Lilla helvetet

Nu är den igång. IR-bastun. Gubbe svor så det osade och det gav tydligen resultat för nu är tingesten igång. Här har jag suttit tre dagar i rad och värmt upp mig. Men det är ju inte så lätt att sitta rätt upp och ner på en bänk när man har ryggskott. Men man får härda ut. Jag intalar mig att det kommer att ge resultat i slutänden. Eller i slutändan kanske man ska säga. Jag kallar bastun för "Lilla helvetet", för det är varmt så det räcker.

Men värken håller i sig. Det har blivit lättare att gå, men det är ett helvete på nätterna. (Se där! Ännu ett helvete) Det är ett helt företag att vända sig i sängen. Förresten - i sängen får jag sandmassage också! Det är värstingkatten Gösta som är så snäll och bjuder på det. Han samlar grus i trampdynorna när han är ute, sen springer han på klorna upp för trappen till sängen. Där spretar han ut tassarna och släpper sitt lass!
Det märkliga är bara att jag alltid lägger på täcket ordentligt varje morgon för att inte få grus i lakanet. Men lik förbannat så när jag kommer och viker upp täcket så är det grus där! Nu börjar jag misstänka att han kryper in under täcket och gör sig av med gruset för att slippa ligga på det själv uppe på täcket! Märkligt är det iaf att en så liten katt kan få med sig såna mängder under en så lång sträcka som det är från ytterdörren till sängen.

Husse och katt går ju alltid och lägger sig före mig. Kanske är dom i maskopi!? Nåja, man borstar bort det värsta och lägger sig i grustaget. Sen på morgonen får man allt i fotsulorna istället. Jag kanske ska uppfinna en typ av automatisk kattdammsugare integrerad i golvet vid kattluckan. Kombinerat med automatisk sorkstoppare.

Frazze däremot viker inte från min sida. Det är knappt han har tid att gå ut för att uträtta sina behov. Han är som limmad mot mina ben de stunder jag är uppe och ska helst ligga uppe vid mina öron när jag intar horisontalläge. Här kan man ju inbilla sig att han vill ta hand om sin stackars matte, men sanningen är den att han är en vanlig självisk katt som bara ska bli kliad under hakan. Helst hela tiden i timmar. Men... vad vore livet utan gulltussarna? Platt intet!

Läs även andra bloggares åsikter om Infraröd bastu, ryggskott, katter