Passa dig ditt jävla mönster

Jag måste ju få skriva av mig om mina mönsterpyssel. Eftersom jag trasslade som en galning för att få ihop något bra mönster till klänningen i förra inlägget, så bestämde jag mig för att skicka efter ett par bra grundmönster från Top patterns. Där finns att välja på ska ni veta. Och jag valde. Två klänningsmönster anlände och jag tog mig an det svåraste med arton delar. Jag läste, jag kollade storlekar, jag kollade igen, jag klippte. Det såg underligt ut.

Jag läste igen. Jag kollade, jag kollade igen. Jag läste. Inte fan hjälpte det. Det var lika illa ändå. Det stämde inte! Men jag drog mig för att rusa iväg och påpeka detta, för jag vet hur det är; när man väntat något dygn, så passar saker helt plötsligt, som inte passat dagen innan. Det är märkligt det där. Men det är väl dom där hustomtarna/andarna/demonerna (stryk det som ej önskas) som lägger sig i kanske. Eller Murphy.

Nåja, till slut la jag ihop mönsterdelarna och tog bilder för att visa och skickade iväg en förklaring och förfrågan. Till svar fick jag att jag hade missat att det var 1,5 cm sömsmån. Plus att hon undrade om jag verkligen hade klippt alla delar efter rätt storlek!
Jaha, tänkte jag, som faktiskt letat som en tok i texten efter sömsmån, men inte hittat det. Nu kollade jag igen, och då hittade jag det så klart! (Som sagt hustomtarna/Murphy!)

Så bra då, tänkte jag och tog mig an mönstret igen. Kollade extra noga för att inte ha tagit fel på storlek. För jag tror ju alltid att det är jag som gjort fel både första, andra och tredje gången. Men inte fan stämde det nu heller. Jag mätte, jag mätte igen, jag försökte allt jag kunde för att få ihop bitarna men det gick inte. Till slut så tog jag ett lakan och klippte ut delarna till livet för att sätta ihop. Dom PASSADE INTE!

Jag skrev återigen och påpekade att det var fem ställen där bitarna inte passade. Som svar på detta fick jag ett beklagande och som kompensation skulle jag få rabatt på nästa köp. (Fan vilken jobbig kund!). Ja, vad ska man säga. I den här världen, där man inte ens får måndagsexemplar av datorer utbytta, utan dom åker ut och in på reparation, så får man väl vara nöjd. Fast ändå inte.

Nu är ju jag en ganska händig (läs envis) person som inte låter mig stoppas av ett dumt mönster, utan jag satte igång och byggde om även detta. Tack å lov för att jag har en provdocka! Då upptäckte jag att kjoldelarna inte heller stämde. Kjolarna (två varianter) hade olika mått fast dom ska passa samma liv. Jag fick måtta om nästan allt för att mönsterdelarna skulle stämma mot varandra. För att inte tala om ärmarna! Som faktiskt var den största anledningen till att jag ville ha ett köpt grundmönster.

Den som gjort det här mönstret var nog på fyllan tror jag. Eller så var det någon trött typ som satt på sitt jobb och gjorde mönster en måndagmorgon och tänkte att nu ska vi reta gallfeber på nån där ute.

Det andra mönstret jag köpte har jag inte vågat ge mig på än. Men det är en enklare variant så den ska nog passa (skrev hon hoppfullt) Nu ska jag använda detta mönster och det kan ju hända att jag får ett litet utbrott om det ändå blir knasigt. Om det blir det så ska jag inte köpa fler mönster, utan lära mig att göra egna. Alltså försöka! Eller så får jag slakta något klädesplagg som sitter bra och göra mönster efter det. Möjligen köper jag en mönstertidning - om den inte är inplastad!!!

Läs även andra bloggares åsikter om Mönster, Sömnad, Toppatterns, Mönsterpassning, Handarbete