tisdag 30 juni 2015

Jävlaranamma i köket och utflykt

I brist på blixtlås har jag inte sytt något. Istället har jag bakat. Eller rättare sagt; slagits med deg. Igår lyckades jag åstadkomma fem limpor med hjälp av surdeg, helvete, mjöl, fan, salt, jävlar och vatten. Det är ungefär så det går till. Lika delar av varje. Det är fullt slagsmål i köket och efteråt ser det ut som om något exploderat. Förmodligen är det jag.
Jag skulle nog behöva utföra yoga samtidigt som jag mäter upp ingredienserna: 275 g surdeg... "kobran"; 20 g jäst..."hunden" osv. Och efter utbakning så kör man "krigaren". Kan fungera! Sen kan man sitta i lotusställning och vänta framför ugnen.

Men det som får mig att gå i försvarsställning gentemot degen, är när den inte beter sig som jag tänkt mig. Idag var det frågan om för lös deg. Som jag var tvungen att lägga i formar för att den inte skulle flyta ut på golvet. Kunde du inte haft i mer mjöl, säger ni då förstås. Nä, för det stod att degen skulle vara lös! Men den var helt ohanterlig, kladdade fast, flöt iväg och jag är säker på att den försökte kväva mig! Men... jag vann! Men nu får det räcka med surdegsbakning för ett tag.
Surdegsbröd. Tv: Gregiskt lantbröd  Th: Plommonbröd
Det är ju ett aber det här att baka efter recept som bagerier ger ut. Dom är lite väl stora och det är inte alltid som recept bara går att dela sådär rakt av på hälften. Den till höger i bild fick knappt plats i assistenten. Så det var ju lagom kul att göra ren den med fastkletad deg ända upp på armen (på maskinen alltså! Inte på min arm) Surdeg som inte innehåller något fett blir som lim!
Sen kan ni ju tänka er när den lösa tingesten skulle ut på bakbordet! Där stod jag och försökte fösa ihop eländet med två armar och magen som hjälp, medan degen ivrigt försökte leta sig ner mot mina fötter. När jag väl fått i eländet i formarna (för något annat var ju inte att tänka på) så ropade jag till Gubbe: "jag behöver en större ugn". Till svar på detta fick jag ett urrrmff. Det betyder ungefär: "åh nej, ska jag behöva skaffa en ny ugn nu och bygga om köket också". Men så farligt var det inte. Dom fick plats.

Jag är inte riktigt hemma på det här med förvaringen av surdeg. Den ska ju stå i kylen. Men den får inte stå för länge för då blir den "sjuk". Man måste liksom hålla koll. Och jag kan ju inte ens komma ihåg att vattna mina blommor. Hur ska jag komma ihåg en surdeg längst in i kylen? Men oftast - när jag väl kommer på den - så får jag fart på den igen. Men man kanske inte vill ha surdeg i allt bröd heller.
Förresten... brödet blev gott. Ifall ni undrar.

I helgen var det paus från både bakning och sömnad. Då var jag på utflykt med mina döttrar och småfolket. Härligt soligt väder och glada barn (nästan hela tiden). Här står dom intill mitt barndomshem och tittar på lupiner minsann. Chokladbjörnen utbrast: "fina blommor! jag vill plocka dom" Kanske en blivande trädgårdsmästare.
Sen hade jag och Gräddkolan sån tur så vi fick se en huggorm. Ja, jag vet att många har ormskräck och jag är inte överförtjust i ormar heller. Men jag var så glad att få se en i verkligheten och eftersom den ringlade bort från oss så tassade vi efter och jag kunde fota. Gräddkolan fick jag hejda, för han hade nog tänkt sig att klappa den.
Det är sista dagen i juni. Vart tog den här månaden vägen?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

1 kommentar:

Synnøve. sa...

Känner igen det där med att sloss med deg. har en på köksbänken nu som jag inte helt vet hur jag ska hantera. Inte surdeg den här gången.

Men bröd blir det i alla fall.

Har några bilder åt dig snart :D
Kram.