onsdag 7 januari 2015

Nu är det ljus igen

Hej! Det är jag igen - stearinisten! Det gick ju inte så där kanonbra sist. För vet ni vad som hände? Jo, ljuset som såg så fint ut. Som här till höger, ändrade plötsligt utseende och föll ihop i mitten. Det blev liksom ett hål runt veken.
Jag försökte elda ljuset ändå, men då smälte ju stearinet och dränkte veken. Så klart! Så då googlade jag på det igen då. Och naturligtvis stod det en bit ner på sidan: "Om du fyller hela burken på en gång kommer ljusmassan att sjunka ihop och det bildas ett hål i mitten av ljuset. Låt ljuset stå tills det svalnat helt, sen kan du fylla i hålet med mer ljusmassa". (Det är förresten Frida-Sofia som lagt ut detta. En van stearinist.)

Ja, det är ju som vanligt när jag ska göra något. Gör först - läs sen! Det är likadant med matlagning och bakning. OCH stickning OCH sömnad. När jag tänker på det är jag förvånad att jag över huvud taget får något i mig och på mig.

Nåväl, hålet i ljuset. Jag hade ju slut på den färgen så hur göra. Jag tänkte att jag smälter ner ljuset igen. Och den här gången använde jag mig av ugnen. Jag tänkte det må bära eller brista. 100 grader och det smälte så fint så. Nu tog jag två mindre glasbyttor och monterade vekar i och så hällde jag i ljusmassan. Och när det hade kallnat så dök ju de där groparna upp igen!
tog jag båda ljusbehållarna och ställde in dom i ugnen igen tills bara ytan smält ner och blivit slät. Sen tog jag ut dom och se nu blidde det bra!
Uppiggad av detta tog jag itu med mitt vita stearin. Det är lika bra att köra på när man är igång för rätt som det är får hjärnan för sig att göra något annat och då står man där med en massa krossat stearin, tänkte jag.
Fram med smältbyttor och in i ugnen. Men eftersom jag inte hade så många bra bägare att hälla massan i så fick jag en idé att använda mig av en petflaska. Jag skar av botten och pillade ganska länge för att få till ett hål i botten för att få ut veken. Sen hällde jag stearin i denna.
Nu låter det som att allt gick så där smidigt va? Nä, nä, glöm det! Först var hålet för stort så stearinet rann ut. Det var minsann inte för stort när jag skulle ha igenom veken!! Så jag fick ta lite stearin i taget så det kunde stelna emellan. Sen åkte veken ner på sidan för den hade jag i hastigheten inte satt fast. Den var inte lätt att få tag i och ändå svårare var det att få fast tråden runt. Under denna tid mumlade jag min gamla ramsa: "varför håller jag på med sånt här?"
Jag blir förundrar över människor som tillbringar all sin tid med att göra liknande ting. Runt omkring mig ser det ut som om en hord elefanter dansat tecno. Som jag sagt förut - jag skulle aldrig i livet kunna pyssla eller baka i TV. Det ser aldrig ut som på TV hos mig. Möjligen skulle jag kunna bli en ny Kurt Olsson.

Men när jag till slut kladdat färdigt så blev resultatet ändå bra. Jag blev till och med nöjd och det är inte ofta det händer.
Den lilla rultiga ljusklumpen från petflaskan blev ju mer kul än fin, och det var ett litet helvete att få ut den ur plasten. Till detta använde jag en supervass hobbykniv och jag tänkte medan jag skar att snart kanske jag måste hämta Gubbe från sängen, för här kommer nog blod att flyta. Jag får ju för mig att göra såna här saker vid 1-tiden på natten. Först säger jag till mig själv: "det gör jag imorgon" men plötsligt står jag där med kniven i handen och det är liksom bara att hänga med. Men allt gick bra och Gubbe fick sova vidare.
Här nedan står den tillsammans med några kompisar och lyser upp min tillvaro. Notera den rosa duken. Julen är bortstädad! Dock tillåts röda juläpplen året om.
Imorgon ska jag inte göra ljus! Imorgon ska jag stryka.... kanske. Om inte min hjärna får för sig något helt annat. Det är som sagt bara att hänga med.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

7 kommentarer:

  1. Vad fint du gör och envis är du som håller på mitt inatten.
    Om min bild : du måste ha hamnat på fel vecka, på den veckan jag vann så var det 55 bilder. Kolla här så ser du den direkt http://vlt.se/lasarbilder "Kung Bore " är jag. Tusen tack för att du orkar ha intresse för mina tokerier. Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nu gick det bättre! Tror jag det att man är intresserad av dina "tokerier" så fina som dom är!

      Radera
  2. Fina! Jag gillar petflaskeljuset, det ser så knubbigt och rart ut :) Det där med att det är hjärnan som bestämmer, jo, jag har märkt det på mig själv också... Jag kan ha planer på vad jag borde göra men si, då bestämmer hjärnan något helt annat. Sedan hjälper det ju inte att jag är en uppskjutare av rang heller :D

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du kanske är släkt med min Gubbe. Hans motto i livet är: "sen". Knubb-ljuset blev inte dumt alls. Jag trodde att det skulle rinna över, men det brinner så fint så!

      Radera
  3. Hej!! Tittar in här igen och lämnar ett avtryck från mig!! Kollar ofta din blogg men skriver inte så ofta tråkigt nog!! Du har då verkligen lyckats få till det du med dessa vackra ljus!!! Ha en trevlig vecka nu så ses vi igen/EvaMarie

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej EvaMarie! Kul att du orkade skriva några rader. Jag är lika usel själv att kommentera men ibland händer det! Ha det :)

      Radera
  4. Duktig du är!
    Och fina blir de ser jag

    SvaraRadera