Fläckar och vårskrik

Då är det dags för att karva sta´ i ansiktet igen då. Har haft en röd fläck på kinden i ett antal år. Jag har väntat och väntat på att den ska försvinna, för sån är jag. Jag väntar hellre än går till läkare. Men eftersom den växt och troget stannat kvar, så fick farbror doktorn titta på den igår.
Det började som vanligt att jag skulle gå till "öppen mottagning" och där vänta i c:a en timme. Förhoppningen om att den klassiska musiken i väntrummet skulle vara ett minne blott grusades snabbt. Jag kände redan efter en kvart, att om dom spelade en enda jävla wienervals till, så skulle jag gå bärsärkagång. Jag var tvungen att resa på mig och vanka runt i korridorerna. Sen satte jag mig igen och försökte koncentrera mig på en tidning. Efter 50 minuter var jag beredd att skita i alltihop och gå därifrån. Men jag bet ihop.

Jag har tagit bort en s.k. basaliom tidigare som satt på näsan och den här fläcken - kom jag fram till efter visst googlande - var också en sån, fast med annorlunda utseende. Det är ju kul när det varierar sig.
"Ja, det verkar vara en sån" meddelade läkaren. "Hur ser du ut för övrigt" sa han sen och for med händerna runt mitt ansikte och under luggen. "Rätt snygg tror jag" svarade jag med ett ironiskt leende i ena mungipan. Nähä, inte det. Fel typ. Helt humorbefriad fortsatte han att babbla på om basaliomet, att det fanns lite olika sorter och att vi kanske skulle ta ett prov. Han frågade också om jag solat mycket. Jag! Som håller mig i skuggan ständigt! Nog är det orättvist kan jag tycka, att jag ska få "solfläckar" som aldrig varit en solare utan levt efter mottot "blek men skön".
"Skär bort skiten" sa jag. Även denna kommentar passerade omärkt förbi. Han mumlade vidare om att man kunde frysa bort och skrapa bort, beroende på vilken sort det var. För att slippa ärr. (Ja, tänk om den här gamla kärringen skulle få ett ärr! Hujedamig!).
Sen satte han sig vid datorn och knappade lite, meddelade att jag skulle få en remiss till någonstans, för på den här vårdcentralen kunde man inget göra. Han tog inte ens ett prov. Han kanske inte vågade vara i samma rum som mig längre. Så nu får jag vänta och se vart jag ska få komma.

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Basaliom, Läkare, Vårdcentral, Ansiktsfläck

Toarenovering

Vår lilla toalett håller på och får sig en välbehövlig renovering. Gubbe sliter och fixar fint. Ut med det gamla och in med det nya kan man säga. Fast det nya är gammalt. Eller rättare sagt i gammal stil. Som alltid!
Nu har han slitit upp golvet, ändrat på avloppet (vilket han hoppades att slippa) satt upp pärlspontpanel på väggarna och målat. Han har även klätt in det fasta skåpet med pärlspont. Han är minsann duktig när man väl får fart på honom.
Han ondgjorde sig lite över att han köpt för mycket färg, men jag tröstade med att vi har många fler ställen att renovera, varpå han glatt hoppade upp ur soffan och hjulade runt i vardagsrummet fjorton gånger. Japp! Sån är han.

Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Sömnad, Jacka, Toalett, Renovering

Pelargoner och piptobak

På öfre glasverandan ("punchverandan") står nu åtta omplanterade pelargoner och växer så fint. Dom överlever så snällt på verandan varje vinter. Fuchsiorna däremot ville inte vara med sorgligt nog. Så där har jag fått köpa nya sticklingar/plantor. Får se om dom överlever mina "bruna fingrar".

På nedre glasverandan ("groggverandan") står dessa vita pärlhyacinter och blommar så vackert.

Här en annan exotisk växt - Franz "Frazze" Franzzon (cat superior) Ges näring minst fem gånger/dag samt massor av kärlek och gos för tillväxt och tillit.

Och så alla dessa vackra tulpaner! Både i kruka och vas.

Apropå pelargoner. När jag var liten/yngre gillade jag inte pelargoner. Kanske för att det var den enda blomma som fanns hemma hos oss. Eller, kanske inte den enda, men vanligast. Nu förstår jag ju varför vi hade just den blomman. För att den är så tålig! Den överlever torka och den överlevde även farsans piptobak. Han hade nämligen en förkärlek att knacka ur piptobaken - eller rättare sagt det utbrända som var kvar tillsammans med pipolja *urk* - och hälla det över krukjorden. Inte många blommor gillar den behandlingen.
Nog sa modern till sin sämre hälft att han kunde sluta upp med dylika fasoner, men detta var för döva öron. Farsan knackade vidare, tömde pipan och fortsatte att vissla på sina entoniga melodier som om inget hänt. Så här i efterhand tycker man ju att hon skulle ha knackat honom i skallen med någon blomkruka så kanske han hade vaknat. Men sån var inte modern. Blid och timid bar hon sina döende växter till soppåsen.
När jag senare i livet mötte mina barns far, även han piprökare, så kan jag säga att det inte inträffade liknande situationer. Det berodde inte på hans uppfostran, för något mer bortskämt får man leta efter, men kanske för att jag inte är så blid och timid som min salig mor. Där har jag nog ärvt mer av min piprökande fars gener. Och nu dök det upp massor angående dna-arv och sånt i mitt arma huvud, men vi tar det i ett annat inlägg.

 Läs även andra bloggares åsikter om Humor, Blommor, Pelargoner, Pärlhyacint, Piptobak, Pipolja

Vårkänsla

Det tog tvärstopp i sömnaden eftersom en influensa satte sig på bihålorna. Flera barnbarn och Gubbe med förkylningar - det går liksom inte att värja sig hur man än försöker. Det blev alltså sängläge hela den här veckan, men idag kravlade jag mig upp och tog en sakta promenad i trädgården. Frazze blev så glad och log med hela ansiktet för det var så vårligt ute.

Riktig vårkänsla med nio plusgrader. Härligt. Vinden svängde runt lite med videkvistarna.

Titta så fluffig och fin viden är! Hoppas att jag orkar mig ut på någon längre promenad i helgen. Glad vår på er!