torsdag 13 februari 2014

Inte fan blir det någon blomma!

Jaha, då var man inne på vad-var-det-jag-sa-aspekten igen. Jag hade ju fått medicin utskriven efter att ha mailat via "vårdkontakten" (se förra inlägget). Glad i hågen traskade jag iväg till apoteket...
Nej, det gjorde jag ju inte alls det. Jag gick dit med funderingar i huvudet såsom "finns det någon medicin alls... har jag fått rätt medicin... osv". Och jag behövde bara säga Imovane så gick det åt pipsvängen. "Nej, det finns inget sånt recept" meddelade den trevliga mannen på andra sidan skranket.
Jag suckade inte ens. Bara konstaterade att det var så det var. Men jag fick ju EN av medicinerna i alla fall. Kors i taket! Men underligt är det eftersom jag inte fick någon tid heller. Dom tycker förmodligen inte att jag ska sova.
Därför tänkte jag att det är lika bra att sluta med dom också då. Så natten till igår gick jag och la mig utan Imovane. Jag somnade. Jag vaknade. Katten sparkades och Gubbe snarkade. La mig i soffan. Somnade. Vaknade av värk i nacken. Somnade. Vaknade av katt. Somnade, vaknade, somnade... ja, så där höll det på.
Sen var hela följande dag förstörd. Det går inte an. Jag måste ju hålla mig pigg så jag kan serva Gubbe. Han har satt igång med renovering av toalett. Det är minsann ingen lek när det är OS på TV. Han kan ju missa något. Själv missar jag så gärna.
Kontentan av det hela: jag blir aldrig religiös! Jag kommer inte att skicka en blomma!

 Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

2 kommentarer:

Anonym sa...

nu tar jag om kommentaren , men anonymdå funkar det

finns inget som är värre än att INTE kunna sova

känner med dej margareta

lilah sa...

Ja jag vet hur det är. Och det är INTE roligt. Jag håller visserligen inte på som du, dvs jag somnar inte om. Jag har kommit in i en period då jag visserligen somnar och sover några timmar, men sedan vaknar jag sisådär tre timmar före klockan ringer och ligger och vrider mig och tycker synd om mig själv för att jag är så sömnig och undrar hur jag ska orka jobba efter bara fyra timmars sömn. Igen. Sådär håller det på några dagar tills jag är så där trött som små barn är, dvs jättegnällig. Jag förstorar upp allting o blir alldeles överkänslig o tycker hela världen är emot mig. Depression. Så somnar jag i soffan kl 18, vaknar med ont i nacke eller sida efter en timma, går upp o stänger av TV, släcker lampor, går på toa, klär av mig, lägger mig i sängen och... Kan inte sova.