fredag 3 januari 2014

Bästa dygnet och värsta dygnet

Vi börjar med det bästa. Nyårsfirande på kryssning till Åbo med ett gäng galna, roliga, underbara människor! Så fantastiskt roligt! Vi festade natten lång och man ville aldrig att det skulle ta slut. Men det gjorde det och vi åkte hem med skrattkramp i ansiktet och lite (hrrrmmm...) trötta i mössan.

Hemma väntade katterna på oss. Och här kommer det värsta. Gusten har bara blivit magrare och magrare och nu började han gå och gömma sig på alla möjliga ställen. För att han skulle få vara ifred från värstingkatten Gösta så stängde jag in mig i ett rum med Gusten i natt för att hans kulle få vara ifred. Nästan hela natten låg han hos mig och spann och gosade. På morgonen åt han ordentligt och jag tyckte att han verkade piggare. Han hade fått maskmedicin på nyårsafton och jag tänkte att det kanske, kanske skulle ha hjälpt. Men innerst inne gnagde en oro. Vi åkte till veterinären idag och det var naturligtvis det värsta. Han var full med cancersvulster i magen. Jag tog beslutet om avlivning direkt. Jag ville inte att han skulle lida längre och jag ville inte heller åka hem med honom där han så ofta blev jagad.
Så många tårar man kan gråta för ett sånt litet djur. Min älskade Gusten. Aldrig mer ska du komma och buffa på mig när jag sitter i soffan. Aldrig mer ska du komma och klättra upp i min famn och slicka mig i ansiktet. Aldrig mer ska du komma och störa min sömn. Aldrig mer ska jag få gosa på den mjukaste magen.

Nu får du ligga på en grön äng i din katthimmel och slicka dina luddiga tassar. Sussa gott älskade katt!

15 kommentarer:

lilah sa...

Nää nu sitter jag med här och gråter! Lille söte Gusten! Jaa man saknar de små trollen så oerhört mycket och alla har de en alldeles egen personlighet. Kram.

Fru Venus sa...

Men fy vad ledsamt :-( *snörvel* Det gör så ont att mista dessa hjärtliga pälskuddar. Tröstekram <3
Annars, jag tror ta mig sjutton att jag stiger på på halva vägen nån gång när ni är ute och kryssar.

Himmelstäppan på smultronbacken sa...

Stackars dig, det är bedrövligt när man måste fatta sådana beslut. Sorgen är enorm när man mister ett kärt djur som varit en del av ens liv. Man vill ju absolut inte att dom ska lida men det är tufft ändå. Känner med dig!
Kramar Åsa

Snigel sa...

Så jobbigt! ;(
Det är ju tyvärr sådana beslut man måste ta som djurägare, men han har ju haft ett bra liv hos dig (trots Gösta ;) ).

Baronessan sa...

Hjärtat går sönder och man undrar varje gång varför man har djur. Men vad vore livet utan en liten katt? Platt intet!

Carina sa...

Kramarom dig <3

Tantaluran sa...

Kram käraste Berit

Baronessan sa...

Tack kära vänner <3

Bitten sa...

Stackare, nu kom det tårar här med

Synnøve. sa...

Så fort det kan vända... från lycka till sorg. Men det var rätt beslut. Nu har Gusten det bra. Du kommer ha det tung ett tag, men snart, snart kommer du sitta och le när du minns alla roliga saker som hänt. Tiden är fantastisk på det viset.
Sänder mina varmaste tankar till dig.
Kram <3

Emileitha/Tarja sa...

Så är livet, både sorg och lycka kommer utan varning... Förstår att du känner sorg o saknad..

Blåklinten sa...

Låter som ni hade en trevlig resa alltid lika kul med resor.

Förstår att det känns jobbigt nu men du gjorde naturligtvis det enda rätta. Kram på dig!

Baronessan sa...

Tack alla rara!

Shirouz sa...

Oh, jag har varit borta från bloggen så jag läste precis nu om Gusten, jag beklagar sorgen, det är tungt att ta farväl, sköt om dig.

Baronessan sa...

Tack! Jag inbillar mig fortfarande att han ska komma svansande in genom dörren... :'(