå varje gång vi är på promenad och går vi åt ett annat håll klagar han ljudligt.

Huset och ladorna håller på att förfalla. Det är en sorglig syn att se. Man kan inte gå in i byggnaderna av risk för att få ett tak i huvudet utan man får stå utanför och kika in.

Sen var vi ju tvungna att gå till hästarna också så att arabtanten fick lugna sin längtan efter sin egen häst. Här ligger hon och fotar i grodperspektiv. Eller så vilar hon bara lite.

Frazze följde inte med oss tillbaka från ödetorpet, trots ropande och visslande och jag blev lite orolig för honom. Jag uppmanade Gubbe att ta en tur när han kom hem, men jag hann inte mer än säga det förrän jag ser Frazze ligga uthälld på hallgolvet. "Men där är du ju Frazze" utbrast jag och han bevärdigade mig inte med en blick ens. Han visade tydligt att han inte uppskattade att vi "gått ifrån" honom. Särskilt som vi gick till hästarna för dom gillar han inte.
Laila vinkade hej-då efter tre nätter och åkte vidare uppåt landet. Tack för den här gången och på återseende!

Läs även andra bloggares åsikter om Besök, Bloggvän, Arabtant, Ödehus, Katter, Hästar

En otänkt tanke

Mina två hjärnceller är verkligen underliga. När jag igår kväll stängt av allt för natten och går mot toaletten så dyker ett ord upp i mitt huvud: Kökkenmödding! Först står jag där och undrar varför detta underliga ord dyker upp i mitt huvud. Jag undrar också varifrån jag fått det, för jag kan inte komma på vad det är. Men så minns jag att det var något ord som fadern kläckt ur sig någon gång. Varför och i vilket sammanhang kan jag dock inte komma på. Men farsan blandade hej vilt sina inlärda kunskaper med ironi och humor så det var inte lätt att sålla. Han var heller inte av den ullen att han skulle lära sina telningar utan tyckte mest att vi var obildbara.
Jag var ju tvungen att googla fram ordet nu då och det betyder "sophögar efter stenåldersmänniskornas kustnära boplatser"! Visst håller ni med nu om att mina hjärnceller är underliga! Men namnet är inte så konstigt om man kan danska för det betyder köksavfallshög. Kan det ha luktat sopor eftersom det dök upp i mitt huvud? Men varför i så fall på danska?

Det där med att blanda inlärda kunskaper med ironi och humor har jag förmodligen ärvt en del av. Men jag fick inte ärva den delen där man blir allmänbildad. Farsan var en sån som man kunde ha slängt in i vilket frågeprogram som helst. Han sög i sig och det fastnade. Jag kan läsa en sida fyra gånger och det fastnar ändå inte om det inte är riktigt, riktigt intressant. 
Jag kan även titta på en hel nyhetssändning och sen inte minnas någonting. Men det känns faktiskt som en fantastisk egenskap med all skit som händer i världen.

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Kökkenmödding, Allmänbildning

Medlemskapet i Gökboet slutar här

Jag kliver nu ur medlemskapet i Gökboet. Alltså avskriver mig från Arbetsförmedlingen. Eftersom jag avböjde en träff är jag nu avstängd från a-kassan (vilket jag var väl medveten om) och då kom bums ett brev med A-post för att meddela detta. En dag senare kom ytterligare ett brev (A-post även där) där dom undrade om jag skulle fortsätta vara inskriven hos AF. Om inte så skulle jag fylla i blanketten och skicka in den. Där frågas om jag fått arbete och om jag studerar. Om jag fortfarande är arbetslös ska jag skriva i från vilket datum!!! (Det borde dom väl ändå veta!?)

Längst ner står det: Är det något mer du vill meddela oss? Och det ville jag ju:

"Ni är otroligt snabba att höra av er när man ska sparkas ut ur systemet. Annars har man inte fått höra ifrån er. De två kontaktpersoner jag har haft, har jag aldrig sett. Jag har endast fått skyldigheter, uppmaningar och ständiga hot om avstängning. Tack för mig. Jag klarar mig utan er."

Jag förstår varför man endast hade fyra linjerade rader att skriva på. Jag hade mycket mer att säga men eftersom ingen ändå bryr sig, så spelar det ingen roll. Det kunde ha blivit 15 A4-sidor. Varför skulle man vara inskriven på AF förresten om man inte uppbär a-kassa? Det enda det går ut på är ju att man själv ska söka jobb, följa reglerna till punkt och pricka samt ifrågasättas. Vad dom än förmedlar så inte är det arbete!!! Jag kommer precis som förut att fortsätta söka jobb på egen hand.

Nu återgår jag som assistent/lyxhustru till min Gubbe. (Om han ger mig lön istället för mat/husrum så kanske han kan få Rut-avdrag!?) För mitt eget välbefinnande och för att jag inte ska hamna på hispan så blir det så här nu och har någon något att tycka om detta, så kan ni kontakta min advokat Franz Franzzon. Han tar emot mellan 05.30 och 05.35. Bokning av tid ska ske fyra veckor i förväg. Vid utebliven bokad tid kommer dubbelt arvode att utkrävas. För att bestrida detta beslut skall blankett pQ38s37ppq skickas in bevittnad i fyra exemplar.
Nu ska jag åka och assistentjobba några timmar förresten...

Läs även andra bloggares åsikter om Arbetsförmedlingen, A-kassan, Gökboet, Lyxhustru