Jag - en stearinist

Nu kan jag härmed titulera mig ljusstöpare också. Eller kanske rättare sagt ljusmassaupphällare. Eller varför inte stearinist. Fast det låter ju lite som något beroende. Men man kan ju bli beroende av sämre saker än att smälta stearin.

Hur som så hade jag ett par sämre begagnade ljus. Den ena var mjuk som choklad och fanns i en glasbytta. Den andra var av en fast variant där veken brunnit slut, men de tjocka kanterna var kvar.

Så... hacka sönder och peta ur var det som gällde.

Detta fick sedan smälta sig i ett vattenbad. Jag hade ju först tänkt mig i ugn, men jag hittade inget om det på nätet så jag struntade i det. Men nog har jag sett det någonstans. 

När allt var smält, hällde jag ner det hela i den glasbytta där mjukljuset tidigare varit. Kniven ligger där ovanpå för att hålla kvar veken, så den inte ska ramla i sidled. Jag köpte vekar med metallplatta i botten som inte var så mjuka.

Och så här blev det. Som chokladpudding (och nu blev jag sugen på det också!) 

Återstår bara att se om den brinner nu. Men det ska den väl göra.

Efter det här väntar en stor burk med vit stearin/parrafin. Aldrig mer ska jag slänga dessa rester! Nu måste jag bara leta reda på bra, hållbara glas att hälla den vita massan i. Undrar vad jag ska bli imorgon?

Läs även andra bloggares åsikter om Stearin, parrafin, stöpa, ljus, ljusmassa, vattenbad