tisdag 14 april 2015

Räviga röda räv, tallyhoo

Frazze och jag tog en vårpromenad till Frazzes favoritställe. Det gamla ödetorpet "Paris". Jag undrar om inte Frazze har bott här i ett tidigare liv.
Nu hade en del av taket på en av ladorna gett upp helt. Frazze var inte sen att inspektera. Jag sa åt honom att vara försiktig men, likt ett trotsigt barn, så lyssnade han inte.
plötsligt låg det en räv där. Frazze blev lika förvånad som jag.
Hur kan en sån fin och fluffig räv bara gå och dö så där? Jag såg inga skador och ingen skabb. Jag var oerhört frestad att ta med mig den fluffiga svansen hem.
När vi skulle gå hem var det som vanligt. Frazze fanns ingenstans. I vanliga fall så upphäver han ett avgrundsmjaurrr så fort jag kommer en bit ifrån honom. Eller om jag går åt fel håll! Men när jag ropar - då svarar han inte! Så jag ropade och ropade och sa: "jag vet att du hör mig. Nu går jag hem" Och då plötsligt satt han där och blängde på mig ungefär som "vad gapar du om?" Han tycker det är jobbigt att gå för långt, men han vill heller inte gå hem.

Men hem måste man till slut. Till matskålen och kaffepannan!

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Inga kommentarer: