Grått som en dammkorv

Gusten har lämnat ett stort tomrum efter sig. Till och med värstingkatten Gösta verkar sakna honom. Det tog tre dygn innan han kom tillbaka till fotänden där han alltid brukar ligga och sova. Han har säkert varit ute och letat. För som "Marsipanrosen" sa: "han letar säkert efter Gusten för att han vill säga förlåt".

Januari traskar på i grårusket. För att trösta mig efter Gustens frånfälle så fick jag låna en "godis" att gulla med. Chokladbjörnen kom och livade upp och vi tog bl.a. en tur i skogen. "Det är mörkt" konstaterade Chokladbjörnen när vi skulle in i skogen men travade på ändå.

Som tur var hade vi Frazze med oss som hade hellyset på!

Nog är det gråare än gråast ute, men nu har dom lovat snö. Jag tror det när jag ser det. Det är inget jag har saknat, men det kan ju kanske ljusa upp dagarna lite.

Imorgon ska jag ta en båttur igen. Denna gången till Åland fram och åter med ett par godisar och deras päron. Och jag räknar ju iskallt med att fru Venus står där och hejar!