lördag 4 april 2015

Frisk Påsk!

Jag har en vän. Eller jag har faktiskt flera vänner. Goda sådana. Jag är lyckligt lottad på det viset. Även om vännerna kanske inte alltid tycker att jag är så kul som är så osocial långa stunder. Men sån är jag. Som en skogsmård.
Men den här "osynliga vännen" han finns på film. Han heter House. Honom har jag tittat på under mina rygg- och huvudvärkstimmar. För så mycket eländiga och svåra åkommor som han tampas med har varit långt ifrån mina krämpor. Det känns bra på något vis. Det kunde vara värre.

Nu tänker jag trotsa allt vad gäller "peppar, peppar" och säga att NU ÄR JAG FRISK! Ingen axelvärk, ingen ryggvärk, ingen huvudvärk, ingen jävla värk alls! Jag gick faktiskt till läkaren till slut. Men då hade ju redan all värk gått över. Naturligtvis! Men så är det ju när man får vänta på läkarbesök i 1,5 vecka. Men jag har så ofta värk i axeln/huvudet så nu gick jag ändå.

Läkaren var en satt man i fyrtioårsåldern från okänt land. Mycket trevlig och - så långt jag kunde förstå - kunnig. Men han sa till mig flera gånger: "berätta". Och så gjorde jag det och då avbröt han mig. Om och om igen. Så här ungefär:

Han: Berätta - vad hände?
Jag: Jag åkte till akuten. Jag fick Ketogan och Naproxen.
Han: VA? Ketogan?
Jag: Ja, men det var knappt att det hjälpte änd...
Han: Men det är ju morfin!
Jag: Ja, men det var...
Han: Men det ska man inte ge!
Jag: Och nästa dag då det satte igång så tog jag 750 mg Naproxen....
Han: VA? (Här kunde man ju nästan börja inbilla sig att han hörde dåligt, men så var nog inte fallet!)
Jag: Ja...
Han: På en gång?
Jag: Ja, men det hjälpte inte all...
Han: Men man ska ta en åt gången.
Jag: Nä, jag skulle ta 3 x 250 mg. Men det hjälp...
Han: Nej, det kan man inte.
Osv. osv. 

Hur som helst fick jag utskrivet Paraflex som muskelsavslappnande och Starka Panodil. Men har det ju släppt så nu tar jag ingenting. Men nu har jag tabletter till nästa gång. Ja, vad ska man säga. Det är olika på vad man skriver ut åt sina patienter. Men en sak är säker. Även om man inte vill äta medicin i vanliga fall, så tar man gladeligen emot vad fan som helst när huvudet håller på att spricka. Även morfin!

Eftersom jag lyckades kravla mig ur sjuksängen så har jag även hunnit med att fira en svägerska på hennes 50-årsdag. Hipp hurra för henne dubbelt upp då, hon även övergivit det oäkta ståndet och sagt ja till min yngre broder. Tänk så dom kan få för sig på äldre dar!

Jag har även firat lite för-Påsk på långfredagen med mina smågodisar hemma hos ena dottern. Mat, efterrätt, kakor och godis upp över öronen. Man tror inte att man någonsin ska bli hungrig igen. Men det blir man. Tyvärr! Men nu fortsätter Påsken. I lugn och ro. Glad Påsk till er alla!
Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Inga kommentarer: