Anno dazumal och akutbesök

I min sjukstuga tar jag mig för att kolla igenom gamla släktbilder. Framför allt fascineras  jag av klädstilen. Och i synnerhet av hattarna! På nästan alla bilder bärs det hatt.
Se här bara på dessa stiligt klädda personer. Jag tror att det är min farmor (Elsa Bengtsson f. Lind) längst till vänster och en faster längst fram men jag är långt ifrån säker. Men kolla så dom sitter där på berget i sina finkläder, klackskor och hatt! Man kan undra om det bara är arrangerat för fotografen, men några tittar ju åt ett annat håll. Kanske är dom bara på söndagspromenad och har slagit sig ner en stund i solen.

Här är en bild på min ingifta farbror G. Horn. Bilskollärare var han minsann och gengasbil var det som användes. En mycket sympatisk herre vill jag minnas.

Denna stiliga herre som ser ut som en korsning mellan Oliver Hardy och Hitler är min farfar Sten Bentsson. En halvalkoholiserad humorist som jag aldrig fick nöjet att träffa. I unga dar jobbade han som rallare.

Men han kunde vara stilig också. Kolla här! Med fiolen i högsta hugg sträcker han upp sig på fotot. Jojomensan, han kunde spela fiol. Min faster ärvde gåvan och blev dragspelare. Farsan däremot visslade mest. Men det där visslandet kunde ta kål på oss andra i familjen. Det var liksom bara visselljud utan melodi. Man tycker ju att han åtminstone kunde ha visslat "helan går" för den tyckte han om. Helan alltså! Det arvet slog igenom.

Här kliver vi tillbaka ett steg. Min farmors mor (Hanna Lind) poserar längst till vänster. Det finns några bilder på henne och de där mungiporna och ögonvecken är gjutna i betong. Muntergöken till höger och hennes lika väna make framför heter Blid i efternamn. Är inte det ironi så säg. Kan vara så att fru Blid är Farmorsmors syster. Muntra fruarna.

Här har vi lilla mig tillsammans med mamma på ett av de få bilder som finns från barndomen. Jag lovar att papiljotter inte var något som behövdes hemma hos oss!

Här har jag hunnit bli nio år och här ser jag ovanligt slät ut i frisyren. Men det tog åratal innan jag kunde förlika mig med mitt krull/lock/krusiga hår.

Ja, det var bilder från förr det. Nu ska jag berätta om mina dagar i influensans grepp. Jag fick tokont i huvudet i fredags. Jag är ju en van huvudvärkare, men det här var outhärdligt och gjorde att jag domnade i halva huvudet. Jag lovar att tanken att skära av mig huvudet var tilltalande. Det var bara att åka till akuten. Där skulle det testas hit och dit ifall det var hjärnhinneinflammation, vilket det inte var. Så... jag fick morfinpiller och naproxen. När värken lagt sig var det bara att åka hem utan något konstaterat fel.

Dagen efter hade jag inte ont på hela dagen. Inte förrän klockan slog midnatt. Då slog även huvudvärkshelvetet till igen. Men då hade jag ju blivit anmodad att ta tre naproxen. Men se det hjälpte inte ett minsta dugg! Efter en timme var jag desperat och ringde jag sjukvårdsupplysningen för att höra om jag kunde ta hela asken, men det fick jag inte. Hon anmodade mig att åka in igen.

Nu är ju jag så jävla hänsynsfull, så jag hade inte hjärta att väcka Gubbe som bara sovit några få timmar natten innan efter akutbesöket. Så jag grät, duschade varmt och gick runt i huset och höll mig om huvudet och la mig därefter på het riskudde. Efter drygt fyra timmar släppte det.

Jag önskade att jag hade kunnat göra som på bilden och ställa ut huvudet på altanen eller nåt. Men det är ju lite svårt att se utan huvud också. Hur som helst ringde jag till naprapaten dagen efter. Men hon ville inte ta emot mig utan att någon läkare hade kollat/röntgat först. Jag ringde läkare, men dom hade ingen tid förrän fem dagar senare. Hon hänvisade till akuten. Men där hade jag ju varit och dom gjorde ju ingenting. Moment 22.

Men nu har jag haft oont i två dagar och en natt så jag ser tiden an. Aldrig i livet att jag åker till läkare när jag inte har akut ont. Det är knappt att jag åker in när jag har det.
Men jag vet vad en av orsakerna är. Det är den här:

Min utslitna nacke tolererar inte stickning. Det är rena fördärvet. Det är den där trapeziusmuskeln som packat ihop och nu har jag inte skött om den på länge. Därför blev den förmodligen totalt utmattad av inflensan.
Kära muskel. Jag lovar att jag ska ta hand om dig bara jag blir frisk!

Läs även andra bloggares åsikter om Gengas, Hattar, Släkt, Sjukvård, Huvudvärk