söndag 30 november 2014

När envisheten tar överhand

Jag bakar. Som en tok. Det betyder alltså inte tokmycket utan mera på-tok.
Som för en vecka sen: jag började med att ta fram min surdeg ur kylen. Den hade en lite osäker lukt, men jag lät det bero. Surdeg kan lukta lite hur som haver. Matade den och la fyrkornskross i blöt över natten.
Nästa dag tog jag tag i bakandet; i med surdeg, rågkross, rågmjöl, kummin, och lite av ditten och datten. Sen hade jag ju tänkt ha i lite vanlig jäst också men se den var slut! Både den blöta och den torra. Nåja, jag lät inte detta hindra mig utan lät degen jäsa i fyra timmar (detta enligt receptet som jag som vanligt inte höll mig till utan bara ville ha lite grundstöd ifrån såsom jästid och ugnsvärme).
Efter fyra timmar stoppade jag ner näsan i assistenten och frågade "hur var det här då?" Inget svar så klart och jag tittade lite skeptiskt på degen, men den hade ändå jäst en del. Upp med degen och ner i två formar som sen skulle jäsa i sex (!) timmar i kylen. Nähä, tänkte jag, den får jäsa i rumstemperatur. Så efter sex timmar kollade jag och inte mycket hade hänt om ens något. Trots mina glada tillrop som "jäs för helvete" så var den helt oberörd och fick stå. Kollade efter ett par timmar till, men det var typ lika ojäst som innan så jag lämnade degen över natten.
Dagen efter hade det hänt något ytte-pytte på jässidan, men nu hade det ju bildats skorpa på degen så den orkade väl inte jäsa för det. Detta trots att jag hade en blöt handduk över. Den hade i och för sig torkat över natten, men ändå.

Hade jag varit något (hrm) yngre så hade jag vid det här laget skickat iväg deghelvetet åt samma håll dit min rulltårta hamnade i unga dar - i kaklet. Men numer tar envisheten över ilskan och jag svär några väl valda ramsor och fortsätter framåt i galenskapen.

Åkte och köpte jäst eftersom jag ändå skulle handla. I med sisådär 20 g och lite vatten samt degen-som-inte-ville-jäsa. Nytt jäsförsök i ett par timmar och  och nu blev det äntligen lite fart, så skjuts in med limporna i ugnen. Och se på fan - blev det inte två limpor till slut! Riktigt goda också. Och alldeles ypperliga att rosta. Men... inte tänker jag göra om den varianten. Det blev ju liksom ett tredagarsbröd. Men som sagt - envis som en röd gris.

Jag tycker fortfarande inte att surdegen beter sig/luktar som den ska, men det ska minsann inte få hindra mig.

Imorgon är det dags igen för nu har jag köpt en ny bakbok så då ska det bli hassel- och valnötsbröd. Håll tummarna för tusan!

Eftersom jag ändå var igång och bakade så blev det ett par kakor också. Inte heller där följde jag receptet och havrekakorna med nötter blev fulare än fulast. Men fulkakor har väl också ett existensberättigande - bara dom är goda. Och det blev dom.
Ute är det tillfälligt kallt, men plussidan vinner även i fortsättningen. När jag tog bort vissna blommor på kärleksörten, så verkade det som att den väntar en oerhört tidig vår.
Men först lite jul kanske. Glad första advent!

 Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

5 kommentarer:

Wille sa...

jaså du bakar oxå! inte precis 7-sorter men åtminstone 3 - och ingenting bränt, och inga barn runt benen heller.
och äntligen engelsk fruktkaka - som oxå blevm bra!

blev påtår med en liten provbit i lugn och ro! kram maargareta

Baronessan sa...

Wille: visst blir man glad när det går bra?! Fruktsallad ja, det ska jag också göra, men den blir inte engelsk.

bosseliden sa...

Är det därför jag aldrig hör av dig längre? Du matar surdeg och pratar med assistenter av hårt material? Med envishet kommer man långt. Ibland har jag undrat om det kommer att bli min död en gång. Önskar dig en fin december.

Baronessan sa...

Bosse: Ja, och jag har såååå dåligt samvete för att jag sällan hälsar på mina medbloggare. Men jag gör det ibland även om jag inte alltid kommenterar. Vilket jag borde. Skärpning Baronessan!

TantGlad sa...

Så duktig du är. Jag är jättedålig på att baka.

Tittar in och önskar dig en
God Jul.