tisdag 4 februari 2014

Stava bort gamnacke

Idag har jag stavat mig fram. Stavarna kände först inte igen mig och trodde det var fråga om stöld. Men så fort vi kom igång så var dom med på noterna. Alltså jag är så jävla bra på stavgång! Jag kan liksom inte ens komma i otakt även om jag skulle vilja. Jag borde nog ha blivit militär. Inte för att dom går med stavar precis (tror jag) men i takt förhoppningsvis. Jag går i takt! Och det går med en sån jävla fart så ibland hinner jag knappt med.
Vadan detta nu då, tänker ni väl, för ni är ju så otroligt intresserade av mina förehavanden. Har hon glömt bort det där med "en kvart om dagen" eller gick hon bara i en kvart? Nej, det blev nog längre än så, men jag har fått en tjillevipp i ryggen, strax under högra skuldran som suttit i i en vecka och så tänkte jag stava bort det. Än har jag inte märkt någon skillnad, men det har inte blivit sämre.
Det är väl inte det mest ultimata att sitta vid datorn och vid symaskinen heller. För ryggen, menar jag. Gamnacken infinner sig ideligen. Jag får nog fästa en strypsnara runt halsen och ner mot ryggstödet så jag håller mig rak. Men då kanske jag åker på att köpa nya brillor förstås, för då kommer jag ju längre ifrån skärmen igen. Hur man än vänder sig så har man röven bak.

För någon vecka sedan var jag på bio med Gubbe. Vi såg "hundraåringen". Detta för att Gubbe fått presentkort på biobiljetter. Vi funderade då på när vi var sist på bio. Den sista film som jag kom på att vi sett på bio var "Broarna i Madison County". Så då var jag ju tvungen att googla på när den filmen gick. Det var 1995!!! Men hallå! Har jag inte varit på bio sen dess? Om jag har det så var det tydligen ingen film att minnas. Men det går nog bra för biosalongerna utan min hjälp tror jag. Jag är inte riktigt skapt för bio. Jag har så svårt för att sitta still och bara titta. Kan man ta med sig en stickning? Förresten... filmen var riktigt bra. Och lättsam tolkning av boken som hade lite väl mycket tuggmotstånd emellanåt.

 Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

1 kommentar:

  1. Jag kan se hur du stavar fram i militärisk precision och jag är imponerad, själv vet jag ju som bekant inte hur man inte går i otakt, hoppas att det onda i ryggen försvinner snart :) Jag kan inte minnas när jag sist var på bio, tror det var någon svensk film, märkligt, jag gillar ju bio men är för lat, antar jag :)

    SvaraRadera