torsdag 8 oktober 2015

Sy-ma-ma-ma-ni

Jag tar Sifrol mot bensprattel = restless legs. Det som nu inte längre ska heta restless legs eller RLS utan Willis Ekboms sjukdom. Konstigt att byta nu, eftersom det var den gubben som kom på det här redan på 1600-talet. Hur ska jag komma ihåg att det heter det? Det tog mig åratal att lära mig RLS istället för myrkrypningar.
Sifrolen jag tar är ju egentligen mot Parkinson och den har en hel del lustifika biverkningar. Bland annat kan man bli spelberoende. JO - sant! Fast det är iofs när man har parskinson. Läs HÄR
Man kan också få ett starkt behov av att bete sig på ett ovanligt sätt.
Man kan även bli rastlös och manisk.

Kan det vara därför jag plötsligt fått för mig att göra väskor på löpande band? Nu har det blivit en igen. En liten handväska denna gång gjord av loppistyg och fuskskinn som låg i mina gömmor.
Insidan klädd i samma tyg och med två blixtlåsfack. Ett stort längs hela ena sidan och ett litet. Återanvända blixtlås. Remmarna är sydda av fuskskinnet och tofsen är från en kasserad väska. Den är jag inte säker på att jag ska ha kvar. Men vi får se.
Det är ju ändå inget som säger att jag kommer att använda någon av väskorna. Jag bara syr. Manisk som jag tydligen är.

Och nu - ÄNTLIGEN - är jag klar med klänningen från helvetet! Eller snarare klänningen som blev till av "mönstret från helvetet". Det blommiga tyget - som egentligen är bara för mycket - köpte jag som kjol på en loppis för 20 kr. Den liksom klängde sig fast hos mig. Det svarta tyget köpte jag för att göra en kjol av en gång. Det blev aldrig av. Nu blev det istället en klänning.
Tyget räckte precis! Finns knappt en gnutta kvar. Men är jag nöjd? Nej! Det som stör mig är nog själva.... ja.... detvetifan. Nåt är det. Det blir inget mer av det mönstret!
Det kan ju vara fel på den kroppen som ska vara i, men det vill jag helst inte tro. Den sitter lite löst på provdockan eftersom den blev mig given en gång då jag inte hade den rondör jag har nu.

Nåja, jag ska nog inte skylla mina maniska attacker på Sifrolen. Det är nog medfött. För i så fall skulle jag även skylla förvirringen och minnesförlusten på den. För det är också ett par av biverkningarna.

Nu ska jag gå och kasta det där mönstret. Kanske. Sen ska jag sy en blus. Om nu inte min maniska sida gör en ny väska först. Det är inte helt otroligt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar