Bombus vs Aglais

Till midsommar plockade jag en bukett med blåeld. Den står än, även om den börjar falla ihop nu. Anledningen till att den får stå kvar så länge det bara är möjligt är att humlorna älskar blåelden!

Det finns c:a 40 arter av humlor i Sverige och den här på bilden nedan är en Hushumla Bombus hypnorum (tror jag alltså - för det finns som många att välja på och dom är otroligt lika). Men det har jag kommit fram till genom humlesidan. Där kan man artbestämma sina små lurvflygare. Just den här hushumlan och dess vänner har byggt ett bo i garageväggen så nu får jag se till att det finns mat.

Den här humlan är troligt en Ängshumla Bombus pratorum. Den vet jag däremot inte var den bor. Kanske i något gammalt sorkbo.

Den här lilla raringen som käkade på mina fläderblommor har jag dock ingen aning om vad det är för sort. Den har jag inte lyckats artbestämma. Kanske är det en ungdom som inte fått färg än, eller så är det någon sorts snylthumla. Det finns några sådana också.

Den här gissar jag är en trädgårdshumla. Den finns hur som helst i min trädgård, på min backtimjan.

Men vänta nu... en inkräktare! Nässelfjärilen har också upptäckt blåeldens godsaker.

Men det går bra att dela med sig, för det räcker till alla.

Imorgon blir det till att plocka mer blåeld.

Läs även andra bloggares åsikter om Humlor, Humla, Trädgårdshumla, Hushumla, Jordhumla, Nässelfjäril

Blomsterängar och fläder

Frazze och jag tog en vända till ödetorpet Paris. Han ser minsann inte munter ut på bilden, men det beror på att han inte gillar att bli fotograferad. Promenader däremot gillas skarpt!

Ödetorpet stod kvar och en vacker nyponros förgyllde en av ladorna.

Är inte nyponrosor bland det vackraste man kan se? I år verkar dom blomma mer än någonsin också. Hoppas bara att det inte betyder att det blir mycket frukt och hård vinter också. Jag har minsann sett att rönnen brakat på med blommor i år också.

Men här har vi den egentliga anledningen till att jag gick hit. Flädern blommar! Den har, liksom ödetorpet, sett sina bästa dagar, men nog räcker det till saft åt mig.

Trädgården med knähögt gräs och vilda blommor visade upp några fina besökare. De två första är okända för mig, men den sista är en blåvinge.

Här smyger en tiger.

Ängen hemmavid bjöd på massor av blomster. Bland annat växer här mängder av prästkragar i år. Inte vet jag om dom är goda, men den här ängen brukar slås till foder.

En riktig sommarbukett fick jag ihop också. Jag är ganska dålig på att plocka buketter. Min mamma däremot gick fram som en skördetröska bland blommor och bär så den här påminner mig om henne.

Innehållet i vasen är Träjon, Smörblomma, Kråkvicker, Käringtand, Rödklöver, Vitmåra, Timotej, Prästkrage, Humleblomster samt ett gräs som jag inte lyckats identifiera. Vackert!

Nu ska här göras flädersaft! Jag ska bara plocka bort besökarna först.

Läs även andra bloggares åsikter om Sommarblommor, Buketter, Fläder, Fjärilar, Blåvinge

Ännu en auktionssväng

Förra helgen var det åter igen dags för en auktionsutflykt. Samma förrättare och samma ställe. Många uppköpare som vanligt och folk skulle trängas så nära det bara gick.

Trädknipsare och speglar trängdes med tavlor och allsköns bråte längs laduväggen.

Madonnabilder, kors och snapsflaskor på ett och samma ställe.

Böcker - av okänt slag för mig - såldes en och en! Till ganska högt pris dessutom.

Kopparbunkar och mjölkkannor...

...samsades med 60-tals kaffekoppar

Den fina karotten blev dyr liksom Gabriel-katten som gärna fått följa med mig hem. Men det får vara någon måtta på priser när det bara är till pynt.

Här en spekulant på retro-spelare. Radiogrammofon av märket Dux.

Men vad fick vi med oss hem då? Ja, först och främst en jädrans massa fyndkartonger där man får sålla kraftigt. Där blev det en hel del återbrukssaker, men när tredje lådan läggs på och det är i den man sett något, så slår man till på 30 kronor!

Det här bordet hade vi siktat in oss på och det fick vi för en billig penning. Järnfot och marmorskiva.

Gubbe gillar gamla slitna leksaker och fick sitt lystmäte stillat.

Emaljerad kastrull och en karott piggar nu upp mitt kök.

På glasverandan har dessa vackra skapelser hamnat. Lite väl kitschiga, men den där nyponrosen kunde jag inte motstå.

Det är rena rama julafton när man kommer hem och kollar igenom sina lådor. Sen är det så attans trivsamt att gå på auktion. Man vill liksom aldrig gå hem. Men när det är slut så är det slut och så får man vänta till nästa tillfälle.

Läs även andra bloggares åsikter om Auktion, Gamla saker, Retro, Återbruk

Inte av det rätta virket

Konstigt att jag inte har högt blodtryck som jag hetsar upp mig nu för tiden. Det måste vara all uppdämd ilska från min ungdom när jag bara svalde och sa tack och amen. Det gör jag inte numera.

Nu senast var det pga att jag skulle uppgradera min centraldammsugare. Den sattes in när huset byggdes 90 och har hängt med sen dess. Nu behövdes en ny slang och lite nya finesser. Återförsäljare - K-Rauta. Vi åkte dit.
Vi blev anvisade platsen för Allaway som sugaren heter och försökte leta oss fram. Men det var inte lätt för det var inte direkt några bra anvisningar, så vi gick till informationen.

Vi fick vänta in den "kunnige" och när han kom så insåg vi så småningom att han var inte "av det rätta virket"! "Det var ju så länge sen som någon ville uppgradera" och "jag vet inte riktigt, vi får titta här i katalogen". Blädder, blädder, blädder.
"Man kanske kan ringa till Allaway" sa jag. På detta svarade han mumlande: "ja, men han kanske inte svarar"!!! Vid detta uttalande blev jag så paff så jag kom mig inte för att säga något.

Så småningom kom han fram till vad som han trodde skulle behövas. Så vi gick tillbaka igen för att hämta det som troligen skulle behövas. När vi till slut hittat slang och rör och allt som skulle till så visade det sig att kartongen var bruten, men det var den enda så vi tog med den till informationen.
"Har vi möjlighet att lämna tillbaka den här om den inte passar, eftersom ni inte är säkra på att det är rätt?" frågade jag.
"Nja, man får ju inte lämna tillbaka den om kartongen är bruten" svarade tjejen (för nu var det en tjej).
"Ja, men nu är den ju redan bruten" svarar jag.
"Ja, fast vi kan inte ta tillbaka en kartong som är bruten för då kan vi inte sälja den igen" svarade hon.
"Jaså, men nu köper ju vi en bruten förpackning" svarade jag.

Här kommer en ny manlig personal in i diskussionen och tjejen vänder sig till honom och samma svammel uppstår. Min Gubbe pekar på skylten intill där det står "öppet köp 60 dagar".
"Ja, men det är om det är obruten förpackning" svarades det igen. Det började kännas lite som att jag hade att göra med ett gäng papegojor.
"Ja, men då kan jag ju lika gärna skita i att köpa här då" - sa jag, nu något irriterad - "eftersom jag inte kan prova den och ni inte vet om det fungerar".

 (Här kan man ju undra varför man skulle ta hem en låda med dammsugargrejer i 60 dagar och sen lämna tillbaka den om man inte ens öppnat den!! men jag kom inte på det just då och jag antar att jag fått samma papegojsvar om jag frågat.)

Till slut kom dessa två ur personalen fram till att vi måste fråga i kassan, för det är dom som bestämmer att man inte får lämna tillbaka om förpackningen är bruten (där kom det igen!).

Vi gick till kassan där det stod en tjej på fjortonochetthalvt. Jag frågade och hon visste naturligtvis inte och tog telefonluren: Sa: "jaha, och nehej och jaha och nehej" och la på. "Nej, tyvärr det går inte. Nu var inte chefen här, utan en lägre chef, så imorgon kommer den högre chefen och då kan ni fråga honom".
"Tack, då kan ni behålla grejerna" sa jag och gick!

Som jag skrivit förut: kunden har alltid rätt.... eller hur var det nu? Ingen skugga över Allaway som bemött mig proffsigt och faktiskt svarat både i telefonen (!) och på mail och varit så hjälpsamma! Dom kanske hade lite otur med återförsäljarvalet.

Läs även andra bloggares åsikter om Allaway, K-Rauta, Dammsugare, Kundbemötande, Öppet köp

Reservdelar tack

Jag har varit hos ögonläkaren. Något har känts under vänstra ögonlocket väldigt länge och det har blivit värre. Jag hann inte mer än komma in i rummet hos ögonläkaren förrän han sa att jag hade torra ögon. När han frågade vad jag hade för problem så sa jag "jag har något skräp under ögonlocket" varpå han sa "det vet du inte".
"Nej, men det känns så" sa jag. "Det sitter till vänster i ögat". "Du kan inte känna var det sitter" svarade han då. Jag kunde lika gärna ha varit en hund hos veterinären, men han frågade ju. "Jag berättar bara hur det känns" sa jag.
Han kollade och lyste och efter mycket trasslande med en tops lyckades han till slut vända ögonlocket. Inget där. Hur han nu kunde se det på tre sekunder.
Han satte i en pappersremsa i ögonen för att se om jag producerade tillräckligt med tårvätska och det gjorde jag. Ändå blev kontentan av det hela att jag har torra ögon och ska använda mig av ögondroppar i en månad. Receptfria. Jag känner mig otroligt skeptisk, men jag kan bara hoppas bli av med obehaget.

Häromdagen var jag också till läkaren eftersom jag fått så ont i svanskotan. Jag slog i den någon gång i 8-årsåldern och nu kommer värken tillbaka. Troligen har det bildats artros enligt läkaren och jag fick åka till röntgen. Därifrån har jag ännu inte fått veta nåt. Men nu är man ju på döhalvan och ska lägga så mycket pengar som det bara går på olika mediciner.
Annars är det rörelse som gäller när man har artros. Det går väl bra när det gäller knän och höfter men när det sitter i svanskotan? Jag har otroligt svårt för att vifta på svansen!

Läs även andra bloggares åsikter om Torra ögon, ögonskräp, ögonläkare, ögondroppar, svanskota, artros

När man får oväntat besök

Musen på bilden har inget med
innehållet i texten att göra!

Skafferiet fick en äcklig lukt som av stinkande sopor. Sådär som det kan bli i kylskåp när något gömt sig längst bak och surnat. Svaret fick jag i måndags kväll då jag rev ut nedersta hyllan för att se om det låg någon död sork där. Det gjorde det inte. Det var en levande skogsmus! Det var musens toalett som luktat.

Jag lyckades få ut och ner den i en hink. Jag hann säga "men, vad du var söt" innan den for som en blixt över kanten på hinken och sprang in under frys och kyl. Jag vet
ju att dom kan hoppa jättehögt, men inte kom jag ihåg
det just då!
Under kylen satt den bra. Längst in vid kompressorn, bakom en plåtkant. Där kunde vi inte nå den och den satt där och glodde på oss. Jag öppnade ytterdörren och lät den stå öppen i förhoppning att den skulle springa ut. "Jo, om den känner frisk luft så vill den ut" sa jag till Gubbe sådär självklart. Men inte fan gick den ut!
Längst ner i skafferiet har jag en stor låda med engångsförpackningar. Där hade musen festat på plast! "Kan det vara gott?" funderade jag. Lådan var full med papptallrikar, bestick och plastglas, så jag hade inte kunnat stänga locket. Ett perfekt ställe för en mus!

Så igår ställde jag upp ytterdörren på nytt och musen försvann så småningom. Förhoppningsvis ut i det fria. Jag satte igång med att städa hela skafferiet. Det är ett stort hörnskafferi och det ser ut som på bilden till höger (nu i städad variant när jag fått slänga massor!) Ni ser lådan längst ner, längst in? Där hade musen kamperat.

Så började jag fundera på att om musen nu kunde hoppa värre än en groda, varför hade den då ätit plast och inte hoppat upp på de övre hyllorna till gryn, pasta, bröd, nötter och annat? Svaret fick jag under städningen. På fjärde hyllan, längst in i hörnet hittade jag detta:




Påsen innehåller - jag menar innehöll - solrosfrön. Men var kom då skalen ifrån? Solrosfröna var ju redan skalade. Jo, det var smulor från riskakor som den mumsat i sig!
Alltså! Riskakor är godare än både nötter, mandlar och kokos! Ifall ni också får oväntat besök så vet ni nu vad ni ska bjuda på!

Jag är som katterna, gillar inte stängda dörrar, vilket gör att jag ofta "glömmer" att stänga till skafferidörren. Det var förmodligen musen glad för när nu Göstakatten "bjudit" in den. Den måste ju ha tyckt att den blev inbjuden till paradiset och såg ingen brådska att ta sig därifrån. Dörren till skafferiet har ju stått öppen flera gånger!
Jag sänder ändå en tacksam tanke till musen som höll sig till enbart EN av riskake-
förpackningarna och påsen med solrosfrö. Den kunde ju ha ätit sönder betydligt mer.
Påminnelse till mig själv: Stäng skafferidörren!!!

Läs även andra bloggares åsikter om Större skogsmus, katter, muspiss, städning