söndag 15 mars 2015

Beskow och anoraken

Mitt emot min ena dotter bor en äldre herre. Varje vår ser jag honom gå med en ogräshacka för att hacka bort den sista isen intill muren. Det förefaller vara en onödig syssla med tanke på att isen inte är i vägen vare sig för folk eller bilar och att med tiden smälter det. Men när han går där och hackar påminner han mig om Gumman Tö. Den gumman fanns med i de gamla böckerna "Vill du läsa" och är skriven av Elsa Beskow.

Olles skidfärd heter sagan och jag har ingen aning om varför just den sagan finns kvar i mitt minne. Men jag har alltid älskat Elsa Beskows bilder. Här blir Gumman Tö bortschasad av kung Vinter. Det kanske är därför jag minns sagan. För att den där gubben jagade bort Gumman Tö så det inte blev vår. Jag gillade nog inte vinter särskilt mycket ens när jag var liten. Efter att Gumman Tö till slut får göra sitt jobb kommer Fröken Vår. Hon blir inte jagad!

Tro nu inte att jag kan det här utantill. Jag har boken i min ägo. Den är ju helt fantastisk. Särskilt i början med: "Mor! mor! O, mor! Orm!" Och far han ror och är rar. Bara så ni vet.

Men som sagt; bilderna är fantastiska!  Jag har en fundering på att köpa på mig Beskow-muggar. Dom är så fina! Här har vi Lilla Videung som sover sött.


Apropå förr så hittade jag bilden nedan i tidningen Retro. Var det bättre förr? Jag har så dåligt minne vad gäller min barndom. Men nog minns jag elastabyxorna. Med hälla under foten. Under hade man kalasbyxor. Dåtidens pantalonger kan man säga.

Ylletröja och anorak var det som gällde vintertid. Konstigt att man inte frös ihjäl. Den här rymddräkten från -63 blev nog ingen hit. Men pjäxorna känns igen. Jag har funderat på om man över huvud taget hade något annat än pjäxor på den tiden. Vintertid alltså.

Anoraken man hade var nog mer i stil med den här till höger. Även denna bild från tidningen Retro.
Vad jag minns så var det aldrig några pigga färger utan grå/mörkgrön/brun. Kan ju ha att göra med att jag fick ärva kläder av min äldre bror.


Jag minns även en hemsk kjol i plisserad rödrutig ylle. Förmodligen ärvd av någon släkting. Inte så konstigt att jag har dåligt minne. Jag har förmodligen förträngt det mesta. Men pjäxorna minns man. Med blöta raggrockor som sedan hängde på tork över vedspisen. Lukten av blöt ylle när snöklumparna smälte och droppade ner. För att inte tala om dessa blåfrusna fötter och händer. Och doften av Nivea.

Det var allt från Retrohörnan.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

8 kommentarer:

Portvaktens dotter sa...

Åhhhh, de gamla kläderna minns jag, vilka man fick bära "när seklet var ungt". Den rödrutiga kjolen minns jag så väl. Jag hade en likadan. Anoraken, raggsockorna och pjäxorna minns jag också. Jag fick också ärva gamla kläder precis som du. Jag hade även elastabyxor. Uj, uj, uj! ;-)

Portvaktens dotter sa...

OJ! Glömde visst nämna kalasbyxorna! (Eller så försökte jag att förtränga dem)

Emileitha/Tarja sa...

Nog är mina minnen av just de byxorna gladare, var så nöjd den röda färgen. Gick väl i 5 klass, då slapp jag de de eviga stickande ylle pantalonger. Anoracken var också röd, konstigt nog för annars fick jag ärva efter min bror. Saknar all skidåkning o barndomens glädje .

Baronessan sa...

Visst är det underbara (!!!) minnen :D

Baronessan sa...

Ja, man gör gärna det :)

Baronessan sa...

Röd anorak låter lyxigt :D

TantGlad sa...

Haha....hacka is på altanen brukar min gubbe göra........även jag. Vi vill ha bart där så att vi kan sätta ut stolar och bord.
Jag gillar nostalgi inlägg. Roligt att blicka tillbaka på hur man klädde sig förr. Nu är jag född 1967 så jag tror bilderna är tagna lite tidigare än jag är född. Men tycker mig Ha ett svagt minne ändå av modet då jag var jätteliten.
Ha det jättegott nu......barnböckerna gillar jag.

Kramkram.

Baronessan sa...

På altanen kan det nog ändå göra nytta. 1967 - rena rama ungdomen :D Kram!